Som varmgula, fuktiga små karameller hänger de där i mitt växthus. Det blev paprikor till slut på min planta. De är små, de är tunna i skalet och jag har ännu inte provat hur de smakar, men imorgon ska de testas.

Oavsett hur de smakar så är de vackra att se på.

Grannen Bims övervintrade sin paprikaplanta och fick riktigt stora paprikor på den året efter. Jag kanske ska prova samma sak.

Färgen på paprikan - grön, gul eller röd - ska helt enkelt vara olika mognadsgrad på samma frukt. Undrar just om mina skulle bli röda om de fick sitta ett tag till? Men det håller på att bli kallt, även i växthuset, så jag ska nog inte riskera det. Innan man vet ordet av så har de frusit sönder för mig.

Men ännu har jag slanggurka, tomater, cayennepeppar, och så paprikan förstås, i växthuset. Och physalis, men den undrar jag om den hinner bli färdig. De små höljena som ska dölja de goda frukterna är fortfarande gröna och det verkar vara tomt i dem. Men än har jag inte gett upp på den.

Nu har jag tröttnat på att se så många äpplen bli förstörda för att jag inte har möjlighet att ta hand om dem, så idag köpte jag mig en råsaftcentrifug. Den invigdes raskt meddelst tre stora morötter (fantastiskt god morotsjuice!) som jag sedan blandade med saft från sex-sju av mina Åkerö-äpplen. Vilken urgod vitaminkick!

Nu ska jag prova andra blandningar. Grannen Thea sa att det godaste hon druckit var råsaft på äpple, gurka och persilja (tror jag det var), så det måste jag ju prova, för allt detta har jag i trädgården. Egen tomatjuice från mina växthustomater - kan det vara något? Grönsaksjuice med tomater, morötter och ... vad mer? Framåt vintern kan det nog vara gott att göra morots- och apelsinjuice.

Disken av alla de tusen delar som råsaftcentrifugen består av klarades av med hjälp av trädgårdsslangen (jag har ju inget rinnande vatten inne) så det gick finfint.

Idag har jag också bidragit till det årliga skördelotteriet på jobbet med en liten skördelåda. I den var det squash, gurka, morötter, rödbetor, lök och äpplen. Jag vann också på en av mina lotter och valde då ett hembakat, vackert focacciabröd med svarta oliver, rosmarin och fetaost. Det har jag brutit bitar av och ätit med tomatsoppa ikväll. Hur gott var inte det! Det måste jag baka själv någon dag.

Ja, man kan inte annat än skratta. Min experimentodling blev årets odlingsfiasko. Den halmodlade potatisen (King Edward) levererade färre potatisar än jag satte när jag väl rensat bort dem som maskarna ätit hål i. De var dessutom små och få.

Vad det beror på vet jag inte. Jag visste redan från början att skörden i den här typen av odling ofta blir lite mindre än den skörd som kommer från vanlig jordplanterad potatis. Det som lockade var att bara lägga potatisen på marken, täcka den med halm och sedan kunna lyfta på halmen och slippa gräva när man ska skörda. Urenkelt. Men fiasko, som sagt.

Nåja, jag tog hand om den potatis som blev. De allra minsta har jag ikväll blandat i en ugnsfast form med morotsbitar, färsk rosmarin och färsk oregano, citronolivolja, peppar och salt. Detta körde jag i ugnen och åt med färska, söta tomater från växthuset, en bit stekt kött och så den där mumsiga creme fraichen som är smaksatt med tomat och saffran. Underbart gott.

Nästa år ska jag odla potatis på vanligt sätt, men istället för att kupa på den ska jag lägga halm på jorden. Då kommer inget ogräs upp. De potatisarna blev hur fina som helst i år.

Nu kommer min cayennepeppar med stormsteg. Den ena frukten efter den andra blir röd och vacker och inbjudande, men attans vad stark den är!

Hettan i pepparfrukt mäts i något som kallas Scoville-enheter och cayennepeppar har 30 000 - 50 000 enheter. Det man mäter är mängden av ämnet som heter capsaicin. Vanlig paprika har ett värde på 0, medan de starkaste cillifrukterna - habaneros - ligger på 200 000 enheter. Men värstingen i världen har ett värde på 1 040 000 enheter. Jag tror inte jag är intresserad av att stoppa den i munnen. Det räcker gott med min cayenne.

Med tanke på att cayennepepparplantan gillar varmt och fuktigt klimat och välgödd jord så känns det som om jag lyckats ganska bra. Nu ska frukterna torkas så kan jag laga kryddstark mat hela vintern.

Nu blommar höstfloxen som mest och denna rosa variant livar upp en mörk kant av trädgården. På samma ställe har jag även vita flox som riktigt lyser även i mörkret.

Jag fick några plantor från kusin Ingela förra året och dessa placerade jag ut lite här och var i trädgården och de verkar ha tagit sig allihop. Och rådjuren har inte hittat dem än. De brukar ju annars vara förtjusta i att tugga i sig de fina blommorna. Jag har ännu inte mycket till organiserade rabatter, så de får bo där jag tycker det finns ett hål att fylla.

Nästa sommar har jag däremot planer på att utöka odlingen med lite blommor, örter, humle och annat (om jag kan få bukt med ogräset). Jag fick ett tips för plantering på ogräsigenväxt mark. Först plöjer man upp och fräser jorden. Sedan skapar man bäddar där blommorna ska vara, som man täcker med dagstidningar. Dessa vattnar man på och sedan lägger man på ny jord ovanpå dem där man sår frön eller sätter plantor. Då hinner inte ogräset upp innan blommorna tar över.

Så nu sparar jag dagstidningar till annat än att elda i spisen med. Det blir bra att använda Dagens Industri till detta, för de brinner, av någon anledning, inte så bra.

Vid ena knuten på ladan växer mängder med snöbärsplantor i ett stort snår. De verkar må väldigt gott där och jag har funderat på att ta ner dem för att föryngra dem och kanske trimma in snöbärssnåren så att de inte tar så mycket plats, för de vill gärna sprida sig.

Någon sa att man kan kapa av dem riktigt lågt och att de kommer igen utan problem. Det ska man tydligen göra på vårvintern, så jag får väl åka ut till torpet framme i februari eller mars och ta fram sekatören.

Just nu tycker jag de är väldigt fina att plocka kvistar av och ta in som bukett med någon av de blommande höstblommorna, höstrudbeckia till exempel. Eller bara för sig själv i en genomskinlig glasvas.

Bären lär ska vara giftiga, så man får hoppas att små barn inte kommer förbi och tycker de ser mumsiga ut. Jag har nog egentligen inte en speciellt barnvänlig trädgård, för här finns annat som man inte bör stoppa i munnen. Gullregnsträdets ärtskidor till exempel. Men jag får väl hålla koll på gästande barn så att de inte stoppar något olämpligt i sig.

Ja, det var väl inte den vackraste av bilder, men detta är tyvärr en nödvändig syn i trädgården just nu. Det börjar bli kallt om nätterna och risken för frost börjar bli överhängande. Jag har därför packat in min pumpautomat i bubbelplast och letar nu som bäst efter något mer att svepa om den - en kappa och halsduk, kanske? ...

Kanske stoppar det upp att vattnet fryser i pumpautomaten några extra dagar.

Jag ska ju bo kvar i torpet till början på november så sista månaden lär jag få packa ihop pumpautomaten och ta in den i värmen. Då blir det lite skralt med vattentillgången. Jag får då fylla min stora vattendunk hos grannarna ett par gånger i veckan, så att jag kan diska, borsta tänderna, tvätta mig och laga mat och allt det där andra som man upptäcker att man använder vatten till.

Med kylan kommer dock också möjligheten att få en anledning att elda i kaminen. Just nu sprakar det gott och värmen sprider sig snabbt. Det är otroligt vad effektiv en bergslagskamin är.

Idag har jag planterat blomlökar. Massor. Och spännande varianter. Nu väntar jag bara på att våren kommer så jag får se hur de ser ut.

Jag har redan mängder med scilla i trädgården och när den blommar är trädgården som ett blått hav. Och så kommer en och annan gul narciss och tulpan. I våras fick jag en röd tulpan. Den var i och för sig praktfull, men jag misstänker att rådjuren knaprade i sig de andra som borde ha varit där.

Det blir väl vårens stora utmaning - att se till att rådjuren inte äter mina nya blommor.

Jag är så spänd på vissa av dem. Ett litet gäng tulpaner ska vara svarta och vita. Och några blå och alldeles fulla med blad - nästan som små pioner. Och så har jag satt en hög bara vita blommor, för det är så fint. De gula narcisserna jag satt ska var lite speciella också - maffigare än de brukar vara. Och i rabatten med kärleksört framför torpet hoppas jag att rosa tulpaner sticker upp sina huvuden i vår. Gräsmattan har också fått lite fler krokusar i blandade färger.

En anledning att vänta på våren under vintermånaderna.