Odlingen i september. Rättare sagt septembers första dag som var enormt varm och solig. Jag hade tänkt klippa gräset den dagen, men satte mig istället i trädgården och läste en bok i solen och bara njöt av sommarkänslan i början av hösten.

Odlingen är min lilla oas. Den är inte stor, men den räcker till mig. Där står mitt lilla växthus, som det inte finns ett likadant någonstans. Det väntar på färg, men lös färg är bortskrapad och träet är oljat. Därinne växer det så det knakar - gurka, tomater, cayennepeppar, paprika, physalis ... Och utanför växer solrosorna över taknocken snart. Mitt färgglada lilla vindspel blir jag glad av varje gång jag ser det.

Och så den lilla uteplatsen där jag kan sätta mig med en kopp kaffe eller ett glas vin och bara vara. Den är sned och vind, men nästan gratis. Det är bara plattorna och lite markduk som kostat mig pengar. Resten är gammalt, hämtat eller fått - sand, grus, tegelstenar, möbler.

Och så själva odlingen med pallkragar fulla med squash, morötter, lök, rödbetor, mangold, dill, sallad, rädisor. I landet potatis, ärtor, ännu mera lök och squash och jordgubbar. Och för att liva upp det hela så växer krassen färgglad över halva landet (den håller på att ta över ärtstödet) och pelargonerna tränger sig upp ur ett gammalt garderobsfönster från grannen som jag lagt på marken.

Solen silar sig ner genom träden i bakgrunden, tornseglarna svirrar runt i luften och allt är bara lugn och ro. Här vill jag vara.