Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.

Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tänkt på de små ljuden som alltid finns där under de 24 år som jag har haft katt eller katter. Någon skramlar med matskålen och knaprar på torrmat, krafsar i kattlådan, smäller i kattluckan, pratar lite och berättar jamande om något intressant. Eller ligger bara där tyst och snusar och sover.

Det blev med ens så öde och jag förstår nu hur mycket de små vännerna, och nu på sistone speciellt Lilla Lo, fyller ut hela ens tillvaro med sin generösa närvaro. Så mycket mys, skratt, tröst och sällskap jag har fått av dem. 

Lilla Lo - du var den tuffa tjejen, lite av en pojkflicka. Du var nog den enda jägaren i familjen, men var inte särskilt mordisk, utan tog ofta in levande byten som du glatt släppte fria inomhus så att jag fick bära ut flaxande fåglar eller jaga möss längs med väggarna. Men oj, vad stolt och nöjd du var.

Du hade dina vanor - ville ha soffan när kvällen närmade sig sitt slut. Om jag råkade somna väckte du mig och jamade uppfordrande så att jag skulle förstå att det var dags att flytta sig till sängen så att du kunde gå och lägga dig i soffan. Men varje morgon kom du och lade dig bredvid min kudde och kurrade en stund.

Du älskade att få komma till torpet och kunna gå ut och in som du ville. Du hade din älsklingsplats under äppelträdet utanför fönstret. Där kunde du ligga i timmar och sova och bevaka allt som hände. Du höll mig sällskap i odlingen. Det är nästan så att man skulle kunna tro att du var intresserad av de där plantorna och blommorna.

Du skulle ju dela några år till med mig, var tanken, men cancern ville annorlunda. Det gick så fort, min vän, att jag knappt hann ta farväl och nu är det svårt att förstå att du inte längre finns här. Du lämnade ett stort hål i mitt hjärta och jag saknar dig så.

Vila i frid, min vän, under åkeröträdet där Skruffa och Mini redan ligger och där du tyckte om att vara. Tack för allt du varit och gjort för mig.

Lille Munin. Nyfiken på världen och väldigt ny. Av Hildas åtta ägg blev det bara en kyckling (inte utan att jag är lite lättad, för både Sigrid och Astrid ruvar).

Han/hon har börjat komma fram under mammas vinge och äta kycklingfoder. Jag tror att mamma också förser sig av kycklingfodret för det tar slut fort, och inte kan en sådan liten kropp rymma så mycket foder ...

I väntan på den lilla vandrade Tor runt i trädgården med Helga och Astrid, men Astrid blev så inspirerad av lille Munin att hon raskt lade sig att ruva också. Andra gången i år för henne. I vintras ruvade hon ju på ett ägg och en äpplehalva, den lilla tokan.

Så nu får Tor och Helga sköta sig själva. Konstigt nog vill de inte gå ur hönsgården. Det är som om de alla väntar på nästa ägg som ska kläckas.

På annat håll är aktiviteten hög. Jag har fått ta bort getingbon i både växthus och hönshus. Jag tycker alltid väldigt synd om dem, för de jobbar så fint med sina bon, och bygger så noggrant. Men de blir ju inte roliga att umgås med framme i höst när de är många och lite slöa eller aggressiva.

Ett trädgårdsprojekt. Mina svarta pallkragar fylldes till hälften med grenar och sedan lade jag jord med lite gödsel överst. Där ska mina gladioler och dahlior bo.

Pallkragarna är inbäddade som små kuvöser och det har börjat växa. Några missyckade försök har jag gjort med gul och röd lök från frö. Där kommer ingenting, så jag ska så rättika i en av pallkragarna (den ska tydligen inte sås förrän i juli). Den andra får jag se. Kanske sockerärter.

Och så lite blomfägring. Pionerna är fantastiska just nu. Så överdådigt vackra och maffiga.   

Vädret har varit dåligt rätt länge och då passade Hilda och Sigrid på att börja ruva. Hilda var först och ligger just nu på åtta ägg.

Sigrid började en vecka efter och ligger på fyra ägg. Koncentrationen är på högsta nivå. Ibland kommer de ut och äter - arga, uppburrade och stressade över att behöva lämna äggen en stund.

Hildas eventuella kycklingar kommer i midsommarveckan, om allt går som det ska, och Sigrids kommer veckan efter midsommar. Då far jag till England så då blir det lite pyssel för min hönsvaktande granne Thea att styra med.

Det har blåst infernalisk mycket också och tisdagen den 2 juni, när jag kom hem från jobbet, möttes jag av den här synen.

Kanske kan jag få ihop en haltande paviljong med hjälp av gamla delar från den gamla paviljongen. Då kan den få tjänstgöra i något hörn av trädgården där det inte är så noga. Men till min älsklingsplats i trädgården har jag nu köpt en ny paviljong.

Jag har ett litet strutbräkenprojekt i trädgården. En grupp plantor som förökar sig från år till år. De får kämpa hårt mot vallörten som vill ta över, men jag hjälper dem lite på den fronten.

Nu ser de ut som en liten skog gröna utomjordingar. Snart kommer de att se ut som en liten skog gröna glasstrutar.

I torsdags var vädret kalasfint och jag hade tid att ägna mig åt odlingen. Jag kom äntligen en bit på väg. Sex av nio pallkragar har nu rensats på ogräs, grävts igenom och fått gödseltillskott. I två av pallkragarna bor nu årets potatis - Rocky och Minerva - under fiberdukar.

Hönsen har funnit sig tillrätta. Här undersöker de hallonhäcken. Just den här kvällen ville de INTE gå och lägga sig.

Nu är nya hönshuset så gott som färdigt för inflytt. Jag hittade en - ja, vad kallas det för? - hängrännemojäng som jag kunde haka på hängrännan på ladan så att vattnet inte rinner direkt ner på taket. Troligen kommer jag att ställa dit en regntunna så kan jag hämta vatten där.

Det syns inte på bilden, men jag har klippt upp nätet in mot hönsgården och istället dragit ut det och satt fast på stugan. Framför luckan pallade jag upp med tegelstenar och lade dit en tillfällig platta, så att hönsen enkelt kan promenera ut i hönsgården. Där ska jag nog lägga en "brygga" av trä, men det kan komma sedan.

Inne i hönshuset har de fått sittpinnar. Jag har läst någonstans att de inte ska ha kantiga sittpinnar (typ reglar) och helst så ska de vara lite ojämna i formen så att de inte får ont i fötterna (variation i form är bra). I ladan finns allsköns material sedan långt, långt tillbaka och där hittade jag en lång stör som jag kapade. Den har ingen bark kvar och är lite lagom ojämn. Tjockleken varierar så nu får de själva välja var de sitter bekvämast.

Ikea-hyllan, som ska tjänstgöra som reden, har jag här tippat omkull och limmat på en frontbräda, så att det blir ett stopp utåt, men med en liten luftspalt nedtill så att jag kan få ut allt skräp när jag ska städa. Hyllan är mörk och jag hoppas att de ska tycka det är mysigt. Brädan ligger i press nu med hjälp av två tegelstenar.

Idag ska jag försöka få tag på någon platta, plåt, gummimatta, eller dylikt, som jag kan lägga under sittpinnarna. Sedan ska det bara bäddas med halm och hö så att de får det mysigt. Kanske behöver de en gardin också i fönstret. Hoppas de ska trivas.

Idag är det dags för min egen stuga att förberedas. Den ska städas ur rejält och tvättade textilier ska komma på plats. Jag ska nog också elda en brasa så att kaminen kommer igång. Dasset behöver förstås också städas ur. Jag tittade in en kortis där igår och det verkar inte som om någon mus levt loppan där i vinter - så som det var förra vintern.

Solen skiner och det är skönt att få jobba med händerna och tömma huvudet. Jag behöver det.

Idag somnade Mini in, efter 14 års fint sällskap. Nu vilar hon bredvid sin mamma Skruffa under det stora Åkeröträdet.

Hon hade tyckt om idag. Solen sken och fåglarna kvittrade och det fanns massor med bin och humlor att spana på. Jag hade hoppats att hon skulle hänga med så länge att hon kunde flytta med ut till torpet i år, men hennes tumör på käken ville annorlunda.

Hon hette Mini både för att hon alltid varit liten och tanig, men också för att hon var den som kom ut sist när hon och hennes syskon föddes. Hon hade nog inte haft så mycket rum längst därinne för jag trodde knappt det var en katt som kom ut, men den lilla bollen visade sig vara och bli en mycket personlig kisse, med lite speciella framben. Eftersom hon legat trångt var de liksom vikta lite på mitten så hon sprang omkring som en dragster - låg där fram, hög på baken. För att kompensera lärde hon sig hoppa som ingen annan katt, för bakbenen var det inget fel på. Alla fighter tog hon liggande på rygg, med baktassarna hotfullt vevande i luften mot anfallaren.

Varje kväll och varje morgon har hon legat på min mage och kurrat. Det var hennes sätt att säga godmorgon och godnatt. Det kommer jag att sakna mycket.

Hilda och Helga har flyttat in. Helga är den pärlgrå och Hilda är den spättade (den med fläckarna). Så söta.

På valborgsmässoaftonen flyttar vi alla till torpet. Då ska de få bo i det nya hönshuset, som jag nu håller på och inreder. Det kanske inte ser ut så, men det står stadigt. Jag ska bygga på med fler lekablock så att grunden ser lite prydligare ut. Men det kan jag ta när de flyttat hit.

Tyvärr är inte Tyra och gamla Siv med tillbaka. De har sorgligt nog lämnat oss. Tor är nu den äldsta familjemedlemmen i hönsgården. Han blir hela fem år till sommaren. Med sig har han de nya hönorna Sigrid, Astrid, Hilda och Helga.

Jag ska öppna upp nätet mot nya hönshuset och näta in det hela så att de kan komma ut ur den lilla hönsluckan och in i hönsgården. Det gamla hönshuset ska lyftas ut och säljas. Passar bra för en tupp och typ tre hönor, om någon är intresserad. De ska också få en stor hög med sand att sandbada i och någon typ av tak över delar av hönsgården så att de kan ta skydd från regn utan att gå in i hönshuset.

Inne i hönshuset har jag lagt in en matta och spikat lister så att den sitter fast. Det kommer att göra det lättare att städa ut.

Jag monterade en IKEA-hylla också, som ska bli reden. Frampå ska jag sätta fast en bräda så att inte hö, höns och ägg ramlar ut - eller kycklingar för den delen. Jag ska palla upp den på ett par tegelstenar eftersom golvet ska täckas av ett tjockt lager halm.

Idag sken solen fint och det var skönt att få jobba med händerna. Det behövde jag.

Tor - världens finaste och snällaste tupp visar upp sig från sina bästa sidor. Han blir fem år i år.