I potatislandet växer nu gröna små blad upp överallt ...

... och i växthuset har också potatisblasten tittat upp i mina hinkar. Undrar just vilken lösning som kommer att löna sig mest? Hinkförsöket var ju tänkt att göra att jag kunde få färskpotatis tidigt, kanske till och med till midsommar. Men jag tycker nästan att blasten i potatislandet är större. 

Det här nedfallna böjda stupröret tycker tydligen en liten fågel är ett utmärkt ställe att bilda familj i. Det piper något förskräckligt därinne så fort jag rör mig utanför. Hungriga små fågelungar.

Jag smög mig dit med kameran en dag men det gick inte att se något. Tydligen är boet nedanför böjen på röret. Jag hoppas bara att det inte glider för långt ner och att de små fågelungarna kan ta sig upp när det är dags att börja flyga.

Lilla Lo, Mini och Skruffa - mina bästa kompisar. Här Lilla Lo i farten. Kanske har hon siktet inställt på en fjäril, eller fågel, eller liten mus, eller helt enkelt bara ett löv som prasslar.

De pratar i alla fall - hela tiden. Jag önskar jag förstod allt de säger.

Men när de lägger sig till ro i torpet framåt kvällen, då bidrar de till fridfullheten. Den behöver vi alla.

På planket vid dasset (nymålat sedan förra sommaren) har jag hängt upp en vit keramikmojäng som jag gjort på keramikkursen. Jag tänkte den skulle innehålla en pelargon. Jag upptäckte att det är lite trångt för krukan så jag måste fundera på hur jag löser det.

Men den har börjat blomma fint, i alla fall.

Nu kommer dessa tulpaner. Jag hade glömt bort att jag planterat dem. Lite kul med vita tulpaner med gröna strimmor.

Undrar just om mina svarta och blåa tulpaner också tänker komma upp sent ...

Ett offer för den hårda blåsten. I helgen får jag ta fram sågen och fixa till detta sorgliga lilla träd.

Idag blir jag av med mitt gamla kylskåp, som min syster ska hämta. I helgen som var blev jag av med två plåtskåp som stod i ladan, så nu blir det mer plats där. I sommar ska jag göra iordning ladans ena del till en liten verkstad med betydligt bättre ordning än där är nu.

Det har blåst rejält i ett par dagar nu. Ett litet träd vid pergolan har blåst av, men det var nog rätt torrt och skadat på mitten. Jag tittar dock med bävan på mina gigantiska björkar som vajar i vinden. Tänk om någon av dem skulle falla.

Det var nog tur att vi tog ner päronträdet förra året, för det var riktigt dåligt nertill och hade säkert fallit nu.

På bilden en av klintarna som är på väg att blomma. Den ser lite vindrufsig ut i håret, tycker jag.

Syrenerna blommar som vackrast nu. Jag älskar doften. Skulle vilja stoppa den i en burk och spara.  

Jag älskar min rönnsumak. Just nu är det bara några pinnar som står där, men när löven spricker ut kommer den att se ut som en exotisk palm. Stammen är alldeles luden och len - precis som sammet. Tack lillsyrran - jag tar gärna fler. :-)

Förra sommaren hälsade jag på min bloggläsande kompis Carina i Nynäshamn. Med mig hem hade jag allsköns plantor, bland annat dessa. Jag tror att det är irisar. Vilken färg det är har jag glömt (vita?). Hursomhelst så förbereder de sig nu för att spricka upp och börja blomma, så snart vet jag vad det är jag har. De verkar må oförskämt bra i rabatten i alla fall.

Helgen har bjudit på fantastiskt väder och då är alltid aktiviteten i odlingen hög. Jag har sått, planterat det som är försått, rensat ogräs och fått ordning på vattnet ut till odlingen. Jag har planterat kronärtskockor och majs och flyttat på tre pallkragar så att de nu står bakom växthuset. Jag ska nämligen skilja köksträdgård och blomodling lite mer åt.

Jag har också satt frö i den sista av de tre ordinarie pallkragarna - där blev det dill och mangold. Den mangolden har alla möjliga färger på stjälkarna och är rasande vacker. Om den inte vore ätbar så skulle jag sätta den ändå - bara för att se på den.

Halva granhäcken är nu nersågad med hjälp av min snälla granne. Jag ville inte ta hela i år, för då blir insynen i min trädgård så brutal.

Jag fräste upp en ränna med hjälp av min Mantis och gödslade med lite av allt det kogödsel som Lions Kilsbergen levererat till min trädgård. Igår kväll var vädret underbart varmt och skönt så då sysselsatte jag mig med att gräva upp nya plantor och små skott från mina befintliga syrenhäckar och flyttade till gluggen.

De ser lite taniga ut just nu, men jag hoppas de ska trivas och växa sig stora. Jag har medvetet blandat stora och små plantor, för jag behöver nog klippa ner de stora nästa år så att de förgrenar sig och blir buskiga. Då är det bra om det finns några småttingar som kan ta över lite.

Jag har tagit bort mycket barrväxter ur trädgården. Förutom att granhäcken ska bort helt, så har jag tagit ner en gigantisk gran, en mindre gran, en liten granhäck vid carporten och två enar. Jag tycker inte att barr hör hemma i en gammal torpträdgård från 1700-talet. Men en gran får stå kvar. Det är mitt enda insynsskydd mot min granne som nitiskt röjde i sin egen trädgård förra året, så att det nu är full insyn i min.

Nu blommar syrenerna och sprider väldoft i trädgården framåt kvällen. Jag har både lila och vita och de är fantastiska.

Nu börjar slutet för tulpanerna. De vackra bladen faller som segel på gräsmattan. Några senkomna tulpaner blommar dock ännu.

Det verkar som om en av rhododendronknopparna klarat sig från rådjur och älgar i vinter och nu börjar den spricka upp. Så jag verkar få åtminstone en fin blodröd blomma att glädjas åt. Annars är inte min jord en bra jord för just rhododendron. Men med lite rhododendronjord- och gödning så verkar det fungera, även om den inte växer över all brädder.

I helgen ska vädret bli fint så jag satsar på trädgårds- och odlingsfix i stor skala.

Lördagen bjöd på fantastiskt väder och jag tillbringade hela dagen i odlingen.

Jorden i pallkragarna är nu rensad från ogräs, uppfräschad med gödsel och ny jord och så har jag planterat squash och aubergine och sått rödbetor, morötter, sallad, ruccola och rädisor. Tre av mina nio pallkragar är nu tömda på jord för de ska flyttas bakom växthuset så att jag kan renodla köksträdgård och blomsterodling.

Växthuset har fått samma jordbehandling och där sitter nu gurkplantor, ytterligare några aubergine, några yttepytte tomatplantor som jag fått av grannen Thea (mina egna dog - allihop - jag fattar inte varför) och en liten paprikaplanta som kanske kan växa sig stor. Jag ska snart flytta dit de stora paprikaplantorna från stan och en del chilliplantor och så hoppas jag att få tag på fler tomatplantor.

Det känns skönt att ha kommit en bit på väg. I veckan hoppas jag hinna klippa gräset igen innan maskrosorna går i frö och rensa rabatterna. Jag skulle också vilja flytta en del syrenplantor till den blivande syrenhäcken där granhäcken nyss stod.

Mitt lilla vindspel hänger nu också på sin vanliga plats på växthuset och pinglar försiktigt i vinden. Trivsamt.