Inte världens bästa bild (tog den i halvmörker på kvällen), men detta är ett stort problem för mig nu. Träden som står i en klunga till vänster om mitt lilla röda dass måste ner. Det är fem almar som dött i almsjukan som finns överallt här nu.

De är höga, de står precis på tomtgränsen där grannen anlagt en ny gräsmatta och de står mittemellan mitt dass och min jordkällare. Ganska trångt. Faller de åt fel håll kan de ramla både över min lada och grannens hus.

Jag tror det blir en dyr historia, tyvärr, så jag får se om jag kan skrapa ihop pengar. Jag håller på och kollar priser just nu, så om någon har något tips är jag tacksam för alla kontakter.

Notera även den hysteriska tallen till höger om almarna. Jag har aldrig sett en sådan hög tall. Som en skyhög telefonstolpe med lite rufs längst upp.

Jo, det är precis det som det är. Det här är min sallad för några dagar sedan. Idag såg jag att en av salladssorterna i blandningen dessutom hade blivit till två höga, tjusiga torn.

Så det jag inte äter kan jag i alla fall förundras över när den växer över alla bredder i gröna, knorriga, snirkliga former.

Imorse provade jag en ny giv när det gäller maten till hönsen. På lillsyrrans inrådan gav jag dem bara hönsfoder, snäckskal och vatten på morgonen. Eftersom de behöver mineraler och annat som finns i fodret måste jag få dem att äta det och inte bara smaskiga saker som majs. Det serveras senare när de ätit det de ska.

Tor gol som en galning imorse. Han har varit väldigt tyst under hela ruvningen och "småbarnstiden", men nu tog han i för kung och fosterland. Kanske var han missnöjd med frukostbuffén.

När jag kom för att servera lite majs, bröd och frukt satt Siv, Freja och Lilla Pip på pinnen - Freja en bit utanför bild. Lilla Pip satt och sov. Så söt.

Närbild på sovande Pip. Men alla vaknade till när godsakerna serverades.

Idag var vädret underbart varmt och skönt. Jag har målat trädgårdsmöbler och klippt ur stora buskar. Välbehövligt, minst sagt.

I år provade jag att så vitkål. Det är en sort som ska bli väldigt liten, typ knytnävsstor. Den har växt bra och nu tror jag att kålhuvudena börjar bildas. Jag är lite rädd för att kålfjärilarna får fäste så jag har fortfarande fiberduk på. Nu är det bara att hålla tummarna.

Nu blommar luktärterna som jag fick av arbetskamrat Isabell. De är inte så höga, men de lyser upp vid pergolan, nu när klematisen inte blommar längre.

Idag, den 17 augusti, fyller Lilla Pip en månad. Han/hon är nog fyra gånger så stor som vid kläckningen. Minst. 

Springer omkring, susar fram som ett brungrått streck, och flaxar hela tiden, så att få en bild är nästan hopplöst. Här ser man i alla fall huvudet, men kroppen är rörlig till tusen och suddig. Benen är håriga, och vingar och stjärt har fjädrar. Han/hon börjar få skojtofsar på huvudet, så jag inväntar frisyr - blir det punkfrilla eller hockeyfrilla? Aptiten är det inget fel på.

Det ska tydligen vara väldigt svårt att könsbestämma dessa små kycklingar. Många säger att man inte vet vad det är förrän man ser att de gal eller värper. Jag tycker Lilla Pip känns som en tupp, men man vet ju aldrig.

Jag har missat att titta till pallkragen med squash och, jisses, vad där växte! De är gigantiska. Måste ta hand om dem nu, så jag ger bort och tar med till stan och grovriver dem innan jag fryser in i påsar. Det blir fin fyllning i någon paj i vinter, eller goda squashplättar.

Den största serverades i halvformat som hönsfrukostbuffé. Jag har insett att jag nog skämmer bort mina kära höns när det gäller mat. De får hönsfoder, som de knappt rör. Istället stoppar de i sig av godsaker som majs (mycket populärt), bröd, frukt och en blandning av (just nu) hönsfoder, undulatfröblandning, krossade linfrön och havreflingor. Och så fort jag får tag på det så får de också vattusarv. Mina grannar tycker det är jättebra att jag kommer till dem och rensar ogräs ...

På jobbet är de också väldigt snälla. De smörgåsar som blir över i cafeterian levereras i plastpåse till mig som hönsmat istället för att slängas. Bra för alla.

Men jag får skrapa av lite smör, för annars måste de torka av sina näbbar hela tiden. De har fint bordsskick. Ibland. För ibland kan det också hända att de står mitt i maten eller, ännu värre, bajsar i den.

Ja, här är mitt bollkryss. Vitt i år. Fint, tycker jag. Förra året var det gult, om jag inte minns fel. Hoppas nu blomman står sig länge och livar upp framför pergolan.

Squashen kommer som tokiga nu. Bild kommer på några gigantiska exemplar, för jag hinner inte med att plocka dem när de är små. I växthuset växer också gurkorna snabbt nu. På bilden några som snart är klara. Det är en sort som är som slanggurka, men bara ca 20 cm långa. Lagom för mig (men jag har en planta med vanlig slanggurka också). Min växthusgurka är ett nöje att äta, nästan lite söt.

Lilla Lo har varit inne i växthuset och kollat läget. Nu spanar hon. Säkert efter grannens katt.

Jag är väldigt förtjust i den där tuppen jag har. Idag tyckte jag lite synd om honom för damerna och Lilla Pip hade gått och lagt sig redan vid 18-tiden och han stod själv därute, trots att vädret var jättefint.

Jag öppnade för honom så han kunde gå ut och picka och krafsa i gräset utanför. Han gick inte längre än någon meter från hönsgårdsdörren, men fick ändå lite annat att titta på. Bland annat mig med kameran, som synes.

Jag tror att han vaktar sin lilla familj. Det är därför han inte går längre bort just nu. Jag längtar till den dag då alla fyra kan få gå ut, men frågan är om den där flaxiga lilla pipen går att släppa lös. Jag riktigt ser framför mig hur traktens katter slickar sig om munnen.

Idag planterade jag ett vitt bollkryss, men glömde ta en bild så den kommer en annan dag. En del petunior och lobelia som gjort sitt fick gå i komposten nu.