Nu är nog hösten oåterkalleligen här. Björklöven gulnar och den här lilla gynnaren med röda grenar - som jag inte vet vad den heter, men naturligtvis ska ta reda på - har redan fått röda löv.

Jag har egentligen inte så mycket emot hösten, för jag tycker det är vackert med alla färger och den sköna höstluften och det mysiga i att få elda i kaminen för lite värme. Det jag sörjer är de varma dagarna från i somras, för dem njuter jag hämningslöst av. Nu i veckan hade vi en sådan dag. Den var som en av de bästa sommardagarna - solig, varm, vindstilla, skön. Mina ambitioner var att klippa gräset den dagen, men istället satte jag mig i trädgården med en god bok och bara njöt. Man måste få vara lite olydig och odisciplinerad ibland.

Men idag fick jag vackert greppa gräsklipparen och klippa gräset. Det blev, som vanligt, prydligt och fint. Undrar just hur många gånger till jag behöver klippa gräset i år.

Ikväll har jag tänt i kaminen. Det sprakar hemtrevligt av granveden och det sprider sig en lätt doft av brinnande trä. Inte så dumt.