Vid ena knuten på ladan växer mängder med snöbärsplantor i ett stort snår. De verkar må väldigt gott där och jag har funderat på att ta ner dem för att föryngra dem och kanske trimma in snöbärssnåren så att de inte tar så mycket plats, för de vill gärna sprida sig.

Någon sa att man kan kapa av dem riktigt lågt och att de kommer igen utan problem. Det ska man tydligen göra på vårvintern, så jag får väl åka ut till torpet framme i februari eller mars och ta fram sekatören.

Just nu tycker jag de är väldigt fina att plocka kvistar av och ta in som bukett med någon av de blommande höstblommorna, höstrudbeckia till exempel. Eller bara för sig själv i en genomskinlig glasvas.

Bären lär ska vara giftiga, så man får hoppas att små barn inte kommer förbi och tycker de ser mumsiga ut. Jag har nog egentligen inte en speciellt barnvänlig trädgård, för här finns annat som man inte bör stoppa i munnen. Gullregnsträdets ärtskidor till exempel. Men jag får väl hålla koll på gästande barn så att de inte stoppar något olämpligt i sig.

 

Boktokig

25 september 2009 18:20

Det sägs att barn inte brukar äta mer än ett bär och sällan blir förgiftat.

http://boktokig.blogspot.com

 

Frejda

26 september 2009 20:33

Då får man hoppas att det är sant. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...