I våras var jag på Trädgårdsmässan och handlade blommor. Det har väl varit lite si och så med resultatet. Mina två vita pioner har det inte blivit något av. Däremot tog sig både de vanliga och de vita löjtnantshjärtana fint.

Dahliorna satte jag väldigt sent, men de kommer nu och blomknoppar är på gång. Tulpanlökarna däremot hyser jag vissa tvivel om. Vi får väl se i vår.

Jag köpte också något som heter japansk underblomma (Mirabilis jalapa). Visst är de lite fina, men jag är inte sådär "under"-imponerad. Enligt utsago skulle de blomma med hundratals blommor på varje planta och fanns i många färger. Jag köpte fem rotknölar som skulle ha olika färg. Fyra är gula och en är rosa så det verkar inte som om försäljarna hade ordning på sina rötter.

Antalet blommor är visserligen rätt många, men inte så översållade som de marknadsfördes. Dessutom är blommorna utslagna bara en liten del av dagen och sedan sluter de sig så att effekten inte blir så stor. De lär ska dofta väldigt gott, men inte heller det har jag märkt av. Lite fin? Ja. Under? Nej.

Först nu har mina paprikor utvecklat frukter och de kommer väl knappast att bli färdiga i växthuset, men plantorna ska få flytta inomhus i vinter, så får vi se om det blir något av dem. Om inte annat så hoppas jag att plantan klarar sig över vintern så får den flytta ut i växthuset igen i vår.

Detta är chokladpaprikan. Nej, den smakar inte choklad, men den blir smaskigt mörkbrun i färgen. Jag har också gula paprikor.

Jag fick lite blandade tagetesfrön från min kusin och de blommar nu något alldeles fantastiskt i röda, orange och gula toner. De är som små färgglada buskar. Nästa år ska jag ha mer tagetes som ska få liva upp i rabatterna.

Jag hörde någonstans att man kan äta tagetes, men jag känner mig faktiskt inte så lockad av att äta mina blommor.

Pergolan är färdig. Lördagen bjöd på fantastiskt fint väder så jag kunde vara ute och pyssla hela dagen.

Pergolan har nu fått en skuggväv som bakre "vägg" och lite möblemang. Bordet är ett gammalt Singer-symaskinsunderrede med en stenplatta på. Det ska få stå ute och rosta och bli vackert.

Det som kvarstår ska jag inte ta tag i förrän i vår, dvs. plantera växter som ska klättra på sidorna. Det finns krokar här och var där jag ska hänga ampelblommor och annat fint. Sedan ska jag sitta där och filosofera och drömma och titta ut över odlingen.

Den är inte stor, men den räcker för två personer, så jag kanske kan få sällskap där. Med skohorn kan man nog få in ett par personer till.

Jag tog mig en titt på mina palsternackor, som jag odlar för första gången. De är jättefina och stora. Och så funderar jag på när man skördar majs. Det kanske börjar bli dags.

Förra sommaren var jag nere i Beate Christines alunverk - sedan mycket länge nedlagt. Där finns en urgröpt grotta där det ligger mängder av dessa stenar. Kan det vara någon typ av skiffer? De är som sköra skivor och har fantastiska mönster.

Min tanke då var att jag skulle kakla med dem i köket, men jag kom på bättre tankar. De hade säkert spruckit.

Men nu kom de till användning. Jag lade dem helt enkelt runt stammen på mitt tulpanträd. Det blev fint. Men jag skulle vilja ha mer av den varan så jag får nog göra ett besök till i alunverket.

Jag tror att man måste sätta minst ett nytt träd för varje stort träd man tar ner i sin trädgård. Det behöver inte vara samma sort, men det känns som en investering för framtiden att göra det.

Jag har tagit ner två stora träd (en gran och ett päronträd) och satt tre: ett plommonträd, en guldalm och detta fina tulpanträd. Jag blir glad varje gång jag ser bladen på det. De är så himla vackra.

Lilla Lo har hållit mig sällskap i odlingen. Låg på min gamla bänk och filosoferade innan hon bestämde sig för att sträcka på sig och dra vidare på andra äventyr.

Det skadar inte att se på världen ur nya perspektiv ibland. Utsikten är från marknivå vid dillen. Därifrån ser mitt yttepytte-växthus rätt stort ut. 

Jag drömmer om ett större växthus. Ett riktigt stort och fint i engelsk stil, med murad sockel, högt i tak, onödiga men charmiga dekorationer längs med taknocken och gott om plats inomhus för både växter, mig och stolar och bord.

Plats har jag nog att bygga på, men ett sådant växthus kostar ju lite, och det ingår inte i budgeten just nu. Men drömma kan man ju.

Tillsvidare gör jag det bästa jag kan av det jag har. Det är trångt därinne nu och skulle säkert växa lite bättre om det fanns mer plats, men jag får ändå en lagom strid ström av tomater, chilli och gurka. Paprikan har utvecklat små små frukter, knappt en centimeter stora. Den plantan ska jag ta in inomhus i vinter så får vi se vad som händer.

Jag börjar fundera på vad jag skulle kunna övervintra. Jag ska nog göra ett försök med kronärtskockorna, för jag tror inte de kommer att klara vintern ute, och de kommer nog inte att hinna börja blomma. Jag tänker försöka plantera dem i krukor som jag ska sätta in i jordkällaren. Går det så går det.

Jag tyckte jag tog till i våras när jag grävde upp för min lilla örtagård. Och det såg så litet och tanigt ut när jag hade satt några plantor och frösått en del.

Nu är det fullt! De två örter som fullständigt dominerar är citronmeliss (någon som vet något bra sätt att ta tillvara på den?) och ananassalvian som är hysteriskt stor och bara blir större och större för var dag som går.

Mellan dessa båda giganter satte jag min lilla japanska malört men den måste jag nog flytta ut, för den ser inte dagsljus just nu.

I örtagården finns i alla fall rosmarin, dragon, vanlig timjan, citrontimjan, mejram, oregano, kruspersilja, bladpersilja, ananassalvia, citronmeliss, gräslök och så den japanska malörten. Jag har vanlig malört också, men den står ute i rabatten med blommorna. Och mynta - men den är förvisad till annan plats där den kan sprida ut sig som den vill för den vill ju gärna ta lite plats. Och dillen bor i egen pallkrage. Den har nu utvecklat fina kronor.

Det är så lyxigt att kunna ta en sväng i trädgården och klippa sig lite valfria örter när man behöver.

Jag kunde inte motstå denna blomma när jag var hos Tant Grön idag. Och så behövde jag byta ut blomman på bordet i odlingen för den gamla hade gjort sitt. Blomman heter tuppkam och jag kan inte låta bli att röra vid den när jag ser den. Fantastiskt fin.

Men den största nyheten i odlingen är ändå mitt efterlängtade tulpanträd som äntligen kommit. Det är två meter högt och fick en plats mitt i odlingen. Nu väntar jag på blommor. De lär komma om en sisådär 20 år, så det gäller att ha tålamod.

Jag hoppas att trädet klarar sig. Vintrarna kan ju vara lite bistra (jag såg förresten ett gäng rönnar idag. De var fulla med rönnbär, så det kanske blir en tuff vinter igen).

Jag hade lite "sten" från det närliggande gamla alunverket liggande. Det fick pryda området runt stammen.

Ytterligare en nyhet är paradisbusken som jag satte i fredags. Nu ser den inte mycket ut för världen, men den kommer att vara så fin när den blommar med rosa blommor nästa sommar.

Och slutligen så har mina sex sparrisplantor nu planterats. Det var lite pyssel. Först grävde jag upp jorden för hand. Sedan vände jag ner sand. Och så ska man gräva hål, eller "diken", som är ca 30 cm djupa. I botten lägger man gödsel, på gödslet lite vanlig jord och på jorden sätter man plantorna. Sedan ska jorden på igen.

Jag har aldrig odlat sparris förut. Hoppas att jag om tre år kan skörda mina första. Återigen är det tålamod som gäller.