Nu börjar det kännas som höst i luften. Denna bild tog jag häromdagen för att jag tyckte ovädershimlen var så fin, men den såg bara helt vanlig ut på bilden. I verkligheten var den dramatiskt åskblå med kontrasterande molnformationer i ljusgrått. Ibland är det svårt att fotografera olika blå nyanser så att de görs rättvisa, märker jag.

Det gula gullriset är en förvarning om hösten, de roströda löven i ett av träden likaså. Nu ser man också på björkarna att en del löv börjar gulna. Fallna björklöv brukar vara lite luriga i skogen när man letar efter kantareller. Man luras lätt att tro att det är svamp när man ser dem på håll.

Även kissarna tycker att det behöver kuras ibland. Här en hög med kissar en regnig dag. Kanske tyckte de att det var lite kallt?

Idag är första dagen sedan i våras som jag eldar i min bergslagskamin. Jag tyckte det var kyligt och jag ville dessutom testa pannkittet som jag tätat med. Sotningen gjorde att draget är fantastiskt mycket bättre. Pannkittet lossnar i flagor från kaminen där det är tunt påstruket. Om det är en luftpropp i spisen så ryker det in lite upptill, men det slutar efter en stund när elden kommit igång. Jag få fundera på om jag behöver ta hit någon expert och fixa det där eller om det duger som det är.

Jag gillar min lilla groda. Där hänger han så avslappnat på sin boll och spanar ut över sockerärter, jordgubbsland, kronärtskockor och ogräs.

Jag tror det är fler som gillar grodan för han brukar ibland vara dekorerad med fågelbajs ... 

Han kommer från Kina, via min vän Görel. Kineserna anser tydligen att grodor bringar lycka, så man kan väl hoppas på det. Känner mig ganska lycklig, faktiskt.

Något mer som gör mig lycklig är lila bolltistlar (till skillnad från vanliga tistlar som är ett elände att tampas med). De är som svävande magiska bollar.

Jag har nyligen börjat jobba igen så nu kommer jag troligtvis inte att kunna blogga varje dag, helt enkelt för att jag inte hinner göra lika mycket i trädgården. Men jag fortsätter att berätta det jag kan.

Nu rodnar tomaterna i växthuset. Jag har, i och för sig, haft en liten tomatplanta som gett körsbärstomater ett tag, men nu kommer de stora tomaterna också.

Det är något speciellt med doften och smaken av egna växthustomater. Den får mig alltid att göra minnesresor tillbaka till tiden då morfar levde. Han var en odlare av stora mått och hans tomater gick inte av för hackor. När jag var student så fick jag varje helg en stor påse tomater med mig från honom. Av dem gjorde jag sallad, soppor, egna krossade tomater, tomatsås, eller åt dem bara skivade på smörgås som de var. Och de doftade och smakade ljuvligt.

Nu blommar mina vackra, gula höstrudbeckia. Stjälkarna är så långa och gängliga att de lägger sig för minsta lilla regnskur och idag kom det ett riktigt rejält skyfall, så nu ligger de ner allihop.

Men jag behövde åtminstone inte vattna idag och tur var det att jag klippte gräset igår.

Jag sådde blomman sömntuta på försommaren och de har nu börjat blomma i fina pastelliga färger. Trädgårdens flygfän verkar tycka de är lika fina som jag tycker. Blommorna sluter sig framåt kvällen och "vaknar" sedan upp framåt sen morgon igen - därav namnet.

Min nya klematis verkar trivas, men jag undrar just vad den tycker om det myckna regnandet som kom idag efter många fina dagar. Idag har det regnat sedan tidigt imorse och det verkar inte vilja ge sig. Typiskt när jag har min sista semesterdag och skulle behöva klippa gräset och småfixa. Men det får väl bli någon kväll i veckan.

Igår gjorde jag i alla fall ett försök att göra hallonglass sötad med stevia. Glassmeten smakade lovande - nu väntar jag på det frysta resultatet. Så här gjorde jag:

Vispa 3 äggulor med en knapp halv tesked steviapulver (obs! överdosera inte! Då blir det beskt). Passera en halv liter hallon genom en sil ner i äggsmeten (så att inga kärnor kommer med). Vispa 3 dl grädde och rör ihop med äggsmeten. Rör sedan ner en hackad, 100-grams chokladkaka - 70 % med hallonsmak. Frys in eller kör i glassmaskin, om du har en.

Idag fick torpet besök av sotaren för sotning och brandskyddskontroll. Sotning var verkligen välbehövligt och kanske kan det nu bli så att draget i skorstenen är bättre så det inte ryker in. Det måste ju fungera nu när hösten börjar rulla in så sakteliga och jag kommer att behöva elda för värme. Kanske borde jag be om sotning oftare än vad de har som standard för fritidshus?

Brandskyddskontrollen gick också bra, tack och lov. Det var bara avståndet mellan murstocken och trä uppe på vinden som satte lite myror i huvudet på sotaren. Avståndet ska nämligen vara minst 10 cm, men några av de tvärgående bjälkarna ligger inte mer än 3-5 cm från murstocken. Men den blev ändå godkänd eftersom skorstenspiporna ligger åt andra sidan i murstocken. Tur. Annars vet jag inte vad jag skulle göra för det är ju inte bara att ta bort stora bjälkar som håller ihop hela huset.

Jag har ju ägnat veckan åt att kämpa med pannkitt för att täta min kamin. Nu ska jag testelda imorgon och se om sotningen och förhoppningsvis ett bättre drag i skorstenen gör att det inte pyser ut rök här och var. Fungerar det inte så får jag nog ringa någon firma som kan hjälpa mig, för här går min händighetsgräns.

Under kvällen har jag varit på mumsig kräftskiva hos mamma och pappa. Jag tog hand om min sista dill och tog med som ett bidrag till kommande kräftkok. Några stjälkar fick dock sitta kvar för att bli riktigt stora. Jag tycker om den skira formen på kronorna. Några av mina myckna gurkor fick också följa med och en del av en fin funkia som lillsyrran ville ha vid sitt växthus.

Idag skulle jag bjudit på Gevalia för jag fick oväntat besök i odlingen. Jag skulle ta mig an grävning av en liten rabatt till höger om pergolan. Där stack det ut markduk från under pergolan och jag lyfte lite på den för att få plats att gräva. Då hördes ett lätt rasslande ljud och min första tanke var "orm", men sedan så tänkte jag att det nog bara var sand som rasslade mot markduken.

Men icke - där slingrade sig en mycket lång, stor och ståtlig snok iväg - tydligt förnärmad för att jag störde honom på hans fina plats. På kroppen syntes en liten bula så jag antar att han/hon låg där och smälte en god måltid i godan ro.

Nåja - han/hon for iväg längs med baksidan på pergolan och sedan in i rabatten på vänster sida och in i ett av hålen i fundamentet. Det är där ovanstående bild är tagen där snokvännen ringlade in sig och blygt tittade ut mot mig för att se vad jag tänkte ta mig till.

Sedan bestämde han/hon sig för att återta sin gamla plats och ringlade tvärs över pergolagruset till ett hål som vätte ut mot den gamla platsen (där jag tänkte gräva).

Där placerade han/hon sig i en dekorativ hög under markduken och jag fick snällt nog fotografera min nya kompis när jag lyfte på markduken. Men sedan blev det återtur via pergolan, för jag kan ju inte gräva med en orm mitt i den blivande rabatten. Han/hon ringlade sig förnärmat in i örtodlingens stora citronmelissbuske, där jag hoppas att han/hon fick lugn och ro medan jag grävde den nya rabatten och planterade de nya blommorna.

Så här blev det - en klematis i ljusrosa och en gul perenn. Fler blommor ska naturligtvis till, men detta är en bra start. Undrar om min snokkompis tycker detsamma, eller om jag berövat henne honom en bra plats att smälta maten?

Jag kunde inte vänta. Idag for jag iväg och inhandlade ett bord och ett par stolar på rean. Jag tyckte svart skulle passa bra ihop med det faluröda och jag tänker mig att komplettera med ett par stadigare stolar (typ "fåtöljer") i samma stil. De kan matcha den kommande humlestören i svart också.

Bobbinen, som jag haft på framsidan av tomten, fick nu flytta med tillhörande blå kruka till plattorna framför pergolan. Petuniorna hade gjort sitt så jag planterade en knallrosa lyckliga Lotta och lite hängande, dekorativa rankor (vet inte vad de heter) i silvergrått.

Bobbinen och de gamla petuniorna framför torpet ersattes av ett gult bollkryss (bild kommer senare när den blommar mer) i en stadig höganäskruka.

Jag inhandlade också ett par plantor för plantering vid pergolan. Jag ska gräva upp en liten rabatt även på höger sida av pergolan och sätta en fin klematis där. Denna i ljusrosa toner. Jag tänkte även att jag kunde behöva en låg, färgglad blomma så jag köpte den fina perennen på bilden. Har inte riktigt koll på vad den heter, men fin var den.

Fin är också Mini som är vaktpost för de nya blommorna.

Idag har jag jobbat hårt.

Först kittade jag kaminen. Inte mycket att se på bild - jag rensade bort allt gammalt kitt och kladdade sedan intensivt med pannkitt tills jag tror att jag täckt in alla håligheter på alla sektioner. Mycket kitt blev det och svart som sotaren blev jag. Sotaren kommer för övrigt på fredag för provtryckning och sotning - därav mina ansträngningar.

Men jag fortsatte också med plattorna framför pergolan. För att göra en lång historia kort: först lade jag markduk på den yta jag grävt upp och täckte den med grus som jag hade liggande.

Sedan hällde jag på sanden jag hämtat och jämnade ut den med kratta och bräda och vattnade sedan på den - försiktigt  - så att sanden skulle packa sig. Och så började jag lägga plattor - ett riktigt pysselarbete, och tungt med alla 63 plattor, en icke-fungerande högerarmbåge, brända fingertoppar på vänsterhanden och en dålig rygg. För att inte tala om det annalkande regnet, men det hann jag precis undvika (kände de första dropparna när jag lade sista plattan).

Och så här fint blev det när jag lagt alla plattor och klippt bort markduken som stack ut utmed kanterna. Nu vill jag inget hellre än att köpa ett fint bord och stolar och ställa upp ett par krukor med fina blommor. Jag är så nöjd.