Idag skulle jag bjudit på Gevalia för jag fick oväntat besök i odlingen. Jag skulle ta mig an grävning av en liten rabatt till höger om pergolan. Där stack det ut markduk från under pergolan och jag lyfte lite på den för att få plats att gräva. Då hördes ett lätt rasslande ljud och min första tanke var "orm", men sedan så tänkte jag att det nog bara var sand som rasslade mot markduken.

Men icke - där slingrade sig en mycket lång, stor och ståtlig snok iväg - tydligt förnärmad för att jag störde honom på hans fina plats. På kroppen syntes en liten bula så jag antar att han/hon låg där och smälte en god måltid i godan ro.

Nåja - han/hon for iväg längs med baksidan på pergolan och sedan in i rabatten på vänster sida och in i ett av hålen i fundamentet. Det är där ovanstående bild är tagen där snokvännen ringlade in sig och blygt tittade ut mot mig för att se vad jag tänkte ta mig till.

Sedan bestämde han/hon sig för att återta sin gamla plats och ringlade tvärs över pergolagruset till ett hål som vätte ut mot den gamla platsen (där jag tänkte gräva).

Där placerade han/hon sig i en dekorativ hög under markduken och jag fick snällt nog fotografera min nya kompis när jag lyfte på markduken. Men sedan blev det återtur via pergolan, för jag kan ju inte gräva med en orm mitt i den blivande rabatten. Han/hon ringlade sig förnärmat in i örtodlingens stora citronmelissbuske, där jag hoppas att han/hon fick lugn och ro medan jag grävde den nya rabatten och planterade de nya blommorna.

Så här blev det - en klematis i ljusrosa och en gul perenn. Fler blommor ska naturligtvis till, men detta är en bra start. Undrar om min snokkompis tycker detsamma, eller om jag berövat henne honom en bra plats att smälta maten?

 

Lillsyrran

4 augusti 2011 23:50

Jag tror att de får ungar nu (snokarna alltså) så du kanske "störde"? ;-)

 

Frejda

5 augusti 2011 10:41

Lillsyrran - Ja, det verkar som om du har rätt. Jag googlade lite och snokar lägger tydligen sina ägg i juli-augusti. Så det var säkert en hona och bulan på kroppen var nog inte byte som skulle smälta utan ägg som skulle läggas. Hon tyckte nog att hon hade hittat ett torrt och varmt och fint ställe under markduken, och så kom jag och ville gräva rabatt där. Inte underligt att hon var så envis med att återta sin utvalda plats och att hon blängde på mig så. :-)

Nu får jag väl hålla koll på om jag hittar snokägg i odlingen. De ska tydligen vara vitaktiga i skalet. Konstig plats egentligen för en snok, för de ska tydligen tycka om vattennära platser och det är ju inte direkt så hos mig.

 

Carina

7 augusti 2011 19:04

Kan tänka mig att blivande mamma snok blev lite gramse på dig. :) Väldigt vacker klematis. Ska bli kul att se hur stor den gula blir.

 

Frejda

8 augusti 2011 14:25

Carina - Ja, vi gillade ju båda två platsen. Klematisen är väldigt fin. Jag hoppas den klarar sig. Jag är också nyfiken på hur den gula kommer att utveckla sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...