Nu börjar det kännas som höst i luften. Denna bild tog jag häromdagen för att jag tyckte ovädershimlen var så fin, men den såg bara helt vanlig ut på bilden. I verkligheten var den dramatiskt åskblå med kontrasterande molnformationer i ljusgrått. Ibland är det svårt att fotografera olika blå nyanser så att de görs rättvisa, märker jag.

Det gula gullriset är en förvarning om hösten, de roströda löven i ett av träden likaså. Nu ser man också på björkarna att en del löv börjar gulna. Fallna björklöv brukar vara lite luriga i skogen när man letar efter kantareller. Man luras lätt att tro att det är svamp när man ser dem på håll.

Även kissarna tycker att det behöver kuras ibland. Här en hög med kissar en regnig dag. Kanske tyckte de att det var lite kallt?

Idag är första dagen sedan i våras som jag eldar i min bergslagskamin. Jag tyckte det var kyligt och jag ville dessutom testa pannkittet som jag tätat med. Sotningen gjorde att draget är fantastiskt mycket bättre. Pannkittet lossnar i flagor från kaminen där det är tunt påstruket. Om det är en luftpropp i spisen så ryker det in lite upptill, men det slutar efter en stund när elden kommit igång. Jag få fundera på om jag behöver ta hit någon expert och fixa det där eller om det duger som det är.

 

Carina

15 augusti 2011 18:48

Vilken underbar pälshög! :D)
Luftpropp i skorstenen har vi också då och då. Men precis som du säger; den lossnar efter några minuter så....

 

Frejda

15 augusti 2011 21:07

Carina - Ja, den där pälshögen med pälsklingar älskar jag! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...