Idag skulle jag bjudit på Gevalia för jag fick oväntat besök i odlingen. Jag skulle ta mig an grävning av en liten rabatt till höger om pergolan. Där stack det ut markduk från under pergolan och jag lyfte lite på den för att få plats att gräva. Då hördes ett lätt rasslande ljud och min första tanke var "orm", men sedan så tänkte jag att det nog bara var sand som rasslade mot markduken.

Men icke - där slingrade sig en mycket lång, stor och ståtlig snok iväg - tydligt förnärmad för att jag störde honom på hans fina plats. På kroppen syntes en liten bula så jag antar att han/hon låg där och smälte en god måltid i godan ro.

Nåja - han/hon for iväg längs med baksidan på pergolan och sedan in i rabatten på vänster sida och in i ett av hålen i fundamentet. Det är där ovanstående bild är tagen där snokvännen ringlade in sig och blygt tittade ut mot mig för att se vad jag tänkte ta mig till.

Sedan bestämde han/hon sig för att återta sin gamla plats och ringlade tvärs över pergolagruset till ett hål som vätte ut mot den gamla platsen (där jag tänkte gräva).

Där placerade han/hon sig i en dekorativ hög under markduken och jag fick snällt nog fotografera min nya kompis när jag lyfte på markduken. Men sedan blev det återtur via pergolan, för jag kan ju inte gräva med en orm mitt i den blivande rabatten. Han/hon ringlade sig förnärmat in i örtodlingens stora citronmelissbuske, där jag hoppas att han/hon fick lugn och ro medan jag grävde den nya rabatten och planterade de nya blommorna.

Så här blev det - en klematis i ljusrosa och en gul perenn. Fler blommor ska naturligtvis till, men detta är en bra start. Undrar om min snokkompis tycker detsamma, eller om jag berövat henne honom en bra plats att smälta maten?