Jag har sju äppleträd i min trädgård och nu börjar det bli dags att skörda. Förra året fick jag så mycket äpplen att jag inte hann med att ta bort all fallfrukt. Jag körde kärra efter kärra till skogs, men fick sedan problem med en ond arm, så jag kunde inte ta hand om de sista. De fick ligga kvar till rådjurens stora glädje. När snön kom såg jag spåren efter rådjuren och hur de krafsat fram äpplen för att äta. Det kunde jag bjuda på. Hellre äpplen än tulpaner.

I år kommer det inte så många äpplen, och många ser inte så kul ut. De har svarta prickar i skalet. Mina transparent blanche (de två jag fick) var alldeles röda i skalet, istället för den ljusgrönbleka färg de brukar ha. Men mina underbara Åkerö-äpplen ser finfina ut, om än något mindre än förra året. De är jättegoda bara att äta, för att inte tala om i äpplekaka. Jag brukar blanda riven mandelmassa med matlagningsgrädde, ägg och rivet citronskal som jag slår över äpplen i skivor i smord form och gräddar i 200 grader. Superenkelt och väldigt gott.

Bilden visar just mina Åkerö-äpplen, lätt regnfuktiga, i augusti. De har växt lite till i storlek nu.

 

Carina

13 september 2009 17:06

Mmmm....tack för receptet. Låter dösmarrigt....och enkelt. Älskar äppelkaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...