Här är mitt nya, ljusa, öppna hörn i trädgården efter att granen tagits ner och allt ris har burits bort.

Stubben ska kapas mer, men jag har köpt jordsäckar som ska bli en liten höstrabatt så fort stubben har minskat i storlek. Vilka blommor jag ska sätta i den har jag inte bestämt än, men några fina höstastrar ligger väl nära till hands. Det finns ju också en del köldtåliga växter i silver som är fina och som skulle passa till höstastrarnas lila nyanser. Kanske något gräs också, för att ge lite struktur?

Men drömmarna för framtiden i det här hörnet sträcker sig långt bortom en höstrabatt. Tänk att kunna bygga ett lusthus med enorma glasväggar och en liten kamin så att man kan sitta där på vintern och äta, lyssna till spraket i kaminen och titta ut på snödrivorna utanför. Eller helt enkelt bara komma undan myggorna på sommarkvällarna och ändå kunna känna att man nästan är ute. Men det får bli när jag blir rik, för det blir jag väl förr eller senare? ...

Pumpautomaten i förgrunden är inte så vacker, men den fyller sin funktion och håller mig med sommarvatten via en trädgårdsslang. Det är lite pyssel och visst skulle jag hellre vilja ha en ordentlig pump installerad och vattenledning nergrävd fram till torpstugan. Drömmen här är mer praktisk - att kunna dra in vatten inomhus, men då måste jag kolla om jag bara kan fortsätta ha min stenkista, eller om det krävs ett riktigt avlopp eller någon annan lösning.

Nu är min lunchrast slut och det är dags att börja jobba igen - jag jobbar hemma idag. Inte så dum arbetsmiljö alls.

Nu börjar höstrudbeckian att blomma. De har inte riktigt slagit ut sina blommor till de stora, guldgula bollar som de har när de blommar fullt ut, men snart ...

Höstrudbeckian kan bli över två meter hög, och det är de även i år, men det myckna regnandet har gjort att de ligger ner och jag hyser inte mycket hopp om att det skulle hjälpa att binda upp dem. Så i år får de blomma i horisontellt läge.

Nu är semestern slut och det är dags att jobba igen. Det gör att jag kanske inte kommer att hinna skriva i min blogg varje dag, som jag gjort under sommaren.

Jag funderar just nu på vad jag måste prioritera i trädgården eftersom det nu är mest helgerna som står till buds för aktiviteter där.

Det som känns mest akut är att skrapa och måla växthuset så att det står emot snön i vinter. Och så skulle jag gärna vilja göra en höstblommande rabatt där den gamla granen stod, men där måste jag få hjälp att bli av med stubben, som är lite väl stor att täcka med jord just nu. Kanske kan jag få hjälp med den till helgen, för det krävs en motorsåg och det har jag inte någon själv.

Mina tomatplantor får inte plats i växthuset längre! De hittar små vägar ut där det finns hål.

Jag har börjat kapa plantorna i topparna så att de ska lugna ner sig. En del gulnade blad nertill har också plockats bort så att det blir lite luftigare, och en del grenar klipper jag bort. Inne i grönskan kommer mängder med tomater i olika storlekar och, så småningom, olika färger och former. De kommer att bli svarta, gula och röda, stora, små, päronformade, ovala och runda. Jag har medvetet valt att ha ganska små tomatsorter - att plocka och stoppa i munnen. Inga stora bifftomater i år, alltså.

Gurkorna kommer nu på löpande band. Bara att plocka och äta. De är alldeles söta i smaken. Hur goda som helst.

I växthuset finns också en melonplanta som jag fått av mina arbetskamrater. Den har börjat bilda ämnen, men vi får väl se hur långt den orkar innan hösten är här.

Cayennepepparn bär frukt, om än grön fortfarande, och det kommer faktiskt lite gul paprika, även den grön än så länge. Physalisen är en gigantisk buske i ett hörn med rätt mycket blommor, så förhoppningsvis hinner det bli små frukter av dem. De är ju så goda.

Den mest spännande växten i växthuset är min Blue Hubbard, som ska vara en squash med svart skal och orange innanmäte. Men den beter sig som en melon eller en pumpa i sitt växtsätt, så jag vet inte jag. Det kanske inte är en squash ...

Jag förbereder mig för kvällens byfest med grannarna. Alla ska ta med sig det man vill äta och jag ska grilla fläskkarré. Till det har jag komponerat denna vackra tavla - allt från eget land.

Kokt färskpotatis, morötter och rödbetor i bitar. Blandade örter från örtagården (persilja, salvia, mejram, oregano och gräslök blev det denna gång) och flingsalt. På detta ska jag lägga en klick smör och smula lite mozarellaost över. Så sluter jag det lilla foliepaketet, lägger det på grillen och hoppas på goda smakupplevelser.

Snart kommer några av grannarna över till mig för att ta en liten för-öl, så att vi kommer igång med festkänslan redan innan vi anländer till festen. Mysigt i det vackra sommarvädret som äntligen kom.

Vinbären hänger nu klasvis från buskarna och bara väntar på att plockas. En liten del, vita och röda vinbär, har jag redan plockat, men det är nu dags att skörda den stora mängden.

Jag vill väldigt gärna få tillräckligt mycket svarta vinbär för att kunna göra lite svartvinbärsmarmelad med vit rom i. Det gjorde jag som student och jag kan fortfarande minnas hur gott det var till rostat bröd och te.

Min morfar hällde alltid aska över rötterna på vinbärsbuskarna. Det ska tydligen förhindra mjöldagg på buskarna. Så jag gör likadant som min kloka morfar. Varje gång jag måste tömma bergslagskaminen på aska så bär jag bort den till vinbärsbuskarna.

I våras beskar jag mina vildvuxna vinbärsbuskar, men tydligen är det något som ska göras på hösten. Man ska ta bort grenar som växer ner mot marken och svaga och gamla grenar så att busken blir luftig.

Jag skulle behöva föröka mina gamla, ankomna svarta vinbärsbuskar och har försökt lära mig hur man gör. Tydligen så ska det vara så enkelt att man bara lägger en gren mot jorden, tynger ner den med en sten och täcker med lite jord, men inte mer än att skottspetsen kommer ovanför. Det gör man på våren eller sensommaren, så det kan ju passa bra nu. Efter ett år har det bildats nya rötter och då kan man skilja den från moderplantan.

Röda vinbär är mums frysta med varm kolasås till och kanske lite glass.

Vädret var underbart idag! Varmt och soligt, precis som det ska vara en semesterdag. Jag har röjt och försökt underlätta för diverse buskar och små träd som behöver kunna andas. Det som jag rensat bort mest är brännässlor och de stora blåklockorna som var så fina när de blommade, men som nu mest är grön utfyllnad som inte är så vacker. Det är otroligt vad allt växer.

Jag har en Sumak-rönn med lite lätt exotiskt utseende - hög stam med bark som ser ut och känns som brun mocka och så bladverket längst upp. Den ser nästan ut som en palm. Nu har jag sex små plantor till som ska planteras så kanske jag kan få till en liten Sumak-dunge så småningom.

Kissarna är med hela tiden och kollar att jag sköter mig. På bilden är det Mini som dykt in i ogräsdjungeln och håller koll på mig. Det är mysigt med deras sällskap.

Fyra liter kantareller plockade jag idag - skogens guld. Och nej, de finns naturligtvis inte i min trädgård. Tyvärr inte heller i skogarna runtomkring, för jag hittar då inga när jag letar. Antingen vet jag inte var jag ska leta, eller så har någon annan hunnit före mig. Jag har faktiskt inte sett mycket svamp här överhuvudtaget, av någon som helst sort.

Jag gjorde en liten utflykt till mina gamla pålitliga svampställen och fick bra utdelning i svampkorgen och en fin skogspromenad i det vackra vädret.

Undrar just om man kan odla svamp själv? Enligt Svenska svampodlarföreningen så ska det inte vara så svårt. Man ska kunna köpa mycel av t.ex. champinjon, ostronskivling och shiitake. De rekommenderar att man börjar med ostronskivling, för det är enklast. Den kan odlas på halmbalar eller på stockar från lövträd, ute i trädgården.

Kanske något att prova på nästa år. Jag ska forska vidare.

Det är inte många brasor som eldas i bergslagskaminen så här på sommaren, men framåt hösten blir det kyligare i torpet och då är det mysigt att kunna börja elda.

Träden som fälldes i trädgården i lördags är numera färdigklyvna vedträn som nu ska få torka. De blir eldningsbara först nästa år. Jag ska också komplettera med lite pinnved som blev av lövträden som fälldes, men den måste sågas i lagom bitar och jag vet inte än om jag kan få låna någon bra maskin för det eller om jag måste såga dem för hand. Tillsammans blir det nog ett par kubikmeter ved. Inte så dumt.

Nu är allt ris borta. Det ser lite rufsigt ut där den stora granen föll ner över blommorna, men de växer upp igen till nästa år. Granen var 21 meter hög. Nu funderar jag på vad jag ska göra med det numera mycket ljusare hörnet av trädgården. Om många år, när jag har råd, kanske jag kan bygga ett litet lusthus där, men planerna nu är betydligt blygsammare.