Vinbären hänger nu klasvis från buskarna och bara väntar på att plockas. En liten del, vita och röda vinbär, har jag redan plockat, men det är nu dags att skörda den stora mängden.

Jag vill väldigt gärna få tillräckligt mycket svarta vinbär för att kunna göra lite svartvinbärsmarmelad med vit rom i. Det gjorde jag som student och jag kan fortfarande minnas hur gott det var till rostat bröd och te.

Min morfar hällde alltid aska över rötterna på vinbärsbuskarna. Det ska tydligen förhindra mjöldagg på buskarna. Så jag gör likadant som min kloka morfar. Varje gång jag måste tömma bergslagskaminen på aska så bär jag bort den till vinbärsbuskarna.

I våras beskar jag mina vildvuxna vinbärsbuskar, men tydligen är det något som ska göras på hösten. Man ska ta bort grenar som växer ner mot marken och svaga och gamla grenar så att busken blir luftig.

Jag skulle behöva föröka mina gamla, ankomna svarta vinbärsbuskar och har försökt lära mig hur man gör. Tydligen så ska det vara så enkelt att man bara lägger en gren mot jorden, tynger ner den med en sten och täcker med lite jord, men inte mer än att skottspetsen kommer ovanför. Det gör man på våren eller sensommaren, så det kan ju passa bra nu. Efter ett år har det bildats nya rötter och då kan man skilja den från moderplantan.

Röda vinbär är mums frysta med varm kolasås till och kanske lite glass.