Jag har ett par tre humleplantor - en ute på portalen mot vägen (ganska liten), en vid mitt gullregnsträd (mycket liten) och så denna vid planket vid dasset. Den mår rätt bra - har fullständigt tagit över en vinbärsbuske som också växer där och sprider sig upp längs med en av stolparna vid planket.

Nu har den också fått fina kottar.

Humlen har en fantastisk förmåga att klättra och kroka sig i varhelst den kan hitta minsta lilla stöd. Det gör att den skapar vackra krokar av sina slingrande tentakler.

Jag hoppas att humlen som jag ska plantera vid den svarta stören (när jag väl får upp den) kommer att växa lika fint och få lika fina kottar. Dem kanske man skulle plocka och lägga i örngottet så att man somnar gott.

Förra året fick jag knappt några äpplen (inte heller krikon), men i år måste vara ett riktigt äppleår.

Dettta är mitt åkeröträd. Det har så mycket äpplen att grenarna inte orkar utan hänger ner över gången ut mot ladan. Då har jag ändå klippt av några grenar. Dags att börja plocka och göra något av alla dessa äpplen. Kanske äpplekakor. Och pressa äpplen i min råsaftcentrifug. Jag kanske skulle lämna in till ett musteri? Det känns så tråkigt att inte ta hand om det som trädgården ger.

 

Kap Horn

27 augusti 2011 16:16

Hej Frejda

"Det känns så tråkigt att inte ta hand om det som trädgården ger."

Ja, det kan jag bara skriva under. Tiden räcker liksom inte till, särskild när jag är borta veckor i sträck.
Men att vårda denna möjlighet är ändå en självklarhet för mig...vem vet, rätt som det är så MÅSTE man ta hand om det för att ha något att äta.
Kul att se din ljumiga trädgård med sittplatser både här och där.
Känns bekannt hemifrån.

Hjärtliga hälsningar
Kap Horn

http://einfacherweise.blogspot.com

 

Frejda

27 augusti 2011 20:31

Kap Horn - Jag förstår att du inte hinner med när du är borta så mycket - speciellt som det formligen exploderar i odling och trädgård så här års.

Man måste ha små sittplatser här och där. Då kan man flytta sig med solen, eller skuggan, beroende på vad man behöver.:-)

 

Carina

28 augusti 2011 19:04

Vårt transparante blancheträd får massor av frukt - som alla är angripna av insekter. Eller så ruttnar de där de hänger. Är det 8-10 st som är fina så är det inte mer. Trist!
Squashen jag fick av dig gav EN jättestor frukt (heter det frukt?). Jag använde den i salladen idag och den var VÄLDIGT kompakt. Lät jag den sitta för länge tro? :/

 

Frejda

28 augusti 2011 19:16

Carina - Var det månne en gul squash? De har så hårt skal att man måste skala dem. De gröna brukar vara mjukare och ju mindre de är när man tar dem desto mjukare är de (och då kommer också fler, så man ska inte vara rädd för att skörda). :-)

 

Fru Fruktsallad

28 augusti 2011 21:22

Jag kämpar just nu med att försöka ta om hand alla mina päron, och inser att det inte kommer att gå. MEN jag ska inte ge upp innan jag har provat att göra egen must! Hittade ett recept här http://gelashemochtradgard.blogspot.com/2010/08/appelmust.html som jag ska prova. Kanske något för dig också? Lycka till!

http://ilovefruktsallad.wordpress.com

 

Frejda

29 augusti 2011 16:01

Fru Fruktsallad - Tack för tipset! Jag ska läsa och se om det kan vara något. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...