Mina duktiga små hönor levererade två ägg imorse. De är ganska små så det får nog bli två till frukostarna, men jag tror att de kommer att vara väldigt mumsiga.

Nu ska jag äta klart de köpeägg jag har och sedan hoppas jag att det får fortsätta bli bara egna ägg framöver.

Jag är lite småorolig för att hönorna och tuppen ska frysa nu när det är så kallt, regnigt och blåsigt, men om de levererar ägg så kanske det betyder att de trivs och har det bra.

Det kommer att ta ett tag innan kissar och höns vänjer sig vid varandra märker jag, men det får väl ta den tid det tar.

Det blev två hönor och en tupp! Jag som inte skulle ha någon tupp. Men jag kunde inte motstå denna trio som bara såldes som just en trio. Silkeshöns. Superfina.  Syrran ska ordna en silkeshöna till från en kompis som föder upp sådana.

Tuppen var först ut ur kattburen (som sig bör) som jag forslade dem i.

De hittade snabbt till mat och vatten och verkade framförallt väldigt törstiga. Det åts också en hel del grönt. En av hönorna är rätt plockad därbak. Vi får se om det är hon själv, tuppen eller den andra hönan som gör det. Hoppas det löser sig.

Här visar tuppen upp sig i all sin tjusighet. Vilken blick! Och alldeles silkigt långhårig är han. Skulle kunna ha håret i hästsvans ...

Det nya ursnygga mattråget uppskattades direkt.

Lilla Lo var första kissen som upptäckte nykomlingarna. Hon var mycket misstänksam.

När hon smög runt buren var hon inte den enda som var misstänksam. Kolla uppmärksamheten från de tre nykomlingarna. Riktigt roligt blev det en halvtimme senare då Lilla Lo kom smygande från andra hållet och skrämde slag på tuppen som for upp i nätet i rena förskräckelsen. Hönorna var helcoola, men tuppen fick lite image att försvara ...

Här alla tre på betande stråt. Tuppen är ju svart och tydligen kallas hönornas färgsättning för viltfärgad - de är lite brunspräckliga.

Hönorna har verkligen punkfrisyr. "Håret" står rätt upp. Tuppen är mer 80-tal med långt hår.

De var rätt nyfikna på hönshuset men vågade inte riktigt gå in. Jag tror de väntade på att tuppen skulle gå in först, men ska jag vara ärlig så tror jag inte han vågade.

Modigast av dem alla. Den lilla hönan som hade en plockad stjärt var först in i hönshuset. Då blev ju tuppen tvungen att kolla läget därinne. Sista hönan var extra försiktig. Rampen är lite hal så jag ska fixa det.

Det är så himla mysigt att ha dem hemma nu, mina små. Hoppas kissarna kommer att vänja sig.

Äggen är inte stora, men å andra sidan så är de inte heller som dvärghönsägg. Och den här gången fick charmen avgöra.

Idag har jag fått hjälp att montera en sänkbar pump i min grävda brunn. Jag är evigt tacksam för hjälpen för jag har någon skum förlamande rädsla för trånga vattenfyllda utrymmen. Att bordet ligger där upp och ner har med det att göra. Jag var så nervös att kissarna skulle gå och ramla ner i vattnet.

Här har betongklumpen, med den fastgjutna rostfria stången som pumpen är monterad på, sänkts ner till botten. Det syns inte så bra på bilden på grund av speglingen i vattenytan, men vattnet var väldigt klart så man såg hela härligheten därnere på botten. Man kan få en aning om hur klart vattnet är om man följer den gula slangen med blicken.

Jag är i alla fall modig och lutar mig över kanten för att ta bilden. Jag syns i vattenspeglingen. :-)

Här är allt klart så här långt. Under det lilla trätaket har jag en strömbrytare där jag kan slå av och på pumpen. Slangen är kopplad till en fördelare där jag med en enkel switch kan byta mellan slangen som går till odlingen och den som jag använder vid stugan, eller båda. Pumpen kommer att få hänga kvar nere i brunnen på vintern.

Så småningom ska elsladden grävas ner i marken och pumpen ska få fin blå färg och så ska det ställas dit en blomma på brunnslocket. Men just nu så njuter jag av tystnaden. Det hörs inte ett pip från pumpen när den jobbar.