Det blev två hönor och en tupp! Jag som inte skulle ha någon tupp. Men jag kunde inte motstå denna trio som bara såldes som just en trio. Silkeshöns. Superfina.  Syrran ska ordna en silkeshöna till från en kompis som föder upp sådana.

Tuppen var först ut ur kattburen (som sig bör) som jag forslade dem i.

De hittade snabbt till mat och vatten och verkade framförallt väldigt törstiga. Det åts också en hel del grönt. En av hönorna är rätt plockad därbak. Vi får se om det är hon själv, tuppen eller den andra hönan som gör det. Hoppas det löser sig.

Här visar tuppen upp sig i all sin tjusighet. Vilken blick! Och alldeles silkigt långhårig är han. Skulle kunna ha håret i hästsvans ...

Det nya ursnygga mattråget uppskattades direkt.

Lilla Lo var första kissen som upptäckte nykomlingarna. Hon var mycket misstänksam.

När hon smög runt buren var hon inte den enda som var misstänksam. Kolla uppmärksamheten från de tre nykomlingarna. Riktigt roligt blev det en halvtimme senare då Lilla Lo kom smygande från andra hållet och skrämde slag på tuppen som for upp i nätet i rena förskräckelsen. Hönorna var helcoola, men tuppen fick lite image att försvara ...

Här alla tre på betande stråt. Tuppen är ju svart och tydligen kallas hönornas färgsättning för viltfärgad - de är lite brunspräckliga.

Hönorna har verkligen punkfrisyr. "Håret" står rätt upp. Tuppen är mer 80-tal med långt hår.

De var rätt nyfikna på hönshuset men vågade inte riktigt gå in. Jag tror de väntade på att tuppen skulle gå in först, men ska jag vara ärlig så tror jag inte han vågade.

Modigast av dem alla. Den lilla hönan som hade en plockad stjärt var först in i hönshuset. Då blev ju tuppen tvungen att kolla läget därinne. Sista hönan var extra försiktig. Rampen är lite hal så jag ska fixa det.

Det är så himla mysigt att ha dem hemma nu, mina små. Hoppas kissarna kommer att vänja sig.

Äggen är inte stora, men å andra sidan så är de inte heller som dvärghönsägg. Och den här gången fick charmen avgöra.