Ja, så kom regnet tillbaka igen, och det är inte alldeles varmt ute, så nu sitter jag härinne i torpet och blickar ut på dropparna som faller. Stundvis dundrar de på rätt bra och jag kan bara drömma om allt jag skulle behöva ta mig an utomhus i trädgård och odling. De har ju båda varit lite försummade ett tag när jag byggde om köket.

Jag skulle också vilja ge mig ut i skog och mark och plocka lite svamp och blåbär.

Men ibland måste jag nog lära mig att det är helt OK att bara stanna inne och ta det lugnt, läsa deckare och vila. När det är lite kallt ute och regnar så här är det ju också en anledning att myselda i bergslagskaminen. Det är inte så dumt. Bara jag kunde lära mig att inte stoppa in de där sista vedklabbarna så jag får en inomhustemperatur på 35 grader ...

Fredag kväll hade jag en liten matbjudning som tack till alla dem som på något sätt bidragit till att göra verklighet av min odling och växthuset. Jag tog en bild i mörkret på festbordet, men den blev inte så bra.

Som kompensation visar jag istället ett av hallonen i odlingen som nu börja mogna för plockning. De är söta och goda och jag tar ett så fort jag passerar förbi. Jag har också gula hallon. Men de röda är godast. I vinter kommer det att smaka mums med saffranspannacotta och hallon.

Det var tretton gäster som kom och åt lite grillat med färskpotatis, sallad och mumsig sås. Till efterrätt blev det vinbärspaj med kolasås och glass. Vinbären kommer förstås från förra årets skörd i trädgården. Nu är det snart dags att plocka årets.

De har har bidragit med allt från fönster till växthuset, att bygga själva växthuset, plöja och fräsa landet, slå ogräsfältet med lie, halm, grus och tegelstenar till uteplatsen, plantor och mycket annan hjälp. Utan hjälp står man sig slätt. Så tack allihop!

Det tog mig tio dagar att få ordning på köket. Riktigt mycket jobb varje dag men nu så är allt nytt från golv till tak:

Taket är ommålat så att det är matt-vitt istället för blank-gult, jag har pärlspont på väggarna (vitmålad) istället för den förskräckliga bilhandlarpanelen som satt där förut, skåpluckorna har bytt färg från 70-talsgult till åskblått, jag har kaklat ovanför vedspisen och lagt ett klickgolv i valnöt. Jag har till och med fått en ny bänkspis i födelsedagspresent från mamma och pappa. Allt är så mycket finare än förut och jag är så himla nöjd.

Det som kvarstår nu är trälister på några få ställen, metallister vid stenplattan framför vedspisen och så ska jag göra något åt trösklarna (se till att de blir i valnöt också). Jag funderar också på att måla en blomslinga på muren vid dörrarna i samma färg som skåpluckorna. Men det är sådant som jag kan ta efter hand. Nu har jag ett nytt kök - möblerat och klart!

Nu börjar jakten på fina smidessaker - krokar och kanske ett vinställ - som blir pricken över i.

Nu är jag äntligen klar med mitt ångestprojekt - jag har kaklat och fogat färdigt och så här blev det. Det duger för att vara första gången, tycker jag.

De ljusgrå plattorna är köpekakel som jag hittade till nedsatt pris. Mosaiken i mitten är egenhändigt tillverkat kakel, som jag gjorde på keramikkursen i våras. Grå lera med mattsvart glasyr på. Keramikfröken höll på att bli galen på mig när hon skulle bränna alla små platta bitar jag tillverkade. Det är också rätt trixigt att få dem platta. De vill gärna böja upp sig i kanterna när de torkar så de har fått ligga i press väldigt länge.

Eftersom jag kaklat på en murstock som kan bli varm har jag använt Cascos Multifix (eller hette det Multiflex?), som passar till sådana ytor. Kakellimmet innehåller för mycket plaster för att klara av höga temperaturer.

Jag har också börjat med klickgolvet och ska nu fortsätta. Allt sågas för hand för jag tycker maskinerna är lite läbbiga - både cirkelsågen som jag investerade i och sticksågen som jag lånade av grannen.

Och gräset det bara växer ...

Nu kommer de - alla blåklockor och en del vita varianter också. När de blommar i mängd är det mäktigt vackert att se. Just den variant som jag har är nog egentligen ett riktigt ogräs och de är fina bara just när de blommar.

Jag har också ätit de första hallonen från min hallonhäck. Det är ett hörn som nog ligger lite mer i solsken än resten av häcken och som trots regnet låtit bären mogna till rött. Även vinbären börjar rodna nu, så snart får man plocka bär och frysa in eller baka av dem.

Vid en inspektion i odlingen - som jag inte sett på en vecka eftersom det regnat och jag har jobbat som en tok med nya köket - kunde jag konstatera att jag nog får ställa mig på torget och sälja squash när de blir lite större för de är många ...

Är det någon som känner igen denna siluett? Ganska lätt, eller hur? En gammal Singer-symaskin.

Jag har länge velat ha en sådan för att kanske göra om den till bord, eftersom benställningen är så vacker. Igår ringde Thea från en loppis norröver och sa att hon hittat en. Hon prutade och fick med sig denna vackra möbel hem för 200 kronor.

Nu ska jag fundera över hur jag kan ge den en plats här så att den kommer till sin rätt.

Ja, så här ser det ut. Mitt ångesthörn i köket. Här ska kaklas. Jag har förberett allt - trodde jag. Allt löst på vägen är borttaget, väggen är tvättad med målartvätt och sedan sandpapprad för att rugga upp ytan lite. Prylarna jag behöver är inköpta ... och det var där jag började fundera.

Mina vänner Joakim och Kerstin, som har ett litet byggföretag, rekommenderade mig att köpa något som heter flexfästmassa för mitt kakel. När jag frågade efter det i affären såg de konfunderade ut och rekommenderade mig istället att köpa vanligt kakellim. Nu har jag funderat en stund och tror att jag måste byta kakellimmet till något som heter Multifix (antagligen det Joakim och Kerstin menade). Jag kaklar ju på en murstock som blir väldigt varm när man eldar, och om fästmassan då inte är flexibel så kan det nog bli fel. Så jag får nog dessvärre börja morgondagen med en tur till affären.

Nu har jag bara en strykning kvar på en del av skåpluckorna, så är de klara. För att kunna jobba snabbt med dem har jag lagt upp dem på rad på ett par brädor som ligger över några bockar under carporten. En liten missräkning upptäckte jag imorse. Då hade en nyfiken liten katt hoppat upp på dem och tassat omkring så två av luckorna hade tydliga tassavtryck i den nya färgen. Man kunde också se åskblå små tassavtryck på väg från brottsplatsen. Curiosity killed the cat ...

Nu är bastukänslan i köket borta. All panel är äntligen vitmålad. Elkablarna är fastspikade vid golvlisten igen och jag har satt lister i hörnen.

Thea har hjälpt mig med en trixig sågning av en kantbräda. Hon är ju duktig på att jobba i trä, fiolbyggare som hon är. Det blev kanonfint. Tack Thea!

Jag har också börjat måla skåpluckorna i åskblått. Det blir så himla fint. Bort med det lejongula!

Nu har fokus till sist hamnat i det jobbiga hörnet ovanför vedspisen, där jag ska kakla för första gången i mitt liv. Jag har lite ångest för det. Tanken är att jag ska sätta vanligt, fyrkantigt, mörkgrått kakel i en bård upptill och nedtill och däremellan ska jag sätta en slags mosaik av mitt egenhändigt gjorda mattsvarta kakel. Jag pysslade en hel termin med detta kakel på keramikkursen, så det vore synd att inte våga använda det. Men tänk om det ser hemskt ut? Det känns så definitivt när man kaklar. Det är ju inte bara att måla över om det blir fult.

Nåja, friskt vågat, hälften vunnet. Imorgon börjar jag med kaklingen. Tror jag.