Ja, nu är hösten obönhörligen här för idag bar jag med grannens hjälp in mina stora trädgårdsmöbler och tog bort taket på min paviljong. Ställningen till paviljongen får nog stå kvar ute i höst för jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förvara det paraplyformade taket annars utan att böja pinnarna.

De små trädgårdsmöblerna tar jag in lite senare. En del av trädgårdsmöblerna kommer att få sig en dos färg i vår. Jag får ägna vintern åt att fundera på kulören.

Jag har haft ont i ryggen ett tag och gräset har växt mig över huvudet så jag kallade in hjälp i form av grannpojken som hjälpte mig ta de större ytorna med sin åkgräsklippare. Jag kunde sedan i lugn takt ta mig an kanterna och fläckarna som var kvar med min lilla handjagare. Nödsituation - så vad gör man ...

Nu undrar jag bara hur många gånger till jag måste klippa gräset i år. Förhoppningsvis bara någon mer gång.

Trots att höstkylan börjar komma så hittade jag dessa optimistiska jordgubbar i mitt otroligt generösa jordgubbsland. Det har ju gett kopiösa mängder jordgubbar i sommar, men de tycks inte ha gett upp än. Här kommer både blommor och bär. Undrar just om de kommer att hinna bli röda.

Min fina rönnsumak hade börjat luta betänkligt efter stormen som var. Och lutar dessvärre fortfarande lite, trots stöd, som synes.

Jag slog ned en liten stör och band upp trädet så gott det gick, men frågan är om det kommer att hålla om det blåser igen. Men jag och rönnsumaken får hålla tummarna.

Mangolden är ståtligt stor och de olikfärgade stjälkarna lyser upp. Ska jag vara ärlig så är det mest för utseendet jag odlar mangold, för jag har ingen riktig vana att tillreda den. Inte för att jag inte vet vad jag ska göra med den. Det är bara det att den egentligen inte är en naturlig del av min mat. Jag tänker aldrig på att jag kan använda den. Men jag blir glad varje gång jag ser den. Jag får väl lära mig.

Purjo däremot använder jag gärna och ofta och den växer så det knakar. Det blir fint att frysa in till vintern. Jag brukar hacka den och frysa in i lagom stora påsar.

Idag kom resterna av orkanen Katia hit. Det är sorgligt, men i stort sett alla mina höga växter ligger ner eller har knäckts. Jag hoppas att några av dem repar sig. Jag är också lite orolig för träden. Vid herrgården, som ligger alldeles nära, har ett stort träd knäckts av vinden. Jag håller också tummarna för att min paviljong ska stå pall mot vinden för jag kommer inte att kunna ta ner den förrän till helgen.

Mini håller mig sällskap i odlingen. Bakom henne blommar sista krassen för året. Nu är det inte mycket blomsterprakt kvar. Jordärtskockorna är i och för sig fina med sina gula stjärnformade blommor och rudbeckian är fortfarande maffig. Riddarsporrarna gick en rond till och lyser blått och gråmalvan är fortfarande rätt fin med sina rosa blommor. Och så kommer solrosorna förstås - pampiga till tusen.

Stäppsalvian som jag köpte som små perennsticklingar från Odla.nu har tagit sig jättebra och blommar för fullt i den nya lilla rabatten. Lammörat som jag satte i samma rabatt har också tagit sig jättebra så jag börjar fundera på om den kommer att bli lika stor som de andra lammöronen som jag har, för då får jag nog flytta på några av blommorna så att de få luft att växa i. Det är bland annat blå flox, julrosor och jätteprästkrage som jag måste rädda, i sådana fall.

I mitt växthus har jag ett par-tre paprikaplantor. På en av dem växer en gigantisk paprika som nu börjar skifta i rött. Det ska bli jättespännande att få smaka denna superpaprika. På de andra två plantorna kommer chokladpaprika. De är mindre, har tunnare skal, men är också goda.

Mitt åkeröträd dignar av äpplen och jag blir lite ledsen när jag ser alla fina äpplen som bara faller till marken och inte kommer till nytta. Det finns inte en chans att jag ska kunna ta reda på alla äpplen. Jag har tänkt att jag ska baka några äpplekakor till, pressa lite äpplejuice och göra äpplemarmelad, men sedan ... Jag tänkte undersöka möjligheten att lämna in för mustning, men har inte fått kontakt med musteriet än. Men jag kan ju inte dricka hur mycket must som helst heller.

Nåja, rådjuren lär ha något att knapra på i vinter i alla fall.

Ja, här tänker jag mig att det kan bli plats för en hönsbur att vara utomhus i, med ett litet tak, ett par väggar som skyddar mot vind och rusk, några reden, sittpinnar och mattråg.

Och när jag är hemma och det är fint väder så öppnar jag buren och låter hönsen spatsera fritt i trädgården. Men inte när jag inte är på plats, för jag vill inte att de går vilse, eller att de blir uppätna av rovfåglar, rävar eller jaktsugna hundar (för de finns i trakten och deras hussar och mattar har inte fattat att de ska hålla dem kopplade - de har jagat mina kissar ett antal gånger).

Jag tänker inte ha fler än tre eller möjligen fyra hönor. På vintern ska de få bo på hotell hos min syster som har höns året om.

Mitt gräs blommar med fina vippor. Jag har glömt vad gräset heter och den lilla plastpinnen med namnet på har bleknat så den går inte att läsa. Men gräset är vackert och flerårigt och blir större för varje år. Det ger en pampig struktur till rabatten.

En sorgligare syn är min majs. Den är alldeles ihoptorkad och verkar angripen av något som yttrar sig som små svarta prickar. Så i år blir det ingen majs. Synd - för förra årets kolvar var mumsiga. Fantastiskt söta och goda.

Mini får symbolisera hur jag känner mig - väldigt trött. Men vädret har varit fint och det ska bli fint i helgen så jag hoppas kunna få lite gjort. Kanske klippa gräset. Kanske skörda lite. Idag plockade jag en omgång krikon igen. Det finns verkligen massor. Och jag plockade och åt mina plommon. Obeskrivligt söta och goda. Det bådar gott för kommande skördar.

Såg att majsen börjar se lite hängig ut, så jag ska se hur kolvarna mår. De kanske inte alls är ätbara.

De tre rotselleriplantorna som jag fått från arbetskamraten Annette har tagit sig bra. Ska bli spännande att se hur stora de blir. Purjon växer så det knakar och det börjar bli dags att ta hand om ännu mer squash.

Idag plockade jag in en hög goda tomater igen - röda och gula. Jag måste verkligen hålla i mig nästa år och inte sätta för många tomatplantor i växthuset. Men jag har så svårt att kassera plantor. Det är klart de ska ha en plats, tänker jag, och vips har jag fyllt på för mycket. Men krukor utomhus kanske kan vara något, i något skyddat hörn.

Så även om jag är trött så kommer det nog att bli lite trädgårds- och odlingspyssel i helgen.

I år får jag för första gången plommon på trädet jag planterade för två år sedan. De är inte många, men jag har hittat fyra, i alla fall. Från början var de nog ett par till, men jag vet inte riktigt vad som hänt med dem. Kanske föll de av, eller blev fågelmat.

Dessa ser i alla fall plockfärdiga ut så det kanske är dags att provsmaka (innan fåglarna - och framförallt skatorna - hinner före).

Det är ett victoriaplommonträd som jag satte i maj 2009. När jag ser på bilden från när det var alldeles nytt, så inser jag att det trots allt växt en del, även om jag tycker det är litet fortfarande.