Det plöjda landet är nu fräst. Återigen var det grannen Sven-Erik som kom till undsättning med sin jordfräs. Hälften av gödslet är nu nere i marken. Andra hälften ska delvis till pallkragar, växthus och till rabatterna, och så har jag lovat grannen Thea att hon ska få hämta gödsel hos mig, så förhoppningsvis minskar högen rejält.

En fjärdedel av landet är nu täckt för att vila i ett år, så får vi se om ogräset därunder har gett med sig lite nästa år. Förra årets "desperatodling" bestod mest av ogräs till slut. Då hade jag precis köpt torpet och hade inte tid att få igång allt, så det blev bara plöjt, fräst och så satte jag frön och potatis direkt i jorden. Den uppskrämda marken slog tillbaka med mängder av ogräs som till slut blev omöjligt att få bukt med. Jag får kanske känna mig nöjd ändå, för potatisen, löken och morötterna räckte till långt efter jul.

Främre delen av landet är nu också utjämnat med kratta och spade efter många timmars slit. Till vänster, alldeles intill hallonhäck och vinbärsbuskar, ska växthuset byggas. Till höger ska jag ställa upp pallkragarna. Och bakom pallkragarna blir det jordgubbsland, sockerärter och potatis.

Det är en alldeles speciell känsla att se allt växa fram. Jag är kolsvart under naglarna, för jag tycker alldeles för mycket om att känna jorden med mina bara händer.

 

Maria

2 maj 2009 10:51

Hej Carina!
Vårbruket är igång ser jag. Kan du förklara för en stadsbok vad "pallkrage" är. Jag får alla möjliga associationer, men är tämligen säker på att alla är fel!
:-)
Maria

 

Kristin

2 maj 2009 23:42

Tja syrran! Jag vidarebefodrar dina byggplaner till fadern och vill bara nämna att vår uppdaterade hemsida ligger ute på nätet: www.haddebo.se
Kolla gärna in den nån gång när du har tid!
Kram!
Kristin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...