För ett år sedan skrev jag om en eventuell kommande vargavinter eftersom vi hade så mycket rönnbär. Och det blev ju verkligen en riktig vargavinter! I år har jag inte sett ett rönnbär, så det kanske blir en mild vinter? Bra för min sparris och mitt tulpanträd i sådana fall.

Ja! Jag har fått ett tulpanträd levererat och hoppas såååå mycket att det kommer att må bra. Imorgon hämtar jag det och sätter det på ett ställe där jag hoppas det mår bra.

Det finns i alla fall hopp om många, många vallmon nästa år. När dessa vackra fröställningar är redo ska jag samla in frön från dem och sprida här och var.

Vad gör man när man går en keramikkurs och allt man gör inte blir tipp-topp-superbra? Jo, man får hitta andra användningsområden för det man tillverkar där användarna inte är så kinkiga.

Det här ganska tunga fatet blev lite fult i glasyren. Inte riktigt lika distinkta gränser mellan bar keramik och glasyr som jag tänkt mig. Men det kanske kan bli ett fungerande fågelbad, tänkte jag.

Så jag lade i några stenar, fyllde på vatten och ställde det i odlingen. Vips: ett fågelbad.

Nu ska jag bara hitta/göra någon typ av sockel som det kan stå på så att det inte behöver stå direkt på marken. Kanske kan tegelstenarna jag fick med mig från västkusten i juli bli ett litet fundament? ...

Sedan får man se hur modiga småfåglarna är, med mina tre kissar cirklande i odlingen ...

- Det växer toarullar i din pallkrage, ropade min granne Tayeb häromdagen.

Jag undrade vad han menade tills jag kom på att jag stöttat upp mina blivande purjolökar med toarullar som jag samlat från vänner, bekanta, familj och mig själv. Någonstans läste jag att det kan vara ett bra stöd, samtidigt som den vita delen av purjon kan bli lite högre eftersom man skuggar nedre delen av purjon som sticker upp ur jorden. Jag vet inte om det fungerar, men det kan ju knappast göra någon skada.

Jag är lite fascinerad av purjolöken. Det är första gången jag provar och när jag i början på sommaren planterade de sytrådstunna små "grässtråna" kände jag mig skeptisk till att det skulle bli något. En sort hette till och med elefantpurjo och skulle bli väldigt kraftig. Det trodde jag väl inte riktigt på då.

Men nu så har de vuxit till sig och börjar bli tjockare. Även om de inte är i elefantstorlek, så finns det ändå hopp om att få något som går att äta.

Vet någon om man kan förvara purjo på något bra sätt framåt vintern, förutom att frysa in den?

Min trädgård och odling utvecklas mycket tack vare att vänner, grannar och arbetskamrater bidrar med små gåvor i växt- eller fröform.

Från Annette har jag fått grunden till ett intressant projekt: sparris. Jag hoppas att jag lyckas få dessa små plantor att överleva i vinter. Då kanske jag kan skörda egen sparris till våren 2012. Man får ha lite tålamod, men sedan lär en planta kunna klara sig i många, många år. 2011 får alltså sparrisen bara växa till sig och bli stark och utveckla rötter. Jag ska läsa på ordentligt innan jag planterar dem, för jag tror inte att det är så bra att flytta dem när man väl hittat en plats till dem. Jorden och läget måste bli rätt från början.

Den lilla kaffefilterpåsen som ligger på sparrisplantorna har jag fått från Isabell (kaffefilter är för övrigt utmärkt att förvara frön i). I den finns frön till botanisk gul tulpan. Också det ett långsiktigt projekt tror jag, för det lär nog ta ett tag innan fröna blir till tulpaner, men när de väl tittar upp ska de tydligen vara väldigt fina. Då får de lysa upp i blomdelen av odlingen.

Tack, tack Isabell och Annette. Och tack alla ni andra som bidragit med plantor och frön och kunskap och hjälp. Utan alla era gåvor och hjälpinsatser hade jag inte kunnat komma så långt med odlingen i år som jag gjort.

Nu när jag har tak på pergolan så började det genast regna. Det har därför gått lite stå i att slutföra sista fixet med den.

Men det känns tryggt att det fungerar och håller tätt, trots att det hela är aningen amatörmässigt byggt. Jag få fixa väv-väggen och möblera i helgen och hoppas att det då blir fint väder.

Nu kommer skörden i stora vågor. Potatis har jag kunna skörda länge, liksom sallad och ruccola. Squashen växer så det knakar och tomaterna kommer mer och mer - alla möjliga sorter. Cayennepepparen blir röd, en efter en. Spenaten har redan växt mig över huvudet. Gurkorna är riktiga monster och inte följer de någon EU-standard vad gäller rakhet, men vad gör väl det.

Mina lilasvarta bönor, som någon åt på och som jag hade gett upp hoppet om, verkar också ha kommit igång.

Örtagården är fantastisk. Inte trodde jag att de taniga små plantorna och fröna jag sådde i början av sommaren skulle ta så mycket plats. Men det är underbart. Måste verkligen ta reda på örter i år så att jag har i vinter.

På båda sidor om dörren har jag en rejäl klematis med små lila blommor. Den blommar fint nu, men delar av den har också bestått av risiga, döda grenar (säger man grenar om en klematis?).

Så nu har jag attackerat den med sekatören och fått bort en del av riset. Det blev helt plötsligt väldigt öppet runt dörren, och på ena sidan hänger hela härligheten som ett elände. Jag måste nog göra en uppbindningsinsats. Men fläckvis blev det väldigt fint. Nu ska jag bara få ner delar av klematisen som valt att klättra upp i äppleträdet.

Dagens stora arbetsinsats var klippning av gräsmattan. Det är fantastiskt vad snabbt gräset växer nu. Men när det är sådär högt så får man dramatiska resultat och jag känner mig väldigt nöjd. Både en rejäl work-out och en fin gräsmatta. Och en hel del gräsklipp som jag kan lägga i rabatterna.

Det är getingår i år, sägs det. Och det stämmer nog för jag har rätt många stingsliga besökare. Den här lilla gynnaren tuggar i sig träet från min gjutjärnssoffa - antagligen för att bygga bo. Soffan behöver sig tydligen en dust med träolja ...

De har ändå inte varit aggressiva. Visst har man märkt av dem en del om man suttit ute och ätit, men det har inte varit outhärdligt. Bara lite småirriterande.

Idag har arbetet med pergolan fortsatt. Den har fått tak (och gissa om jag då märkte att bygget var en aning snett ...). Taket ska få en tvärslå på mitten som stöd. Den är målad idag och ska skruvas dit imorgon.

Pergolan har också fått en hylla längst bak, krokar här och var som man kan hänga saker, blommor med mera i, och mina gamla pinnjalusier från slutet av 80-talet har kommit till heders igen som sidoskydd. Armeringsnäten sitter nu fast monterade för blommor och annat som ska ha något att klättra på.

Imorgon ska baksidan få en "vägg" av skuggväv. Sedan börjar det bli dags att möblera och gräva små rabatter längs med sidorna.

Den här fina samlingen grönsaker får bli en liten hyllning till en vän och granne som nyss, och väldigt hastigt, gått bort. Utan honom skulle jag nämligen inte ha den odling jag har.

Sven-Erik var den som hjälpte mig plöja upp ett ogräsfält i två omgångar - det som nu är min odling. Han lånade ut sin jordfräs till mig och såg till att lära mig hur jag skulle använda hans röjsåg för att få bort det värsta ogräset. Från honom har jag fått tag på fundament till både växthus och pergola och det är han (med hjälp av ett par andra snälla grannar) som hjälpt mig (och andra) att ta ner stora träd.

För ett år sedan stod han i min trädgård och sågade ner den stora granen. Bland annat. I våras hjälpte han mig med mitt stora päronträd.

Han levde lite för sig själv, men var alltid kul att prata med och stannade ofta till när han for förbi och bytte några ord. Alltid hjälpsam och generös. En personlighet som jag kommer att sakna mycket.