Jag fortsätter på guldtemat. Nu har jag planterat en liten gulltörel som jag fått av mamma. Jag hoppas den växer och blir stor till nästa år, för de blommar tidigt och lyser upp så fint innan mycket annat kommit igång.

Bredvid gulltöreln står ett fågelbad i form av ett rabarberblad i betong, som min moster gjort åt mig. Det har hängt med i fem år nu. Hoppas bara att småfåglarna får bada utan att bli antastade av små jaktsugna kissar.

Det regnar igen, men jag hann plantera lite annat också, innan dropparna började falla: daggkåpa, lavendel och vårkrage. Tänkte också att jag skulle ta mig ut och ta skydd i växthuset för att sätta en melon som jag fick av mina arbetskamrater när de var här och fikade i veckan. Melonen har en historia, som jag måste be att få en repetition på så att jag kan berätta den här på bloggen.

I väntan på att regnet ska stanna av lite har jag krupit upp i soffan i torpet och förkovrar mig i Impectas frökatalog. Kanske finns det något jag fortfarande hinner så?

Jag har alltid velat ha en gullregnsbuske. Nu har jag ett helt träd fullt med guld. Det är helt fantastiskt och när jag tittar på det känner jag mig rik som ett troll. De stora hängena har just börjat blomma i lysande guld och jag gissar att de tjuvaktiga skatorna som byggt bo i granen intill känner sig frestade att hämta sig en klase.

Gullregn härstammar från södra Europas bergstrakter och är en ärtväxt. Hela trädet är väldigt giftigt, speciellt fröna, så man får hålla små barn borta från dem, så att de inte tror att det är ätbara ärter som hänger där.

Skatboet ser lite risigt och glest ut, men jag hoppas att skatungarna därinne inte tycker det är för dragigt. Tydligen har de en fin boskål inne bland alla pinnar. Den lär ska vara gjord av jord och lera och fint sammanflätade rötter.

Skator äter tydligen allt möjligt. Animaliskt och vegetariskt. Allt från frukter, fröer och svampar till små djur och insekter och till och med människors avfall och hundbajs, om det kniper. Blä. Tyvärr ägnar de viss tid på året åt att plundra andra fåglars bon på ägg och fågelungar.

I många mytologier är skatan en olycksbådande och otursbringande fågel. I den nordisk-germanska mytologin var skatan t.ex. budbärare från gudarna, ofta med budskap om olyckor, sorg och elände. Det verkar mest vara i Kina som man ser den som lyckobringande. Där är den tydligen en symbol för Ying och Yang på grund av sin svartvita fjäderdräkt.

Jag benämnde den orättvist som tjuvaktig. Det är en faktoid. De är mest nyfikna på alla möjliga prylar och undersöker dem genom att plocka med dem och ofta bära bort dem för att titta på dem senare. Att de särskilt skulle välja blanka föremål är alltså fel. Dessutom delar de denna nyfikenhet med många andra fåglar.

Jag gillar skator. De är smarta och lekfulla och väldigt underhållande att titta på när de retas med katterna.