Jag har alltid velat ha en gullregnsbuske. Nu har jag ett helt träd fullt med guld. Det är helt fantastiskt och när jag tittar på det känner jag mig rik som ett troll. De stora hängena har just börjat blomma i lysande guld och jag gissar att de tjuvaktiga skatorna som byggt bo i granen intill känner sig frestade att hämta sig en klase.

Gullregn härstammar från södra Europas bergstrakter och är en ärtväxt. Hela trädet är väldigt giftigt, speciellt fröna, så man får hålla små barn borta från dem, så att de inte tror att det är ätbara ärter som hänger där.

Skatboet ser lite risigt och glest ut, men jag hoppas att skatungarna därinne inte tycker det är för dragigt. Tydligen har de en fin boskål inne bland alla pinnar. Den lär ska vara gjord av jord och lera och fint sammanflätade rötter.

Skator äter tydligen allt möjligt. Animaliskt och vegetariskt. Allt från frukter, fröer och svampar till små djur och insekter och till och med människors avfall och hundbajs, om det kniper. Blä. Tyvärr ägnar de viss tid på året åt att plundra andra fåglars bon på ägg och fågelungar.

I många mytologier är skatan en olycksbådande och otursbringande fågel. I den nordisk-germanska mytologin var skatan t.ex. budbärare från gudarna, ofta med budskap om olyckor, sorg och elände. Det verkar mest vara i Kina som man ser den som lyckobringande. Där är den tydligen en symbol för Ying och Yang på grund av sin svartvita fjäderdräkt.

Jag benämnde den orättvist som tjuvaktig. Det är en faktoid. De är mest nyfikna på alla möjliga prylar och undersöker dem genom att plocka med dem och ofta bära bort dem för att titta på dem senare. Att de särskilt skulle välja blanka föremål är alltså fel. Dessutom delar de denna nyfikenhet med många andra fåglar.

Jag gillar skator. De är smarta och lekfulla och väldigt underhållande att titta på när de retas med katterna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...