Innan regnet kom hann jag med lite fix vid odlingen. Där sanden är ska det bli en liten platta där jag kan ställa ett litet bord och två stolar så att man kan sitta där med gott sällskap, beskåda odlingen, dricka lite vin eller kaffe och njuta av kvällens sista solstrålar.

Det har varit lite pyssligt. Först grävde jag ur en grund rektangel som passar med måtten på vanliga betongplattor. Den blir ungefär 1,05 x 2,10 m. Sedan lade jag markduk och så hämtade jag sand på ett ställe nära här där det finns massor med fin sand. För miljoner år sedan sträckte sig nämligen havet dit och sanden var fina sandstränder som fanns då. På den tiden låg stället för mitt torp djupt under vatten. Sanden får bli sättsand för plattorna.

Jag har också lagt en kant av tegelstenar från Theas rivna spis och börjat lägga på grus som jag fått från Åsa och Tayeb. Vad skulle man göra utan snälla grannar? När plattorna är på plats fyller jag ut med mer grus runtomkring. Det ska nog bli bra, även om jag gör det hela rätt amatörmässigt.

Bakom plattprojektet och pallkragarna skymtar min lilla krasserabatt. Den har fått fina smidestorn som krasseblommorna ska kunna klättra på. Bakom den syns mitt sockerärtsland, med halmtäckta kanter och en nyligen uppsatt ställning som sockerärterna kan klättra på.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...