I våras var jag på Trädgårdsmässan och handlade blommor. Det har väl varit lite si och så med resultatet. Mina två vita pioner har det inte blivit något av. Däremot tog sig både de vanliga och de vita löjtnantshjärtana fint.

Dahliorna satte jag väldigt sent, men de kommer nu och blomknoppar är på gång. Tulpanlökarna däremot hyser jag vissa tvivel om. Vi får väl se i vår.

Jag köpte också något som heter japansk underblomma (Mirabilis jalapa). Visst är de lite fina, men jag är inte sådär "under"-imponerad. Enligt utsago skulle de blomma med hundratals blommor på varje planta och fanns i många färger. Jag köpte fem rotknölar som skulle ha olika färg. Fyra är gula och en är rosa så det verkar inte som om försäljarna hade ordning på sina rötter.

Antalet blommor är visserligen rätt många, men inte så översållade som de marknadsfördes. Dessutom är blommorna utslagna bara en liten del av dagen och sedan sluter de sig så att effekten inte blir så stor. De lär ska dofta väldigt gott, men inte heller det har jag märkt av. Lite fin? Ja. Under? Nej.

 

Carina

2 september 2010 12:53

Ge dom lite tid. Du ska se att det blir ännu fler blommor nästa år och nästa.... Och det där med färger stämmer sällan. Min väninna köpte ett antal liljelökar på trädgårdsmässan i våras. De skulle bli vita. Jo mors du. Inte en enda vit en.

 

Frejda

3 september 2010 22:09

Carina - ibland undrar jag om vissa blommor inte bestämmer sig för vilken färg de ska ha förrän de vet var de ska bo ... :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...