Det börjar bli kallare nu. Minusgrader på nätterna. Då tycker kissarna om att kura ihop sig och sova timme efter timme tillsammans. Vila med varandra i väntan på värme.

De vet inte än att vi ska flytta in till sta'n igen i månadsskiftet oktober-november. Å andra sidan så tillbringar de så mycket tid inomhus nu. Ligger hellre och sover på sängen än är ute och strosar runt i trädgården.

På bilden syns mamma Skruffa i närkontakt med sin dotter Mini. Jag undrar vad de utbyter för tankar?

Ja, det var väl inte den vackraste av bilder, men detta är tyvärr en nödvändig syn i trädgården just nu. Det börjar bli kallt om nätterna och risken för frost börjar bli överhängande. Jag har därför packat in min pumpautomat i bubbelplast och letar nu som bäst efter något mer att svepa om den - en kappa och halsduk, kanske? ...

Kanske stoppar det upp att vattnet fryser i pumpautomaten några extra dagar.

Jag ska ju bo kvar i torpet till början på november så sista månaden lär jag få packa ihop pumpautomaten och ta in den i värmen. Då blir det lite skralt med vattentillgången. Jag får då fylla min stora vattendunk hos grannarna ett par gånger i veckan, så att jag kan diska, borsta tänderna, tvätta mig och laga mat och allt det där andra som man upptäcker att man använder vatten till.

Med kylan kommer dock också möjligheten att få en anledning att elda i kaminen. Just nu sprakar det gott och värmen sprider sig snabbt. Det är otroligt vad effektiv en bergslagskamin är.

Mitt krikonträd dignar av små plommonliknande frukter i år. Jag brukar göra krikonmarmelad med kanel i och sälja på Tysslingedagen - en lokal kultur-, konst- och hantverksrunda som genomförs varje år på Kristi himmelsfärdsdagen. Krikonmarmeladen smakar mums på vilken ostbricka som helst.

Krikon är en underart till plommon och jag har hört att de är den enda riktigt ursprungliga frukten i Sverige eftersom alla andra fruktträd gick åt under någon extra kall vargavinter för länge sedan. Andra fruktträd har nu ett importerat ursprung, men krikonen har alltid funnits här. Jag vet inte om det är sant.

De är ganska svåra att kärna ur, för kärnan sitter ofta ganska fast i fruktköttet, så man får ha lite tålamod. Grenarna är taggiga och trädet växer som en häxkvast rakt upp. När det kommer frukt på dem tyngs grenarna ner lite grand. Krikonen sprider sig ofantligt lätt i min trädgård. Under det stora krikonträdet växer mängder med rotskott i olika storlekar och jag har åtminstone två rätt stora krikonträd som slagit rot i hallonlandet. Moderplantans barnaskara är stor. Jag delar gärna med mig om någon vill ha.

Lilla Lo på språng och span i odlingen. Undrar just vad hon letar efter för det är nog inte grönsaker ...

Själv ska jag ge mig ut dit alldeles strax och skörda lite potatis, morötter, gul lök, röd lök, persilja, squash, tomater och kanske något mer. Imorgon får jag nämligen besök av en liten familj som jag tycker väldigt mycket om. De ska bjudas på en skördelunch med inslag från odlingen. Det blir nog lite äpplepaj på Åkerö-äpplen också till kaffet. Med vaniljglass. Gott.

Det blir lite att pyssla med idag, men jag hoppas det blir en god liten buffé. En del av det jag ska laga är helt oprövat, så det blir spännande att se vad det smakar om det. Det är så himla kul att få besök. Och det är också så roligt att kunna bjuda på lite egenodlat.

Nu är nog hösten oåterkalleligen här. Björklöven gulnar och den här lilla gynnaren med röda grenar - som jag inte vet vad den heter, men naturligtvis ska ta reda på - har redan fått röda löv.

Jag har egentligen inte så mycket emot hösten, för jag tycker det är vackert med alla färger och den sköna höstluften och det mysiga i att få elda i kaminen för lite värme. Det jag sörjer är de varma dagarna från i somras, för dem njuter jag hämningslöst av. Nu i veckan hade vi en sådan dag. Den var som en av de bästa sommardagarna - solig, varm, vindstilla, skön. Mina ambitioner var att klippa gräset den dagen, men istället satte jag mig i trädgården med en god bok och bara njöt. Man måste få vara lite olydig och odisciplinerad ibland.

Men idag fick jag vackert greppa gräsklipparen och klippa gräset. Det blev, som vanligt, prydligt och fint. Undrar just hur många gånger till jag behöver klippa gräset i år.

Ikväll har jag tänt i kaminen. Det sprakar hemtrevligt av granveden och det sprider sig en lätt doft av brinnande trä. Inte så dumt.

Mina gamla är sönder. Verkligen jättemycket sönder. Jag har stora hål i båda som gör att både vatten och jord letar sig in, så när jag drar fötterna ur dem brukar varken strumpor eller fötter vara speciellt rena. Och då har ju gummistövlarna liksom tappat sin funktion.

Men idag köpte jag nya fina stövlar. De ska invigas imorgon och då får de visa vad de går för, för det har regnat massor.

De är så himla praktiska. Man klafsar omkring i leriga land och i nyklippt gräs och det gör ingenting för det är bara att skölja av dem med trädgårdsslangen. Och de är bara att hoppa i. Inget knytande eller knäppande.

Leve gummistöveln!

Hypericum perforatum - johannesört. Det är en användbar liten ört. Man kan krydda brännvin med den, eller torka och göra te på den. Det blir vackert rött. Ett gammalt namn för johannesört är mansblod/mannablod just för att blomknopparna avger en blodröd saft om man krossar dem. Johannesört används mot oro och depression. Och så kan man växtfärga garn med den.

Jag letade och letade, och fick för mig att den inte växer här i trakten, men när jag till slut hittade den så såg jag att det växer johannesört överallt. Det är märkligt hur ens uppfattningsförmåga fungerar.

Hypericum kan översättas med över bild (från grekiskans hyper = över, och eikon = bild). Det kommer av att man i gamla tider trodde att man kan fördriva onda andar från det som en bild föreställer genom att hänga några kvistar johannesört ovanför bilden. Perforatum kommer från att bladen ser ut att ha blivit perforerade.

Jag ska prova att ta reda på de torkade blommorna och göra te på dem. Tydligen ska man vara lite försiktig med mängden man dricker eftersom den inte bara dämpar nedstämdhet, utan också verkar åt andra hållet.

Jag funderar också på om jag kan få johannesört att växa i min trädgård. Jag har ju planer på att skapa en lite större örtagård borta vid odlingen nästa år.

Det sägs ju att vintern blir sträng om det finns mycket rönnbär. I år har vi sanslöst mycket rönnbär så jag förbereder mig på att kung Bore sveper fram över Norden med isande vindar och drivor med snö.

Jag vet inte om jag ska ta vara på rönnbären på något sätt. Jag är ingen storförbrukare av gelé eller saft, men man kan ju också stoppa några rönnbär i en flaska neutralt brännvin och göra rönnbärssnaps. Rönnbär innehåller tydligen också väldigt mycket C-vitamin. Man kanske ska torka dem och knapra i sig i vinter istället för dyra köpetabletter. Eller kanske frysa dem?

Jag har lärt mig att rönn tillhör familjen rosväxter. Det känns väldigt konstigt. I väntan på vintern får de liva upp ett av mina trädgårdsbord. Fint med lite bär i buketterna.