2010 närmar sig med stora kliv. Eller tassande små steg. Hur man nu väljer att se det.

Projekt för odling och torp finns där i tankarna - utökad odling med mer blommor och örter, prova att odla nya saker som t.ex kronärtsskocka, inreda gästrummet i ladan, ta ner päronträdet, byta ut granhäcken mot en vacker syrenhäck, sätta blommande buskar vid carporten ...

Gott nytt år till alla mina vänner och familjen och gott nytt odlingsår till alla er som jag delar detta intresse med!

Idag var jag ute och hälsade på torpet. Jag hann dit innan solen gick ner bakom träden vid 15-tiden. Det är otroligt vad fort det blir mörkt nu. Men snart vänder det.

Det var kallt och snöade till och med lite grand. Allt var stilla, fruset. Frosten täckte gräs, växter, halm. Insidan på växthusets rutor var isig.

Nu kan man se tydligt att växthuset behöver målas. Jag hann med att skrapa och olja in det mellan regnskurarna, men det ska till lite kitt, grundfärg och mörkgrön färg. Det blir fint när det är klart. Då ska jag också lägga dit entréplattan framför ingången. Det låter kanske flott och det är det faktiskt. Det är en ljus stenplatta som legat framför ett gammalt torp. Jag hämtade den på ett ställe i närheten där man tippar ner allsköns skräp. Bland annat verkar där ligga valda delar av sagda torp - tjocka stockar, en gammal dörr, stenplattan och tjocka, breda plankor.

En del gamla stockar som var lite kortare (kan ha varit knuttimret) har jag använt som bas i mitt miniväxthus som jag byggde av gamla innanfönster förrförra sommaren i brist på odling och stort växthus. I det odlade jag gurkor. Stenplattan ska, som sagt, läggas framför växthuset, och jag har också hämtat några breda plank. En av dem ska jag använda som sittbräda på en bänk som jag ska bygga intill odlingen. De andra ska jag fundera på vad jag ska göra med.

Torpet i november. Den fylliga grönskan har gett sig. Löv och äpplen på marken. Äpplena hoppas jag att rådjuren knaprar i sig i vinter. Sedan så hoppas jag dessutom att de inte knaprar i sig mina tulpaner i vår ...

I förgrunden syns en höstfärgad buske. Det är min tibast som är fantastiskt vacker på våren när den blommar i lila-rosa på kala grenar. Något att se fram emot.

I helgen var jag ute och hälsade på mitt frusna torp. Jag mätte upp området intill odlingen så att jag vet hur stor yta jag ska planera för. I vinter ska jag rita och drömma och prova olika idéer. I år var jag ganska traditionell med grönsakerna, men jag kanske ska prova lite nya grepp. Syrran pratade om kronärtskockor. Det kanske kan vara något ...

Soluppgång i november vid torpet. Vägen går längs med min tomtgräns. Jag tog bilden när jag tassade omkring sista morgonen ute på landet innan jag och kissarna flyttade in till sta'n för vintern. Vi är som flyttfåglarna - samlar ihop truppen och drar söderut. Ja, eller snarare österut när det gäller oss, för torpet ligger väster om Örebro.

Helgen tillbringade jag med att plocka in det sista i ladan och stänga till överallt, ladda med ved inomhus för helgbesök i torpet under vintern och att städa(!) så att det inte ser för skräpigt ut när jag kommer nästa gång. Mattor, överdrag och sängkläder fick följa med in till sta'n för tvättning. Bilen fylldes med sådant som jag forslat ut till torpet i våras, men som jag nu behöver inne i sta'n. Sist av allt packade jag in kissarna och for iväg. Jag hade tre missnöjesministrar i kattburen som tydligt gjorde klart för mig att de inte alls var nöjda med flytten.

Det kändes lite vemodigt men samtidigt så är det nu både kallt och vattenfritt i torpet. Utedassbesöken är lite väl kyliga och det är mörkt om kvällarna när jag kommer dit. Trädgården är inpackad och det finns inte mycket att ta sig för. Då är det rätt skönt med rinnande vatten i kranarna, dusch och badkar, diskmaskin, några fler TV-kanaler att titta på och större inomhusyta nu när man tillbringar mer tid inne - 96 kvm istället för 35 kvm. Och så kan man ägna all sin tid åt att drömma om allt man ska plantera i vår.

Men det blir faktiskt ett besök i torpet redan till helgen. Jag måste mäta upp marken där jag tänkt utöka odlingen.

I helgen var det dags att elda upp resterna efter de nedsågade slanorna och en massa annat skräp som jag och grannarna Åsa, Tayeb och Thea samlat på oss sedan i våras, då vi hade vårbrasa.

Det småregnade nästan hela dagen, men vi hade mysigt ändå. Åsa bakade äpplekaka som vi åt alldeles ljummen vid brasan till en kopp värmande kaffe. Så underbart gott! Och sedan kom en vinflaska och lite ost och bröd fram tillsammans med historieberättande och många skratt. I så gott sällskap gör det ingenting om det regnar.

Jag brukar inte lägga upp så mycket bilder på människor på bloggen, men nu gör jag ett undantag för tre glada pyromaner. Från vänster till höger: Tayeb, Thea och jag.

(Jag irriterar mig på reklambannern som plötsligt dykt upp på bloggen. Tydligen måste jag betala för att slippa den, så jag får fundera på vad jag tycker jag har råd med ...).

Vid vissa tidpunkter skiner solen in genom mitt ena fönster i rummet och målar bergslagskaminen i ljus. Det rör sig hela tiden och jag kan inte få nog av det. Min egen ljusterapi. Jag brukar ligga på sängen och titta på ljusspelet. Det är nästan hypnotiskt.

Öglan som sticker upp är min eldgaffel, väl använd så här års. Jag eldar nu varje kväll för att hålla värmen i stugan. Den är inte vinterbonad alls, men med lite idog eldning så kan man få upp värmen till lätt överdrivna temperaturer. Att dra på sig ett täcke då, när man ska sova, är inte att tänka på och kissarna brukar blänga argt på mig och demonstrativt marschera ut i köket där det brukar kunna vara lite svalare. De kan ju inte gärna klä av sig pälsen. Där har jag faktiskt en fördel.

Plötsligt stod den bara där, nerkörd i gräsmattan utanför torpet. En gammal, mycket gammal, trasig spade som definitivt inte är min. Undrar just vem som tyckte jag skulle ha den?

Nåja - även om den inte går att använda så är den rätt vacker. Jag kanske kan köra ner den i marken i odlingen och låta någon fin blomma klättra på den nästa sommar?

I helgen har jag varit krasslig och därmed har inte mycket blivit gjort i torp och trädgård och därför har jag inte mycket att berätta just nu. Nu kurerar jag det sista i värmen från brasan i kaminen.

Imorse när jag gick ut i trädgården låg frosten över gräsmatta, växter och träd. Ute i odlingen hade kylan tagit de sista av bladen i pallkragarna och i landet, så det blev bråttom att ta hand om den sista skörden.

Även om bladen såg lite ledsna ut (ovan ett av squashbladen i landet) så hade grönsakerna klarat sig bra. Imorgon tar jag hand om det sista - morötterna.

I växthuset har tomaterna, gurkan och chillin klarat sig fint. Den gula paprikan som jag skrev om tidigare visade sig vara gul chilli. Gissa om jag blev förvånad när jag bet i den - het som tusan! När jag förvånad kollade den lilla skylten som kom med plantan (jag kunde ju ha fattat fel) stod där att det var gula minipaprikor. Jag ska ta ett litet snack endera dagen med Plantagen om deras märkning av plantor ...

Jag förstår lite hur gamle Stolt måste ha känt sig när skörden var inne - trygghet för vintern. Man kommer så lätt långt bort från den känslan idag när man bara kan gå till affären och köpa sina grönsaker och rotsaker. Den stora vinsten för mig är den fantastiska smaken och känslan av att ha fått skörda det man odlat själv. Och att veta hur det är odlat, utan gifter och besprutningar.