När jag rensade ut en del plantor i växthuset hittade jag denna läbbiga varelse. Jag tror det är en sorts svamp.

Jag misstänker också att den kommer från gurkorna, för bladen har sett lite ankomna ut hela sommaren (även om plantorna producerat gott om gurkor), och svampen finns bara på den sidan och den plats där gurkorna stod.

Svampen är ganska lätt att lyfta bort. Den håller ihop fint när man lyfter ut den. Men frågan är vad det är och om den kommer att förstöra något i växthuset nästa år. Och ... kommer den att överleva vintern?

Någon som har erfarenhet av något liknande?

Ja, lycka till vill jag säga till klematisarna och rosen som jag planterade idag. Må ni klara vintern.

Det var ena sidan av pergolan som nu fick en smal rabatt. Från början såg det ut som ovan. Jag grävde ett litet dike intill pergolan, lade ner markduken i det och fyllde på med jord som jag sållat ut ogräs ur. Sedan fyllde jag på med lite planteringsjord för att lätta upp jorden lite och så planterade jag två lila klematis, en rosa och en av okänd färg (troligtvis lila den med) som stått i växthuset ett bra tag nu. I mitten satte jag ner min Flammentanz-ros som inte trivts något bra vid gaveln på ladan.

Så här ser det ut nu. Framme i vår ska jag göra kanten runt rabatten snyggare och sätta kantsten. Nu hoppas jag att de kommer att trivas och blomma fint nästa år. Då ska jag ta mig an den andra sidan på pergolan.

Idag började jag också bygga en ram till det nya jordgubbslandet, men skruvdragaren var inte ordentligt laddad så jag har inte kommit så långt. Det får bli nästa helg.

Dagens stora insats var dock att få ordning på avloppet. Ja, jag har inte något riktigt avlopp eftersom jag inte har något vatten indraget eller någon vanlig toalett. Men jag har en diskbänk med en dunk vatten på och en vask och diskho med avrinning ner i en stenkista under torpet. Där har det varit stopp och jag har varit rätt orolig för att behöva gräva mig ner under grunden för att se vad problemet är, för mina försök med miljövänliga propplösare har inte fungerat.

Men nu fick jag låna grannens rensband. Jag skruvade bort så mycket rör jag kom åt och lyckades med hjälp av rensbandet få bort stoppet. Hoppas jag ...

Mangolden är kraftig till tusen, bladen är blanka och stjälkarna färgglada. Den är så förbaskat vacker, bara att se på. Men det är klart att jag ska skörda också. Det ska bli till helgen har jag tänkt, men jag kommer nog att lämna några stycken så att jag har något att titta på.

I natt ska det bli kallt så jag har packat in pumpautomaten i bubbelplast. Det är inte vidare vackert alls, men å andra sidan så är ju pumpautomaten inte speciellt tjusig i normala fall heller.

Det syns på månen att det ska bli kallt. Den lyser intensivt från en klar himmel. Jag eldar i bergslagskaminen så att jag och kissarna inte behöver frysa i natt eller i morgon bitti.

Ja, så här har mina partytält sett ut så här års flera år på raken, så nästa år ska det nog bli något mer stabilt (och dyrare). Jag har spanat in en konstruktion med rejäla svarta smideshörn som jag tror skulle hålla bättre. Och dessutom vara fasen så mycket snyggare.

Denna konstruktion är dock underkänd och jag har nu destruerat tältet till oigenkännlighet. Faktiskt hoppat lite på de spretiga benen så nu är de i storlek att få in i bilen och redo att köras till återvinningsstationen.

Dagen bjöd på en förmiddag med ösregn och en eftermiddag med strålande sol, så nu har jag fått in nästan alla trädgårdsmöbler i ladan. Bara ett litet bord står kvar ute med den enda uppgiften att visa upp de sista blommorna i min vinröda million bells-planta. Jag har tömt krukor i komposten och burit in diverse småsaker. Jag hann också skörda lite bönor och örter och har plockat några av de äpplen som såg fläckvis ätbara ut. De ska bli till äpplekakor imorgon.

Sekatören fick också göra en insats i syrenbuskarna vid carporten, så nu hoppas jag att grenarna inte skrapar i bilen när jag ska backa ut.

Jag känner mig redo för valdagen imorgon. Då blir det inget trädgårdsarbete, bara röstmottagning och räkning av röster.

Det visade sig att jordärtskockor inte bara är goda utan också blommar fint så här framåt hösten. Från de ätbara rotknölarna växer det upp en rejält hög grön buske och nu blommar den med fina gula blommor.

Jordärtskockor lär ta sig rätt bra när de väl rotat sig och sedan får man hålla efter dem så att de inte tar över där de står. Men det gör ju ingenting att få en anledning att äta upp dem innan de sprider sig. Jag längtar efter jordärtskockssoppa.

Idag begravdes min hjälpsamma granne Sven-Erik. Han fick en fin bukett från trädgården och odlingen som han hjälpt till så mycket med. I den fanns mangold med röd stjälk, ananassalvia, citronmeliss, jordärtskocka, slingerkrasse, en solros och den finaste dahlian jag har.

Helgen har bjudit på gråväder och regn, så det har varit riktigt brasväder. Tyvärr har inte allt jag behövde göra utomhus blivit gjort av den anledningen. Och det ostadiga vädret ska fortsätta säger de just nu på TV.

Jag har fortfarande inte planterat ett par växter som jag fick från mamma, men jag får väl ta en kväll i veckan till det. Och så börjar det bli dags att bära in en del utemöbler.

Jag har i alla fall röjt ur en liten del av odlingen som ska få lite mer vanlig jord, gödsel och aska som jag tänkte gräva ner där. Sedan ska jag täcka med markduk, klippa hål i den och sätta fler revor från mina små jordgubbsland där. Det skulle ha blivit gjort i helgen, men regnet satte stopp för planerna.

Jag har nu i alla fall, efter mycket pysslande, satt ihop mina kompostgaller till något som liknar en bur (varför är fjädrarna som ska hålla ihop det hela så "bängliga"?), så nu kan jag lägga blast och annat där när jag skördar. Det blir fint till sommaren och kanske till och med våren.

Och så har jag eldat brasa i bergslagskaminen - för värme till mig och kissarna.

Jag har nog kollat väderprognoserna minst två gånger varje dag i sommar och har definitivt inte missat TV 4:s väder en enda dag. Är det bara jag som är så vädernördig eller är alla trädgårdsintresserade det? Och varför gör man det? Det är ju inte direkt så att man kan göra något åt vädret i någon riktning överhuvudtaget.

Ja okej, det kan ju vara bra att veta om det ska regna så att man vet när man ska planera in gräsklippningen. Fast å andra sidan så har ju vädret och prognoserna en tendens att ändra på sig - speciellt när man bor vid foten av bergen, som jag gör. Här kan allt möjligt väder fastna mot bergen och rulla fram och tillbaka över oss som bor här, medan vädret en mil bort ser helt annorlunda ut.

På bilden en improviserad bänk som jag ordnade till. De små bockarna hittade jag i ladan. De fick lite falu rödfärg på sig. Den tjocka brädan hittade jag i en sopgrop en bit bort där folket i trakten kastar ner allt möjligt. En dag låg där något som såg ut som ett halvt torp, med stora, fina brädor som den här. Två av dem fick följa med hem och en är numera inoljad och har fått ett nytt liv som bänk.

På bänken har jag ställt det lilla fatet som jag tänkte kunde fungera som fågelbad. Men jag tror knappast att de små liven vågar sig dit när Lilla Lo sitter på pass och flashar huggtänderna. Ser ni blicken?

Nu är sommaren slut. Det känns i vinden och märks på de allt kortare dagarna. Det märks också på att kissarna gärna håller sig inomhus i värmen och sover, sover, sover. Inte så dumt, när jag tänker efter.

Det är dags att skörda och bädda in delar av odlingen, lägga gräs och växtrester över rabatterna så att maskarna får lite att smaska på. Dags att plocka in de flesta utemöblerna. Dags att röja ur i växthuset.

Jag krattar inga löv. De får ligga kvar på gräsmattan och bli till näring. I vår klipper jag sönder det lilla som är kvar med gräsklipparen.

När kvällarna blir långa och mörka så får man stanna inne i stugan och elda i kaminen, läsa, pyssla och titta på TV. Det är mysigt det med, men det känns lite höstbluesigt.