Vid vissa tidpunkter skiner solen in genom mitt ena fönster i rummet och målar bergslagskaminen i ljus. Det rör sig hela tiden och jag kan inte få nog av det. Min egen ljusterapi. Jag brukar ligga på sängen och titta på ljusspelet. Det är nästan hypnotiskt.

Öglan som sticker upp är min eldgaffel, väl använd så här års. Jag eldar nu varje kväll för att hålla värmen i stugan. Den är inte vinterbonad alls, men med lite idog eldning så kan man få upp värmen till lätt överdrivna temperaturer. Att dra på sig ett täcke då, när man ska sova, är inte att tänka på och kissarna brukar blänga argt på mig och demonstrativt marschera ut i köket där det brukar kunna vara lite svalare. De kan ju inte gärna klä av sig pälsen. Där har jag faktiskt en fördel.

 

Carina

22 oktober 2009 19:01

Visst är det underbart att se vad ljuset kan göra. :)
Vilken vacker gåva du fick!

 

Frejda

23 oktober 2009 12:29

Jag blir mer och mer ljusberoende nu när det mörknar alltmer. Då får man passa på att njuta av sådan här fina ljusspel. Jag ska forska vidare i vem som gett mig den gamla spaden. Det kanske är soldat Stolt som går igen och plockar fram sina gamla redskap. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...