Jag har en kattlucka monterad i fönstret för att kissarna ska kunna gå och komma som de vill. Vi tycker alla att det är en mycket praktisk anordning.

Här sitter Mini och funderar på om det är värt att gå ut i det inte så fina vädret. Eller sitter hon kanske och spanar efter andra snygga katter?

Till vänster syns rosmarinen som jag räddade från kylan - en riktig praktplanta blev det av den. Det blir fint att krydda med i vinter.

Nu börjar kylan bita sig fast i torpet och det är snart dags att flytta in till stan. Imorse hade trädgårdsslangen frusit ihop så jag får hoppas att den klarar sig till helgen då jag ska lyfta in den och pumpautomaten. Sedan får jag lita till vänliga grannars välvilja för vattenhämtning i dunk och flaska.

Nu är det snart slutskördat. Här syns morötter och palsternackor. Dem tog jag hand om förra helgen. Den här helgen blev det rödbetornas tur. Och mina få och små kronärtskockor.

Det sista som är kvar nu är purjolöken. Den tar jag nästa helg.

Nu är det rätt kallt om nätterna och jag ser om morgnarna att vattenslangen är på gränsen till fryst. Men jag chansar på att jag klarar en vecka till med pumpautomaten igång. Går det så har jag bara en vecka kvar sedan utan tillgång till eget vatten. Då får jag besöka grannarna och fylla på min dunk och mina flaskor för att klara tvätt och tandborstning, disk och matlagning. Vattnet i regnvattentunnorna använder jag för att skölja av saker. Det fungerar, men är naturligtvis lite besvärligare än vanligt. Sista helgen i oktober blir det flytt in till stan igen. Då får kissarna packa sina väskor med sommarminnen och följa med till lägenheten.

Varje morgon måste jag ge mig ut på en kort promenad till mitt lilla utedass. Så här års är det ruskigt kallt, men för att kompensera detta så är himlen oftast helt fantastisk att se när solen går upp och skiner på molnen. Det är magiskt.

Som ni kunde se i de två förra inläggen så har en lurig berberisbuske nästlat sig in i min tibast. Jag var och tittade på den idag och inser att berberisen nog håller på att ta över tibastens utrymme helt, så till våren kommer jag nog att kapa några av berberisgrenarna, för jag gillar min fina tibast. Jag smakade - mycket försiktigt - på ett av berberisbären, men det var ingen sensation direkt. Det smakade mest ingenting. Den lilla smak jag kände var inte vidare värst god.

Nu har jag skördat nästan allt. Idag blev det dags för rödbetorna som visade sig komma i alla storlekar - allt från groteskt stora till så små att det inte var någon idé att spara på. Jag tog även hand om mina små kronärtskockor och provade olika varianter på övervintring - vissa får bo i jordkällaren invirade i fiberduk, vissa får bo i växthuset, också med ett täcke av fiberduk och vissa får stanna i landet och ska få lite skydd av halm - och fiberduk om jag har någon kvar.

Rotknölar från dahlior och japansk underblomma är nu nerpackade i jordkällaren tillsammans med ett par pelargoner.Går det så går det.

I pallkragarna lämnar jag nu all blast. Maskarna ser säkert till att den bryts ner och gör lite nytta.

I mitt förra inlägg fick jag kommentarer om att busken jag fotograferat såg ut som berberis. Till slut blev jag osäker, så jag rotade reda på bilderna på busken när den blommar om våren.

Jag är ganska övertygad om att detta är tibast. Jag kan inte få det till något annat om jag jämför med bilder från nätet, t.ex http://www.bioresurs.uu.se/myller/skog/tibast.htm eller Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Tibast. Eller Naturhistoriska museets virtuella flora: http://linnaeus.nrm.se/flora/di/thymelaea/daphn/daphmez.html.

Här kommer ett par bilder till.

Så här skriver Wikipedia om berberis http://sv.wikipedia.org/wiki/Berberis och så här står det i den virtuella floran: http://linnaeus.nrm.se/flora/di/berberida/berbe/berbvul.html.

Som sagt - jag kan inte få det till annat än att det är en tibast jag har, men jag kan hålla med om att bären (se förra inlägget) är väldigt "berberisiga". Men jag skulle inte våga smaka på dem.

Så här års har tibasten fått knallröda, blanka små bär och bladverket är höstigt färggrant i rosa-gul-grönt. Jättefint.

Tidigt i vår kommer tibasten att blomma, helt täckt av lila blommor på kala kvistar. Också jättefint.

Så även om det är en stickig buske jag har så sprider den mycket glädje. Och den blir bara större och större varje år. Den kan tydligen bli 1,5 meter hög, men dit har den en bit kvar.

De fina bären är giftiga, utom för en del fåglar som tål att äta dem. Men människor ska nog passa sig för bären. Och för växtsaften och barken och hela växten för allt verkar vara giftigt. Smärtor i mun, hals och mage, kräkningar, diarré, blåsor, salivavsöndring ... Låter inget vidare så jag nöjer mig med att titta, och det är inte det sämsta.

Jag blev så glad när jag hittade dessa på en av mina kronärtskocksplantor. Jag trodde inte det skulle hinna bli några i höst. Nu håller jag tummarna för att de hinner växa till sig lite innan frosten kommer. Den största är som en knuten näve i storlek. Kanske, kanske ...

Jag har försökt läsa på lite om kronärtskockor, men vet inte om jag blev så mycket klokare. Det finns tydligen en sort som heter "Herrgård" som är flerårig i zon 1. Resten av sorterna ska tydligen bara vara ett-åriga. Men den jag har heter "Green Globe" (tror jag det var) och på påsen står det att den är flerårig, men oftast odlas som ett-årig. Vad betyder det egentligen?

Jag ska i alla fall göra ett försök med övervintring. Vissa ska få bo i jordkällaren i krukor och vissa ska få stå kvar ute på landet. Man ska tydligen klippa ner stjälken så att den är ca 20 cm hög, täcka med löv, halm eller vad man har och sedan får man hålla tummarna och vänta på nästa år.

Kanske inte den bästa av bilder, men det var väldigt gott. Än kan man grilla. Detta är ekologiska grillskivor från närliggande Svansgård som jag marinerat i rödvin, lite olivolja, peppar, skivad vitlök och färsk rosmarin, oregano och timjan. Väldigt gott med lite potatisgratäng, sallad från pallkragen och tomater från växthuset.

Krassen har blommat stordådigt hela sommaren, och nu börjar den ge sig. Men ännu finns några fina blommor kvar och bladverket är mäktigt. Bladen är som stora tefat och mönstret i dem är ursnyggt.

De flesta blommor som fortfarande blommar i min trädgård nu är orange eller gula: solrosor, ringblommor, krassen, den japanska underblomman, dahliorna ... Bara ett par stycken går i rosa nyanser. 

Idag var vädret helt underbart - en riktigt fin höstdag med klarblå himmel och sol. Jag började köra in granveden som legat på tork sedan förra året. Den är nu alldeles lagom torr och jag har eldat riktigt varmt i stugan ikväll med den, för det ska bli en kall natt.

Det är inte alla som uppskattar värmen dock. En av dem syns på bilden nedan - Lilla Lo. Hon höll mig sällskap hela tiden när jag körde med veden, men nu ser jag inte röken av henne. Det är klart - den där tjocka pälsen kan man ju inte ta av sig om man tycker det blir för varmt.

Löven börjar skifta i höstfärger och himlen visar upp de mest fantastiska nyanser av grått och blått. Det är höst i annalkande. Om tre dagar är det oktober. Jag gillar den månaden. Är inte så förtjust i november dock.

Nu får jag elda för värme varje kväll, men det är mysigt.

I helgen har jag mycket att ta hand om i odlingen. Jag har en lång lista som ska prickas av. Vädret verkar bli bättre än förra helgen så då kanske jag kan plocka potatis utan att se ut som en lergubbe. Och få till det där jordgubbslandet. 

Jag har också tänkt plantera en del av örtkryddorna i krukor och ta in så att jag har lite färska örter framöver.