Snömössan blev lite för tung för pergolataket och det började bågna betänkligt under tyngden. Så räddningspatrullen fick rycka ut med stege, skovel och sopkvast.

Nu är det (nästan) rent på taket och jag hoppas att det återhämtar sig. Jag lär nog staga upp med en regel åt andra hållet också i sommar när snickarväder infinner sig, så att taket klarar snömössor nästa vinter.

Årets sista besök i torpet. Allt var stilla och tyst. Framför stugan fanns spår efter rådjur som smaskat äpplen under snön. I odlingen inga sådana spår, tack och lov. Där stod mitt tulpanträd som en pinne i väntan på våren. Jag hoppas det klarar sig.

I pergolan stod snötäckt bord och bänk, i väntan på våren och sommarens fikastunder. Jag var lite fundersam över om jag behöver få bort snön från taket, men jag väntar till nästa vecka. Då kanske det blir det nya årets första torpbesök.

Snömössor täckte alla tak och vattentunnorna, men snälla grannen hade sett till att köra snöslungan i trädgården så att jag lätt kunde parkera och ta mig fram till torp, lada och till och med dasset. Tack!

Lysande ljuskulor i mitt fönster. Jag tror de får representera min längtan efter ljuset så här års. Men i tisdags vände det och vi går mot ljusare tider. Värmen lär dröja lite.

Nu är jag ledig och ska ägna mig åt att titta på de DVD-filmer från trädgårdsskolan som jag inte hunnit se än. Och sortera mina frön. Och planera för vilka frön jag ska köpa för att komplettera. Och gå igenom alla trädgårdstidningar som jag fått av mamma och min arbetskamrat Margret (som tyvärr slutade strax innan jul). Bra tips klipper jag ut och sparar. Det som blir över skickar jag vidare till andra som är intresserade. Kanske hittar de också några tips.

Under ledigheten ska jag också fara ut och titta till torpet. Se till så att det står kvar och mår bra och titta på min frusna odling.

Bilden är tagen mitt på dagen när jag var ute och tittade till torpet den 21 november. Det var mörkt hela dagen.

Jag längtar så förfärligt mycket efter ljuset och solen, men jag inser att jag får vänta till 22 december innan det vänder och dagarna blir längre.

Idag fick jag ett litet e-postmeddelande från Impecta att frökatalogen är på tryck ... Det finns hopp om en vår och en ny odlingssäsong. Tills dess får jag roa mig med mina DVD-filmer "Trädgårdsskolan" och skörda mina paprikor som växer till sig i fönstren i lägenheten.

Jag har en vän som säljer kläder, men även lite inredningsdetaljer. Den här fina brickan kunde jag inte låta bli att köpa.

Den passar så väl in i torpmiljön. Den är stor och rejäl med ordentliga kanter och jag kan se mig bära ut nygjord flädersaft med fina glas på den nästa sommar. Eller det som ska grillas med ett gott vin.

Sådärja, nu är drömmarna om nästa vår och sommar redan igång ...

Imorgon bär det av in till stan igen. Lite vemodigt och ändå skönt eftersom det nu märks så väl att det blir kallare och det kräver lite extra pyssel.

När gamle Stolt bodde här med sin familj så fanns det ju nästan alltid någon här, så då kunde de ju underhålla värmen och vattenåtkomsten lite efter hand, men när man jobbar heltid så blir det till att elda som en tok en gång om dygnet, dvs. den lilla stund man har mellan att man kommer hem och till att man går och lägger sig. Och morgonstunden ägnar man åt att bära in mer ved och vatten som behövs. De senaste dagarna har detta skett i morgonmörker, så jag har trevat mig fram efter vedklabbarna i vedboden. :-)

Men nu far jag in till stan igen och säger tack för i år, fina torp. Det har varit ett fantastiskt mysigt halvår och jag ser redan fram emot våren. Som minne lägger jag in en bild på den fina knuten på ladan. Vilken byggnadskonst!

Just nu känner jag mig som kungens lilla piga i barnvisan med samma namn:

" ... och hon ska bära slask och ved och vatten. Hon kommer ej i säng
förrän klockan slagit tolv, och då så får hon ligga bredvid katten."

För varje morgon fixar jag med vattnet och bär in ved att elda med. Och "slask", eller åtminstone matkompost, bär jag iväg med jämna mellanrum.

Men jag har ingenting emot att ligga bredvid katten.

Nedan står en av de små raringarna, Lilla Lo, och försöker få mig att fatta något viktigt. Hon var väldigt enträgen. Kanske sa hon "När ska du egentligen bära iväg med den här stenplattan och lägga den där den hör hemma?".

Plattan - den ska bli entréplatta vid växthuset. Jag får väl ta tag i saken. Men det gör jag inte förrän i vår, för nu tar kungens lilla piga snart semester i ett halvår.

Inatt snöade det igen. Det smälter säkert undan igen, men det känns kallt och blött och ruggigt och jag vill bara sitta inne vid brasan med kissarna, som verkar dela min känsla.

Men lite nytta har jag gjort ändå.

Purjon är skördad. De blev lite taniga, men betydligt tjockare än de sytrådar jag satte ner i jorden i somras.

Och så har jag satt lite blomlökar. Jag är extra spänd på hur de blå tulpanerna kommer att bli. Jag älskar också vita blommor, så i år satte jag dels vita tulpaner med gröna stråk, och dels en påse blandat vitt - tulpaner, narcisser och krokusar.

Nu är allt inplockat i ladan och jag kan stänga för vintern. I veckan kommer jag att plocka med mig lite saker hem till stan - lite för var dag. Och i helgen som kommer blir det storpackning och flytt för mig och kissarna.