Jag älskar min rönnsumak. Just nu är det bara några pinnar som står där, men när löven spricker ut kommer den att se ut som en exotisk palm. Stammen är alldeles luden och len - precis som sammet. Tack lillsyrran - jag tar gärna fler. :-)

Förra sommaren hälsade jag på min bloggläsande kompis Carina i Nynäshamn. Med mig hem hade jag allsköns plantor, bland annat dessa. Jag tror att det är irisar. Vilken färg det är har jag glömt (vita?). Hursomhelst så förbereder de sig nu för att spricka upp och börja blomma, så snart vet jag vad det är jag har. De verkar må oförskämt bra i rabatten i alla fall.

Helgen har bjudit på fantastiskt väder och då är alltid aktiviteten i odlingen hög. Jag har sått, planterat det som är försått, rensat ogräs och fått ordning på vattnet ut till odlingen. Jag har planterat kronärtskockor och majs och flyttat på tre pallkragar så att de nu står bakom växthuset. Jag ska nämligen skilja köksträdgård och blomodling lite mer åt.

Jag har också satt frö i den sista av de tre ordinarie pallkragarna - där blev det dill och mangold. Den mangolden har alla möjliga färger på stjälkarna och är rasande vacker. Om den inte vore ätbar så skulle jag sätta den ändå - bara för att se på den.

Jag  är lite smånöjd. Jag har länge funderat över en alternativ lösning för att hålla uppe fiberduken i pallkragarna, för pilkvistarna jag hittills använt är fulla med kantigheter som gör att fiberduken går sönder. Linda - en bloggare som har en jättefin blogg om odling och trädgård - tipsade mig om följande enkla lösning.

Skruva i vanliga träskruvar (jag använde 6 cm långa skruvar som jag drog ner ett par centimeter - kunde ha varit längre skruvar, men det fungerar). Såga av sådana där vita rör som man drar elkablar i (vet inte vad de heter) i lagom långa längder (jag tog 130 cm) och trä över skruvarna. Ta ta!

Detta är testet. Nu har jag dragit i alla skruvar och ska köpa fler rör.

Vinbärsbuskarna blommar. Om varje blomma kommer att bli ett bär så kommer jag att få enorma mängder bär i år. Detta är röda och vita vinbär. I andra änden av trädgården har jag också någon buske med svarta vinbär, men den behöver nog beskäras.

Rabarbern börjar komma i rätt storlek för skörd också. Nu letar jag efter ett bra recept på rabarberchutney. Någon som har tips?

Imorse när jag vaknade anade jag något vitt utanför fönstret. Ett snötäcke täckte allt och mina tulpaner hade fått snömössor. Jag hoppas att de klarar den kalla huvudbonaden.  

Nu känns gräsklippning och utplantering och potatissättning plötsligt långt borta. Jag hoppas det blir varmare till helgen för på lördag måste jag nog försöka klippa gräset. Potatisen kan vänta och plantorna också, men gräset bara växer.

Det kalla vädret har gjort att jag fått elda ordentligt. Bergslagskaminen är ruskigt effektiv så det blir snabbt otroligt varmt i stugan. Och så tycker jag det är så mysigt att elda så ibland kan jag inte låta bli att lägga på mer ved och det kan resultera i att det ibland blir 30-35 grader. Då tycker till och med jag att det är för varmt. Kissarna är inte så förtjusta i temperaturer på den nivån och gör sitt bästa för att svalka sig. Här ligger Mini utsträckt på golvet - den svalaste platsen i stugan.

Trädgårdshandskar och sekatör. Då är man redo för trädgården.

Jag älskar att klippa grenar. Det måste vara något i generna. Problemet är var jag ska göra av alla grenar. Helst skulle man väl kompostera dem, men det tar sådan evinnerlig tid innan de är nedbrutna till något användbart. Nästa alternativ är att elda upp dem, men nu, så här efter Valborg, är det ju eldningsförbud. Så jag kör dem med skottkärra till grannens gruvhål, där jag fått lov att lämna trädgårdsavfall.

Potatisen är nu helt redo för att sättas så det kanske kan bli till helgen. Och så måste jag nog klippa gräset i helgen, för nu är gräsmattan alldeles vildvuxen. De små fina blommorna som jag ville spara får jag nog plocka till en fin bukett istället.

Det är alltid samma nöje att ställa kattburen på gräsmattan och öppna dörren och låta kissarna få gå ut i friheten. En frihet som åtminstone varar i sex månader. De smög omkring och spanade in alla sina ställen, kollade att kattluckan fungerade och åt lite mat. De var mycket nöjda med flytten.

Nu kommer en hel del av mina tulpaner upp. Här en gul med bladen utvikta som små solar.

Och här en glatt orange tulipan som lyser upp i torprabatten.

Ja, den här grejen är inte lika snygg, men ack så nödvändig. Vattenpumpen är nu på plats och installerad så att jag får upp vatten ur brunnen. Det är inte elegantare än att jag får upp vattnet i en vanlig vattenslang, men nu kan jag fylla på dunkar och spola av saker.

Nu blir det torpliv i sex månader framöver.  

Påskaftonen och påskdagen tillbringade jag i torpet i strålande väder. Helt fantastiskt. Humlorna surrade överallt och en stor bumling till humla lyckades förirra sig in i torpet. Hon (han?) lyckades hitta ut till slut, tack och lov.

Korallkornellen hade börjat få blad. Vackert med det ljust gröna mot de röda grenarna.

Vitsippor blommade överallt i stora klasar.

Jag rensade ur hela hallonlandet. Det var ett riktigt drygt arbete och det blev många kärror grenar. Nässlorna bekymrar mig. Det finns mängder av dem och de är inte så mysiga att ta sig förbi när de vuxit sig höga och man ska plocka mumsiga hallon.

Det myckna arbetet med sekatören har gett mig en ruskig träningsvärk så idag har jag rört mig mycket långsamt och plågsamt.

Kanske har ett litet experiment lyckats. Jag har provat att övervintra kronärtskockor på olika sätt. Ett par har stått i krukor i jordkällaren med fiberduk på. När jag hämtade ut dem och dahliaknölarna idag så fanns det en liten, tanig, blek antydan till planta i en av krukorna. Ska bli spännande att se om det blir något av den.

I den lilla rabatten vid växthuset hade det kommit upp en bedårande liten gul raring. Hon fick trängas lite med en brännässla intill, men den åkte snabbt bort med lite annat ogräs.

En första tulpan hade kommit upp i solljuset. Den var snaggad både här och var av rådjur, men gjorde tappra försök att blomma ändå.

Två fantastiska dagar i torpet gav mersmak, men vi flyttar ju ut nästa helg - jag och kissarna - så nu är det inte långt kvar.

Det frodas i mina sålådor och nu har jag även sått en andra omgång med lite blommor och örtkryddor som ska ut i landet. 

Där finns kronärtskockor, majs, aubergine, gurka och gul och grön squash och tre sorters chilli. Purjolöken ser ut som små sytrådar, men det gjorde den ju förra året också och det blev ju fina purjolökar av den ändå.

Men tomaterna är ett mysterium. De växer inte. Inte en endaste sort som jag sått. De kom upp så fint i såjorden, men sedan jag planterat om dem så stannade de av och de ser förskräckligt eländiga ut. Det är knappt de lever. Och jag har gjort exakt så som jag gjorde förra året och då var det inga problem.

Någon som kan ha en aning om varför?

Ibland trivs ju inte vissa växter ihop med andra så jag har nu, i ett sista desperat försök, flyttat bort tomaterna från de andra växterna. Men jag ska nog så fler tomater för säkerhets skull. Jag får nog köpa några plantor, eller byta till mig mot något annat i plantväg som jag har.

I torpet blommar nu fler vårblommor - krokus, scilla i mängd, tussilago och tibast. Det är så fint. När jag var ute i torpet igår och gick omkring och kände solen värma så tänkte jag att den miljön nog många gånger är min räddning. När livet bjuder på stress och oro och tokerier, då kan jag andas ut i min torpträdgård.

Krokus har jag nu i lila, gult och vitt.

Tibasten börjar visa sina fina små blommor på bar kvist. Jag funderar på berberisen som tydligen växer mitt i min tibast. Kanske borde jag beskära den lite så att den inte tar över min tibast. Men jag vill gärna ha den kvar, för den blir så fin på hösten.

Tussilagon blommar nu - som små solar. Men jag inser också att de inte är så fina längre fram då de blir till ett besvärligt ogräs med stora blad. Dessa små blommor växer ovanpå en presenning som jag täckt en del av odlingen med, så när jag tar bort den tar jag nog bort den lilla jordhögen där tussilagona växer.

Nu har jag fått en gödselleverans - 20 säckar kogödsel, levererade hem till odlingen av Lions Kilsbergen. Det är inte dyrt, det är bekvämt med hemleverans och pengarna går oavkortat till bra saker, som synvård i U-länder, forskning och annat. Gödslet är dessutom godkänt för ekologisk odling. Bra för alla.

Och här är den lilla kärran jag köpte. Den ska få en liten "långsamt-gående-fordon-triangel" på baksidan, för jag lär inte få köra fort med den.