Nu spränger snart plantorna i pallkragarna fiberduken. Jag har fått "avtäcka" squashen (till höger) och mangolden och dillen (till vänster).

Det fiberduksklädda spöket som reser sig i bakgrunden är min ruccola. Den är nu oätlig, blommar för fullt och växer på höjden som en tok. Imorgon ska jag nog riva upp den och så nya frön, så kanske de hinner komma upp lite om en vecka eller så. Då är jag tillbaka från min västkustenresa som snart stundar. I samma pallkrage finns den vanliga salladen av olika sorter, bland annat världens finaste romansallad.

Täckta är även fortfarande morötterna, rödbetorna och auberginen. Lite gallring kan nog behövas här och var.

Snälla grannarna lånar ut sin kap och klyv till mig så nu kan jag ta hand om resterna av mitt gamla päronträd, den gamla granhäcken och lite annat. Jag har kört upp allt som ska kapas till deras tomt för det är enklast. Klyven skulle de däremot köra ner till mig så att jag får klyva veden på plats hos mig.

Det känns tryggt på något vis - att säkra vedförråden inför vintern (även om jag inte är i torpet om vintrarna). Det måste vara något grundläggande behov jag tillfredsställer ...

Tistelbollarna ser magiska ut - med en alldeles egen utstrålning. De är alldeles runda och hårda och ska snart till att blomma. Då blir de vackert lila. Det suddiga lila i bakgrunden är min lavendel som blommar för fullt, till humlornas förtjusning, och doftar fantastiskt.

Inte lika snyggt, men bilden av en nödvändig röjning. I förgrunden har ett par gamla fönster fått bli ramen för min första örtodling alldeles vid stugan. Det visade sig vara för mörkt där så det enda som växte var myntan och nässlorna. Nu har jag röjt ur allt som inte är mynta och ska bättra på jorden lite och sätta mer mynta där (äpplemyntan som jag fick av min syster när jag fyllde år) och kanske något som blommar.

Bakom var det förut en förskräckligt ful granhäck som grannen hjälpte mig såga ner. Jag satte sedan syrenplantor där och de har nu rotat sig. Nu röjde jag ogräs runt dem (fantastiska mängder nässlor - återigen - de är livskraftiga). Jag tog sedan chansen (risken?) att klippa ner syrenplantorna och hoppas att det kommer nya skott på dem så att de kan få bli lite buskiga. Går det så går det. Annars får jag väl sätta nya plantor nästa år, för en nässelhäck vill man ju inte ha.