Äpplen på marken. De blir just nu mums för fåglar. Trastarna har börjat hoppa omkring i buskarna och smaskar i sig äpplen i en rasande fart. Bra, för jag har inte kört bort ett enda äpple i år. Senare i vinter blir säkert rådjuren glada åt dem.

Krassen innan frosten tog den. Bladen blir stora som tallrikar och ser nästan självlysande ut. En och annan blomma lyser upp. Men nu har frosten obönhörligen drabbat krassen och den ser lite trött ut. Jag har trasslat ut de små smidestornen som den klättrade på. De ska nu in i ladan för vinterförvaring.

 Min lyckliga Lotta har gett upp nu, men dessa hängande, silvriga, dekorativa plantor (jag vet inte vad de heter), som sitter i samma kruka, är fortfarande fina. De verkar tåla kylan ganska bra.

I helgen har jag slutskördat, plockat i växthuset, satt lökar och grävt upp potatis med lerig jord långt upp över knäna. Jag måste tänka till nästa år. Jag inser att jag inte kan odla så mycket som jag gör för jag har inte stora möjligheter att förvara skörden om den är omfattande (typ en skottkärra med morötter och rödbetor). Och det räcker ju med att ha grönsaker under sommaren och en bit in på hösten och vintern.

 

mona

24 oktober 2011 10:24

De silvriga heter Helichrysum och går att övervintra på ett svalt och ljust ställe inomhus.

 

Frejda

24 oktober 2011 12:37

Mona - Tack! Då ska jag prova med det. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...