Min citronmeliss är galen. Den dominerar fullständigt mitt lilla örtland och har dessvärre under sommaren växt till en magnifik buske som överskuggat alla andra örter. Den är jättefin, men så kan man ju inte ha det.

Dessutom har den börjat växa om med gröna kvistar nu på senhösten, som synes. Det bådar inte gott för kommande år. Vill det sig illa så har jag bara citronmeliss i mitt örtland nästa år ...

Så det blev till att klippa ner den och nu har jag grävt upp den och flyttat den till ett hörn av landet där den kan få breda ut sig som den vill. Hoppas den kommer att trivas där.

Nu har kissarna och jag lämnat torpet för i år. Så här såg min lilla stuga ut i lördags, i höstskrud.

Man känner sig lite vemodig, men samtidigt är det skönt att stänga igen. Lika roligt som det nu är vemodigt kommer det att kännas i vår när vi kommer dit igen och öppnar upp allt för vår och sommar.

Kissarna har tagit det väldigt bra. De kanske börjar bli vana. Mini och Skruffa är tillfreds, äter, sover och har letat fram leksakerna som nu täcker halva golvet. Lilla Lo är lite oroligare, men hittills lugnare än förut om åren, så jag håller tummarna.