Idag fick torpet besök av sotaren för sotning och brandskyddskontroll. Sotning var verkligen välbehövligt och kanske kan det nu bli så att draget i skorstenen är bättre så det inte ryker in. Det måste ju fungera nu när hösten börjar rulla in så sakteliga och jag kommer att behöva elda för värme. Kanske borde jag be om sotning oftare än vad de har som standard för fritidshus?

Brandskyddskontrollen gick också bra, tack och lov. Det var bara avståndet mellan murstocken och trä uppe på vinden som satte lite myror i huvudet på sotaren. Avståndet ska nämligen vara minst 10 cm, men några av de tvärgående bjälkarna ligger inte mer än 3-5 cm från murstocken. Men den blev ändå godkänd eftersom skorstenspiporna ligger åt andra sidan i murstocken. Tur. Annars vet jag inte vad jag skulle göra för det är ju inte bara att ta bort stora bjälkar som håller ihop hela huset.

Jag har ju ägnat veckan åt att kämpa med pannkitt för att täta min kamin. Nu ska jag testelda imorgon och se om sotningen och förhoppningsvis ett bättre drag i skorstenen gör att det inte pyser ut rök här och var. Fungerar det inte så får jag nog ringa någon firma som kan hjälpa mig, för här går min händighetsgräns.

Under kvällen har jag varit på mumsig kräftskiva hos mamma och pappa. Jag tog hand om min sista dill och tog med som ett bidrag till kommande kräftkok. Några stjälkar fick dock sitta kvar för att bli riktigt stora. Jag tycker om den skira formen på kronorna. Några av mina myckna gurkor fick också följa med och en del av en fin funkia som lillsyrran ville ha vid sitt växthus.

Idag skulle jag bjudit på Gevalia för jag fick oväntat besök i odlingen. Jag skulle ta mig an grävning av en liten rabatt till höger om pergolan. Där stack det ut markduk från under pergolan och jag lyfte lite på den för att få plats att gräva. Då hördes ett lätt rasslande ljud och min första tanke var "orm", men sedan så tänkte jag att det nog bara var sand som rasslade mot markduken.

Men icke - där slingrade sig en mycket lång, stor och ståtlig snok iväg - tydligt förnärmad för att jag störde honom på hans fina plats. På kroppen syntes en liten bula så jag antar att han/hon låg där och smälte en god måltid i godan ro.

Nåja - han/hon for iväg längs med baksidan på pergolan och sedan in i rabatten på vänster sida och in i ett av hålen i fundamentet. Det är där ovanstående bild är tagen där snokvännen ringlade in sig och blygt tittade ut mot mig för att se vad jag tänkte ta mig till.

Sedan bestämde han/hon sig för att återta sin gamla plats och ringlade tvärs över pergolagruset till ett hål som vätte ut mot den gamla platsen (där jag tänkte gräva).

Där placerade han/hon sig i en dekorativ hög under markduken och jag fick snällt nog fotografera min nya kompis när jag lyfte på markduken. Men sedan blev det återtur via pergolan, för jag kan ju inte gräva med en orm mitt i den blivande rabatten. Han/hon ringlade sig förnärmat in i örtodlingens stora citronmelissbuske, där jag hoppas att han/hon fick lugn och ro medan jag grävde den nya rabatten och planterade de nya blommorna.

Så här blev det - en klematis i ljusrosa och en gul perenn. Fler blommor ska naturligtvis till, men detta är en bra start. Undrar om min snokkompis tycker detsamma, eller om jag berövat henne honom en bra plats att smälta maten?

Fredagkvällen ägnade jag åt att bjuda släkt och grannar på lite grillat eftersom de ofta hjälper mig med diverse i torpet. Av min syster fick jag dessa fina gladioler i mörklila. Mini poserar i bakgrunden.

Dagens skörd blev en rejäl squash, vinbär och hallon. Bären är verkligen superfina i år. Och i år blir det också krikon så nu kan det bli krikonmarmelad med kanel - mums till ostbrickan.

Nu blommar myntan med lila, lite luddiga blommor till humlornas stora förtjusning. De surrar för övrigt runt lite här och var, speciellt i lavendeln och i krassen.

Älsklings-Mini ...

Häromdagen satt jag i pergolan och tittade över på andra sidan vägen. Det är inte en dålig utsikt det heller. Gullriset växer i stora klasar och lyser upp.

Idag satt jag en stund och filosoferade i trädgården och tänkte att jag önskar jag kunde beskriva vindens rörelser i fiberdukarna över pallkragarna. De böljar så mjukt med vinden. Det är så rogivande att se på.

Nu har tibasten fått bär. Eftersom jag har en berberisbuske som växer in i min tibast så gjorde jag en rejäl urklippning för att ge tibasten lite luft så den får chans att blomma lika fint som i våras. Tibasten är faktiskt fin hela säsongen - först med rosa blommor på kala grenar, sedan med gröna blad och sedan de röda bären.

Sommartallrik - till bohusmatjesen och gräddfilen: egen potatis (jättegod!) som inte smular sönder sig när man kokar den. Kokt med egen dill, förstås. Och egen gurka till. Så gott.

Idag fick min lilla kärra jobba hårt. Först en tur till återvinningscentralen med allsköns sopor efter min utstädning av ladan. Ställningen från det gamla partytältet kom äntligen iväg.

Sedan hämtade jag sand som ska användas vid plattläggningen framför pergolan.

Men kärran klarade det fint.

Nu blommar min rudbeckia som jag satte förra året. Dessa är lila, men det ska också komma vita. Jag tycker de ser så kaxiga ut - hur vackra som helst.

Blasten till min potatis har nu vissnat och det finns gott om potatisar under varje planta. Jag har satt rocket i år - en mycket tidig sort som nu börjar bli riktigt stor. Det bästa med den är att om man plockar den och spolar av den med vattenslangen, så faller skalet av och de blir vita som snö. Enkelt, vackert och gott.

Imorgon far jag till västkusten och blir borta från trädgård, odling, torp och kissar i nästan en vecka. Jag kommer tillbaka på måndag, så tills dess tar jag ett litet uppehåll i bloggandet.

Snälla grannen Thea tittar till mina kissar och de kan ju, som sagt, gå och komma som de vill via sin fiffiga kattlucka i ett av fönstren. Så regnar det kan de vara inne och om det är fint väder kan de vara ute och njuta av solen. Jag hoppas de kommer att sakna matte lite grand.

Jag tänkte visa mitt fina gräs som jag satte förra året. Då såg det lite stukat ut efter transport och plantering, men i år växer det fint och rakt och ger en lite annorlunda struktur till rabatten.

Just nu är det inte så mycket som blommar och det som gör det är mest i blå och lila nyanser. Men jag såg att nu kommer vallmon snart med sina röda och lila blommor. Och krassen börjar blomma i rött, gult och orange.

Lammörat är dock pampigt och även om blommorna är små och diskreta så är själva plantan långtifrån det. Den här bestämde sig för att den ville växa i gruset vid växthuset och jag lät den vara. Nu är den gigantisk och verkar må finfint.

Jag har en lika stor i rabatten vid växthuset. Eftersom den dyker upp med små skott här och var har jag delat med mig till släkt och vänner och också satt en i den nya rabatten jag grävde. Förhoppningsvis tar den sig också, även om den nu ser lite hängig ut.

Igår gav mig lillsyrran idéer ... Hon frågade om jag inte skulle ha höns och jag sa att jag inte kan med att ha dem över en sommar och sedan behöva göra mig av med dem. Då erbjöd hon vinterviste bland sina egna höns, så nu har jag fått lite att fundera på till nästa sommar. Jag kanske får bygga reden och en rejäl bur att gå omkring i för dem, som jag också kan öppna och släppa ut dem så de får speta runt i trädgården ... hmmm ...

Nu spränger snart plantorna i pallkragarna fiberduken. Jag har fått "avtäcka" squashen (till höger) och mangolden och dillen (till vänster).

Det fiberduksklädda spöket som reser sig i bakgrunden är min ruccola. Den är nu oätlig, blommar för fullt och växer på höjden som en tok. Imorgon ska jag nog riva upp den och så nya frön, så kanske de hinner komma upp lite om en vecka eller så. Då är jag tillbaka från min västkustenresa som snart stundar. I samma pallkrage finns den vanliga salladen av olika sorter, bland annat världens finaste romansallad.

Täckta är även fortfarande morötterna, rödbetorna och auberginen. Lite gallring kan nog behövas här och var.

Snälla grannarna lånar ut sin kap och klyv till mig så nu kan jag ta hand om resterna av mitt gamla päronträd, den gamla granhäcken och lite annat. Jag har kört upp allt som ska kapas till deras tomt för det är enklast. Klyven skulle de däremot köra ner till mig så att jag får klyva veden på plats hos mig.

Det känns tryggt på något vis - att säkra vedförråden inför vintern (även om jag inte är i torpet om vintrarna). Det måste vara något grundläggande behov jag tillfredsställer ...

Nu växer det i växthuset. Mina tomater befinner sig i lite olika faser eftersom jag fått en del plantor (vissa mycket små) och köpt ett par (störst nu) och dragit upp några från frö, men sent eftersom min första omgång tomater dog. Men det kommer tomater på de största och den lilla busktomaten har redan levererat röda tomater.

Paprikorna kommer också nu, liksom chillifrukterna. Här en ganska stor grön paprika som jag inte är säker på vad den får för färg - gul, röd eller choklad.

Här en chokladpaprika. De plantorna övervintrade jag på fönsterbrädan i stan.

Gurkorna fullkomligen svämmar över och de är så himla goda. Jag har två vanliga slanggurkplantor och så den här som ger korta slanggurkor. Lite lagom att äta upp till en måltid.

Idag plockade jag hallon igen. Det blev två liter jättefina stooora hallon.

Dagens bedrift är dock gräsklippningen. På tisdag far jag till västkusten på nästan en vecka och jag var tvungen att hinna klippa gräset innan dess så att det inte växer mig över huvudet. Men det har regnat och idag hängde verkligen regnet i luften också, men jag hann klippa fint och sedan kom faktiskt solen fram.