Idag hade jag besök av två mycket trevliga vänner från Nynäshamn - Carina (som jag lärt känna via bloggen) och hennes man Nisse. Jag fick två jättefina lavendelplantor av dem så de blir ett fint tillskott till min befintliga odling. Lavendel kan man inte få för mycket av. Helst vill jag ha lavendeldelen av rabatten heltäckande - speciellt nu när de blommar som bäst. De doftar ju också fantastiskt.

Vi besökte också diverse "trädgårdsinrättningar" för inspiration idag: handelsträdgården Tant Grön i Vintrosa, trädgårdarna vid Karlslunds herrgård (de har en jättefin köksträdgård där blommor blandas med grönsaksplantor, en bär- och fruktträdgård och en pampig terrassträdgård) och till slut Örebros fina stadspark med stadsträdgårdens alla delar.

Igår plockade jag årets första hallon. Här poserar de från sin allra bästa sida framför en spånskiva som grannen Thea skulle bränna upp och som på vägen fick ett intressant bränt mönster som jag tyckte jag kunde ta hand om ett tag. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den, men tillsvidare får den stå här och var i trädgården - som en överraskning. Regnar det så regnar det. Håller den så håller den. Jag blir i alla fall glad av den.

Jag har massor med nässlor i min trädgård och jag får jobba rätt bra för att få bort dem i odlingen. De dyker upp överallt. Vissa områden, som det här bakom det nya landet, är fullt med långa otäcka, brännande nässlor.

Igår bestämde jag mig för att försöka ge mig på dem med lien. Det var lite svårt eftersom de var högre än jag är och dessutom lutade mot mig, så jag kom inte ner så nära marken som jag hade velat.

Men de föll i alla fall, även om det stack upp 20-30 cm långa skaft. Dessvärre så hamnade jag i närkontakt med en av de största nässlorna - urmodern tror jag - som piskade mig i ansiktet med sina största, brännande blad. Det gjorde riktigt ont och det slog upp stora blåsor i ansiktet direkt.

Då provade jag ett knep som min mamma och syster lärde mig i helgen som var. Man tar loss ett nässelblad från ovansidan (som inte bränns) och viker ihop det så att det blir som ett litet paket med ovansidan utåt. Sedan gnuggar man det ställe där man bränt sig med det. Det ska tydligen ta bort det som bränns fortare. Ja, inte vet jag om det fungerade, men blåsorna försvann i alla fall och även om jag kände av det som stack i ansiktet ett tag till så kanske det försvann fortare än det skulle ha gjort utan denna specialbehandling. Jag lär få anledning att prova igen.

Nu ger mina tre gurkplantor skörd. Jag har två vanliga slanggurksplantor och en med små slanggurkor som blir ungefär femton centimeter. Idag plockade jag en stor och två små och det är mängder med gurkor på gång. Undrar hur man ska hinna äta dem ...

En del kommer jag att göra lättsaltad gurka av. Det gör jag alltid på somrarna:

5 dl vatten, 0,5 dl salt, lite dillkvistar. Ner med gurkan i mindre bitar (ca 4-5 cm) och så får den stå några dagar innan du fiskar upp en bit, skivar den och lägger på en smörgås med leverpastej på (eller vad du nu vill ha på din smörgås).

Squashen börjar komma nu också - den gula - så jag plockade en som jag nog ska grilla imorgon.

Förra året var jag i Nynäshamn och tittade bland annat in till Brunnbergs Trädgård. Maj-Gull heter damen som har den fantastiska privata trädgården, som öppnas för allmänheten. Det skulle vara sista säsongen förra året, men tydligen har hon öppet även i år.

Hursomhelst så fick jag med mig en rad plantor hem från henne - bland annat denna sammetshortensia. Jag vet egentligen inte så mycket om den, så det ska bli spännande att se den växa. Den ska tydligen bli en stor buske (upp till två meter hög) med väldligt speciella blommor i stora lila klasar. Blommorna kan bli 12-15 cm i diameter!

Nu är plantan bara 30-40 cm hög, men den är ändå dubbelt så stor som när jag köpte den förra året. Det blå kronbladet som fallit ner och lagt sig lite dekorativt på sammetshortensian är från riddarsporren som står intill.

Jag önskar jag kunde visa hur mycket smultron jag har och hur stora de är, men de gör sig inte riktigt på en översiktsbild för de små raringarna gömmer sig under bladen. Så det får bli en närbild på en av godingarna istället.

En kul funktion på den här bloggen är att den känner av om jag publicerat något för ett år sedan eller två år sedan. Idag visade den tillbakablicken ett inlägg jag gjorde 8 juli 2009. Inlägget heter Liekvinnor och visar hur det såg ut när jag och grannen Thea slagit området till höger om dåvarande odling med lie. Jag har sedan dess utökat odlingen och ogräsfältet är numera fullt med kul blommor, örter, två nya små träd och en pergola och ser ut som på bilden ovan. Roligt att se att det hänt något. Pyssel som förändrar.

Nu kommer hallonen. Sedan några dagar har jag kunnat äta gula hallon och nu kommer även de röda. Några har redan hamnat i munnen. De är stora! Mums.

Idag satt jag i solnedgången och repade dill i en liten plastkruka. Det var varmt och skönt och bin och humlor surrade rofyllt runt mig. På bordet stod också dagens jordgubbsskörd. Idag blev det nog fem liter - fantastiskt med tanke på att jag bara har två pallkragar och de har gett mig allt från en liter till denna mastodontskörd varje dag sedan jag kunde plocka de första vid midsommar.

Gräsmattan har växt ordentligt och jag har inte kunnat klippa den - mest på grund av vädret. Men idag var det dags för allt möjligt utom gräs hade växt upp i den. Mest vitklöver till humlornas stora förtjusning.

Sådärja - nysnaggat och klart. Jag känner mig alltid så nöjd när jag tagit mig igenom mitt 2,5-timmarspass. Det ser så prydligt ut. Och så har ju jag fått mig en rejäl motionsomgång.

Nu blommar diverse rosor. Inte för att jag har många, men några finns det. Den orangefärgade rosen ovan (Flora Danica) köpte jag förra året och planterade ihop med lite andra växter för att det ska se fint ut även när rosen slutat blomma - mer om de andra växterna runtomkring finns att läsa i inlägget från förra året. Då såg det lite glest ut. I år har alla växter vuxit till sig rejält och har det rätt trångt. Speciellt alunruten och den japanska starren. Jag får nog dela isär dem lite. Men kul att de trivs.

Nyponrosorna blommar också nu och doftar underbart när man sticker näsan i dem.

Och så min rosa cottageros. Den vita klarade inte vintern tyvärr, men denna satt lite mer skyddad vid växthusväggen. Den tappade ett blad när jag skulle fotografera, så den ojämna formen är mitt fel.

Jag har en Flammentanz också, vid pergolan, men den har inte hunnit komma igång än efter att jag planterade om den och klippte ner den. Jag hoppas den kommer att trivas och leverera många röda rosor.

Årets ros blev tydligen en buskros som heter Stanwell Perpetual. Den kanske man skulle hitta en plats för.

Nu har den rostiga mojängen från den gamla köksspisen fått en blomma i sig. Det blev en lobelia i vitt och blått som jag hoppas ska trivas där och blomma överdådigt.

Apropå överdådig - nu kommer riddarsporrarna. De är höga som hus och blommar verkligen fantastiskt vackert i klarblått.

Min lilla örtagård har fått ett tillskott - rosmarinen som jag upptäckte att jag saknade. Den fick bo mellan koriandern och salvian. Nu är sommarens örtpotatis räddad.