Idag gick vi över till september månad. Det märks i luften - den biter lite ibland. Samtidigt kan man få helt underbara dagar med blå himmel och en värmande sol. Idag åskade det till och med.

Det växer överallt och det är skördetid. Man får ta lite i taget, men jag vet att frysarna kommer att bli proppfulla. Och kylskåpet.

Jag har försökt få reda på vad som gäller hos det lokala musteriet om man vill göra must av sina äpplen, men har inte fått svar än. Ska kanske ringa dem istället för att e-posta. Jag skulle behöva veta om det finns någon minsta (eller mesta) mängd, vad det kostar, hur hållbar drycken blir och en mängd andra småsaker.

Imorgon kommer ett litet gäng vänner hit. Då ska vi ha fest i ladan (stugan är ju inte så stor och sex personer går inte riktigt in runt mitt lilla bord). Men det blir nog mysigt med ett rejält bord och stolar, dukar och ljus och ljuslyktor€ i ladan. Den har ju tjänstgjort som festlokal förut, även om det då var mitt i sommaren. Men blir det kallt får jag väl brassa på ett element, så inte gästerna fryser.

Idag fälldes flaggstången för rengöring. Den har sett tråkigt alggrön ut ett tag.

Den var förvånansvärt lätt att få ner. Tre skruvar i fundamentet lossades och sedan var det bara att fälla. Lätt var den också, men det behövs två personer för att den inte ska dimpa i backen och spräcka toppen.

Så här grön var den innan den fick en dos av "milda dryga Yes" - en sprejflaska med vatten och Yes, en svamp och lite vatten från trädgårdsslangen. Svårare än så var det inte (undrar varför jag köpte det där dyra algmedlet? Men det kan nog gå åt till huset framöver).

Och så här ren och fin blev den. Änden på vimpeln hade fransat sig så den klippte jag helt sonika av i väntan på att jag får köpa en ny till nästa säsong.

Nästa stång att få sig en duvning var min blivande humlestör. Jag blev lite Ernst-inspirerad och målade den svart. Stören kommer från min systers och hennes mans lager av störar (de bygger gärdesgårdar), den är barkad (för hand med en av mina köksknivar, men det gick bra) och den vässade delen är bränd (delvis via min egen grill(!) och delvis via grannens eldningstunna när hon brände skräp i samband med renovering) så att den ska stå emot fukten i jorden bättre.

Placering blir i odlingen vid den nya stenplattan framför pergolan, men det innebär att jag måste flytta på en eller ett par blomsterställningar så det kanske får vänta tills våren. Eller åtminstone tills det mesta blommat över. Humleplantan jag fick av syrran kanske jag får plantera tillfälligt någonstans i väntan på riktig placering.

Jag har satt liljor (ganska små) som jag fått av min granne i en hög med jord. Jag hoppas de kommer att blomma fint nästa år, men liljebaggarna gör sitt bästa för att tugga i sig bladen.

Någon som vet vad man kan göra åt dem? Någon sa att man kan spruta vitlöksvatten på liljorna. Jag har provat, men tycker inte det hjälper.

Min mamma tar dem och trycker helt sonika sönder dem mellan fingrarna, men jag tycker det är lite äckligt att göra. Dessutom brukar de ramla ner på marken när man försöker ta dem och då lägger de sig på rygg så att man inte ser dem, för de är jord-kammo-färgade på magen.

Jag tar tacksam emot tips.

Idag fick jag också liljefrön från min moster som jag ska sätta i samma jordhög. Jag älskar dessa pampiga blommor och längtar efter att få se dem nästa år.

Idag har jag också haft goda vänner på skördelunch. Så himla trevligt. De är alltid försökskaniner när det gäller maten och det fanns som vanligt några nyheter på bordet i år. Det kommer lite recept framöver.

Jag fick bland annat ett par inspirerande trädgårdsböcker från dem, så nu ska här läsas.

Solrosorna börjar blomma, som små solar i odlingen. Det är märkligt hur olika de kan vara i storlek och färg. En del jag har är flera meter höga. Den här lilla solen är bara dryga metern hög. Men först av alla.

Det regnar. Och regnar. Men jag hoppas att det håller uppe lite imorgon lunch, för då kommer vänner på en liten skördelunch och jag skulle vilja grilla lite.

Ja, inte är det vackert, men alldeles nödvändigt för att få styrsel på ogräset. Denna del är nu täckt inför nästa år. Under presenningen, nere till höger, ligger en gigantisk hög med nässlor som jag dragit upp en och en. I vår tar jag fram min lilla Mantis, viker undan presenningen och fräser upp den fina jorden. Kanske blir det potatis där. Kanske bygger jag den där lilla redskapsboden som jag behöver, för det blev ju inte av i år. Möjligheterna är oändliga.

Jag har fått min första aubergin i en av mina pallkragar! Den är inte så stor än och den har en lite underlig form, men det är helt klart en knytnävsstor aubergin. Hoppas det kommer fler och hoppas att den här växer till sig.

Idag bytte jag ut ett par bordsblommor. En av dem syns här. Jag tror faktiskt att det är samma sorts blomma som jag satt i rabatterna och som heter Rävsvans (ja, den har säkert något fint latinskt namn också). Den lyser upp i alla fall.

Jag plockade lite grönsaker och örter ikväll, som jag ska ha till matlagning imorgon inför lördagens traditionella skördelunch med vänner. Skruffa gillar verkligen doften av örter. Kanske tycker hon också om min nya blomma?

I en av mina pallkragar växer purjon som en liten skog. De är lite taniga än så länge, men de kommer så sakteliga. Goda är de i alla fall för jag provade dem i en grönsakslåda jag gjorde häromdagen. Man känner sig faktiskt lite rik när man kan gå ut i odlingen och hämta in potatis, purjo, morötter, squash och polkagrisrandiga rödbetor och göra sig en liten gratäng.

Mini är på språng. Hon bryr sig nog inte så mycket om purjon. Alls.

Jag är lite trött på mina höstastrar. När jag satte dem för två år sedan var de små och söta och blommade så fint. Förra året hade de växt och blivit långa och rangliga (som de ju ska göra) och i år låg de ner i en eländes, ful hög.

Jag gjorde ett försök att stötta upp dem, men de är fortfarande risiga. Bladverket är svart och torrt här och var och stjälkarna är sneda och vinda. Kanske ska jag byta ut dem mot något annat. Något lågt, med fina höstblommande blommor, som är mer täckande. Tips, någon?

Jag gillar min lilla groda. Där hänger han så avslappnat på sin boll och spanar ut över sockerärter, jordgubbsland, kronärtskockor och ogräs.

Jag tror det är fler som gillar grodan för han brukar ibland vara dekorerad med fågelbajs ... 

Han kommer från Kina, via min vän Görel. Kineserna anser tydligen att grodor bringar lycka, så man kan väl hoppas på det. Känner mig ganska lycklig, faktiskt.

Något mer som gör mig lycklig är lila bolltistlar (till skillnad från vanliga tistlar som är ett elände att tampas med). De är som svävande magiska bollar.

Jag har nyligen börjat jobba igen så nu kommer jag troligtvis inte att kunna blogga varje dag, helt enkelt för att jag inte hinner göra lika mycket i trädgården. Men jag fortsätter att berätta det jag kan.

Nu rodnar tomaterna i växthuset. Jag har, i och för sig, haft en liten tomatplanta som gett körsbärstomater ett tag, men nu kommer de stora tomaterna också.

Det är något speciellt med doften och smaken av egna växthustomater. Den får mig alltid att göra minnesresor tillbaka till tiden då morfar levde. Han var en odlare av stora mått och hans tomater gick inte av för hackor. När jag var student så fick jag varje helg en stor påse tomater med mig från honom. Av dem gjorde jag sallad, soppor, egna krossade tomater, tomatsås, eller åt dem bara skivade på smörgås som de var. Och de doftade och smakade ljuvligt.

Nu blommar mina vackra, gula höstrudbeckia. Stjälkarna är så långa och gängliga att de lägger sig för minsta lilla regnskur och idag kom det ett riktigt rejält skyfall, så nu ligger de ner allihop.

Men jag behövde åtminstone inte vattna idag och tur var det att jag klippte gräset igår.