Mitt i vintern och snön har kommit. Mina örter får vänta ett tag på ljus och värme. Det får jag med. Så då tänkte jag liva upp i kylan och mörkret med att gå en trädgårdsplaneringskurs.

Igår var första kurstillfället och jag träffade ett gäng trädgårdsintresserade deltagare och en kunnig lärare. Det bådar gott.

Nu har jag beställt en tomtkarta från kommunen, skala 1:100 för det ska vi ha med oss. Och bilder på tomt och torp ska också med. Mitt problem är väl där att jag har tusentals bilder att välja mellan, så det tar lite tid.

På kartan ska vi rita in fasta punkter förutom byggnader, t.ex träd som ska vara kvar, stora stenar etc.

I helgen ska jag åka ut till torpet för vi har också fått i uppgift att känna på klimatet. Det får jag nog göra några gånger under våren, för det handlar om att titta på var snön finns, var den smälter undan fortast, var vårsolen finns, var det blåser mest och kanske drivar igen, var det blir blött när snön smälter.

På vintern är det också lättare att se var man ska placera sina trädgårdsgångar. Lätt att se i snön var man väljer att gå.

Vi ska också fundera på vilken sorts trädgård vi vill ha. Men för min del känns det självklart. Min trädgård är ju redan en gammal torpträdgård, så det spåret fortsätter jag på. Med många mysiga sittplatser där jag kan slå mig ner med en kopp kaffe eller ett glas vin och filosofera lite.

Vi gick också igenom lite grundläggande jordkunskap. Jag har ju lerjord (men bra lerjord, inte för tung). Fördelarna med den är att den håller fukten och är näringsrik. Nackdelen är att den är kall på våren och det gör att växtligheten kommer igång senare. En annan nackdel är att den är svårhanterlig om den torkar för då blir den stenhård. Den ska i alla fall jordförbättras med mullämnen och man ska absolut inte blanda upp den med sand, utan snarare stenflis i storleken 2 cm, om man måste.

Nu längtar jag efter nästa veckas kurstillfälle.

Efter stormen Dagmars härjningar tänkte jag att det är bäst att åka ut och titta till torpet. Det är nästan så att man får lite vårkänningar. Ingen snö och plusgrader. Som en tidig, men regnig vårdag. Mitt lilla syrenträd har knoppar som ser ut att vilja brista närsomhelst.

Rosen vid pergolan växer och ser grön och frodig ut. Dock inga rosknoppar på den, tack och lov.

Blomsterkrassen ligger som spagetti i rabatten, och där får den vara till våren så kan den ge tillbaka lite mat till maskarna.

I somras köpte jag ju sticklingar av olika blomsorter. Det här är julrosen. Den har ännu inte hunnit få blommor, men den verkar må bra där den sitter.

Min gigantiska schersminbuske avslöjar behovet av att beskärning så här års. Jag måste se till att ena sidan lyfter lite, för dels så har hela busken slagsida åt ena hållet och dels så ser man inte pionen som sitter i kanten längre.

Stormen hade inte gjort någon större åverkan förutom att en förtöjningsvajer gått av. Det är förrförra grannen som ankrat diverse stora träd i varandra så att de inte ska falla åt fel håll, till exempel över torpet. Jag är inte så säker på att träden mår bra av vajrarna, men det kanske löser sig av sig självt om de går av på det här viset. Hursomhelst så måste det ha varit rejäla krafter som dragit av vajern. Tur att man inte var där när det hände. Den snärten hade nog tagit död på vem som helst ...

En bild på äpplemyntan som jag fick från min syster i somras får fungera som julkort. Den tittar fram så fint från under snön. Doften är underbar.

Jag älskar mitt gräs i alla årstider. Pampigt och grönt på sommaren, brunt och vippigt på vintern. Jag blir glad av att se det.

Malörten tittar också fram ur den halvsmälta snön. Jag tror jag kommer att få dela på den här plantan. Jag fick den för två år sedan från trädgårdsintresserade Lena i Eskilstuna och nu är den gigantisk. Jättefin, men gigantisk. Någon som är intresserad? 

Nu äter jag de allra sista eftermognade tomaterna för året. Inte så dumt att de räckte hela vägen in i december.

Jag blir glad av färgerna. Orange, rött, gult och lite ljusgrönt.

Höstens test är frösådd av blommor. De kanske får en tidigare start inför nästa år, tänkte jag. I pallkragen satte jag stockrosor (två olika färger, tror jag) och rudbeckia - rosa och vita (och kanske en sort som är gulorange - minns inte riktigt).

Det ska bli spännande att se om de tar sig. Om inte, så har jag frön över för sådd i vår.

Jag kunde inte hålla mig längre.

Idag tittade jag på två dvd-filmer till i min dvd-samling Trädgårdsskolan. De handlade båda om blomodling.

Och så började jag skissa upp odlingen på papper och funderade på vad jag ska sätta var och var jag ska bygga den lilla redskapsbod som jag tänker mig ha nära odlingen. I anslutning till boden skulle jag vilja ha ett litet planteringsbord också, med tak över så att det inte regnar på det.

Jag har också vissa delar täckta av presenningar. Där kan jag tänka mig att bygga ut med lite blomrabatter nu. Bland annat ...

Ett par bilder från förra helgen i torpet. Mina jordärtskockor blev väldigt höga och blommade fint med sina gula små solblommor, men så kom blåsten och då lade sig det mesta med höjd ner - jordärtskockorna, malörten, solrosorna ... Nu har allt höstfärger, men jordärtskockorna går ju att gräva upp så länge det inte är fruset i marken.

Det kanske jag ska göra i helgen som kommer för då blir det en tur till torpet. Grannen bjuder på kalas och jag tänkte passa på att städa i stugan och ta med mig sådant som behöver tvättas in till stan.

En annan höstbild - min kornell. Om våren och hösten lyser grenarna klart röda. På sommaren blir den mer diskret i färgerna.

Jag hittade den mitt i ogräsåkern där jag numera har odlingen. Den lyste så fint så jag flyttade den och nu har den växt otroligt mycket.

Min citronmeliss är galen. Den dominerar fullständigt mitt lilla örtland och har dessvärre under sommaren växt till en magnifik buske som överskuggat alla andra örter. Den är jättefin, men så kan man ju inte ha det.

Dessutom har den börjat växa om med gröna kvistar nu på senhösten, som synes. Det bådar inte gott för kommande år. Vill det sig illa så har jag bara citronmeliss i mitt örtland nästa år ...

Så det blev till att klippa ner den och nu har jag grävt upp den och flyttat den till ett hörn av landet där den kan få breda ut sig som den vill. Hoppas den kommer att trivas där.

Nu har kissarna och jag lämnat torpet för i år. Så här såg min lilla stuga ut i lördags, i höstskrud.

Man känner sig lite vemodig, men samtidigt är det skönt att stänga igen. Lika roligt som det nu är vemodigt kommer det att kännas i vår när vi kommer dit igen och öppnar upp allt för vår och sommar.

Kissarna har tagit det väldigt bra. De kanske börjar bli vana. Mini och Skruffa är tillfreds, äter, sover och har letat fram leksakerna som nu täcker halva golvet. Lilla Lo är lite oroligare, men hittills lugnare än förut om åren, så jag håller tummarna.

Lilla Lo har inspekterat det numera tömda växthuset. Plantorna ligger på komposten. Jorden är full med tunna, tunna rötter. Jag vet inte om de borde vara kvar eller om jag borde sila bort dem framme i vår. Jag får fundera. Jag ska nog olja in träet i växthuset nu. Det utsätts ju för rätt mycket fukt under sommaren så jag tror att träet behöver det.

Dimman lägger sig över tomt och odling. Ljudet blir speciellt och man känner sig lite inbäddad när man går där och plockar.

Odlingslanden är täckta med presenningar för att jag ska bli av med lite ogräs till våren, då det är dags att fram min lilla Mantis och fräsa upp landen igen. Det mesta är nu inplockat. Det är snart dags för vinter.