Så här års har tibasten fått knallröda, blanka små bär och bladverket är höstigt färggrant i rosa-gul-grönt. Jättefint.

Tidigt i vår kommer tibasten att blomma, helt täckt av lila blommor på kala kvistar. Också jättefint.

Så även om det är en stickig buske jag har så sprider den mycket glädje. Och den blir bara större och större varje år. Den kan tydligen bli 1,5 meter hög, men dit har den en bit kvar.

De fina bären är giftiga, utom för en del fåglar som tål att äta dem. Men människor ska nog passa sig för bären. Och för växtsaften och barken och hela växten för allt verkar vara giftigt. Smärtor i mun, hals och mage, kräkningar, diarré, blåsor, salivavsöndring ... Låter inget vidare så jag nöjer mig med att titta, och det är inte det sämsta.

 

Lillsyrran

14 oktober 2010 00:42

Hmm, jag tycker det ser ut som berberis...

 

Frejda

14 oktober 2010 17:15

Lillsyrran - Det har du rätt i. Just nu, i alla fall. Men berberis ska tydligen blomma med gula blommor och den här blommar garanterat med lila blommor på kala grenar framme i vår. Jag får väl lägga upp en vårbild också, om jag hittar någon, så syns det bättre. :-)

http://frejdastorp.bloggagratis.se

 

Titti

15 oktober 2010 16:11

jahaaa! och jag som trodde det var Berberis på bilderna...

 

Frejda

15 oktober 2010 20:07

Lillsyrran och Titti - Nu är jag osäker. Jag tror jag lägger upp ett separat tillägg om detta med en fråga ut i bloggvärlden. Jag har ju vårbilder också som visar hur den blommar. :-)

 

Björn Svensson Landskapsingengör

16 oktober 2010 08:40

Helt klart berberis. Syns tydligt på bären, Tibastbären har inga skaft och sitter i samma klasar som tibastblommorna. Berberis blommar på sommaren med väldigt oansenliga blommor, kan vara lätt att missa dom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Länge sedan var det. Länge, länge, länge sedan som jag bloggade.   Men det har sin förklaring (om än inte ursäkt). Videon nedan visar vad jag styrt med i odlingen sedan i mars. OK - jag lade ner arbetet i september, men sedan tog det lite tid att...

  I år var det lite extra roligt att inventera mina fröer - nu när jag har en så fin låda att lägga dem i.   Jag har en hel del fröer kvar som jag behöver använda innan de blir för gamla. Men som varje år så behöver jag köpa till en del. I å...

I mitten på juli hade jag rest ner till västkusten för att hälsa på vänner när jag fick besked från kattvakt Thea att Lilla Lo var väldigt dålig. Jag fick åka hem för att ta farväl av henne. Det var en aggressiv blodcancer som blev hennes bane. Men n...

Sommaren 2015 kan knappast skryta med särskilt mycket fint väder, så odlingssäsongen var inte riktigt lika inspirerande i år. I år förlorade jag också mina två äldsta kissar, Mini och Lilla Lo, så det var också en sorgesam vår och sommar på det viset...

Älskade Lilla Lo har lämnat mig. Hon var den sista av den lilla trojkan bestående av mamma Skruffa, syster Mini och Lilla Lo själv.   Fjorton år och nästan tre månader fick vi tillsammans och det är nu mycket tomt och tyst. Jag har nog inte tä...