Tor är trött på regnet. Det ser man på honom. Eller är han kanske en trött småbarnsfar, för den lilla far runt som ett streck och flaxar hela tiden så han fastnar inte alls på bild - blir bara en suddig brun fläck.

Det har regnat på morgonen igen så jag väntar nu på att det ska torka upp lite så jag kan klippa gräset.

Det växer i alla fall i odlingen. Vid växthuset kommer gråmalvan i stora sjok. De lägger sig ner när det regnar, men det är fint ändå.  

Så här ser det ut på lite avstånd. Man ska nog inte titta för nära för det växer inte bara blommor där utan också en hel del ogräs. Jag har en dålig rygg som gjort att jag inte hunnit hålla efter det. Och så är det ju inte så kul att rensa ogräs i regn. 

Nu har de äntligen fått kjolar, mina rudbeckior. Och de börjar bulla upp sig i mitten. Bina är överförtjusta.

Apropå bin. Jag har funderat på att skaffa mig en kupa, men vet väldigt lite om det där med att sköta bin. Dessutom har jag fått för mig att bikupa och annan utrustning som behövs är ganska dyrt. Så vi får väl se.

Lilla hönsfamiljen har fått nytt hö i hönsgården efter allt regnande, och favoritgrönsaken vattusarv. Tor vakar över sin lilla familj, Siv och Freja putsar fjädrarna och Lilla Pip ställer upp sig för fotografering.

Här ser man lite hur mycket Lilla Pip växt och att det nu finns fjädrar på vingar och stjärt. Men det är fortfarande mysigt att krypa in under en av mammornas vingar och kika fram på vad som händer.

Idag hörde jag en rovfågel skrika på nära håll, men jag såg ingen. Hoppas att de inte upptäcker mina små.

Varje morgon går jag upp strax före klockan sex för att öppna hönshuset för den lilla hönsfamiljen och ge dem lite mat.

Så dags är allt fortfarande daggvått, oavsett väder, och solen har ännu inte hunnit upp så högt, så ljuset är lite speciellt - alldeles mjukt på något vis. Det är gott att se och kommer att kännas fint att skörda framåt hösten.

Här har jag precis kastat lite överbliven, gammal hönsmat på komposten och passade på att ta en bild på en del av odlingen från "baksidan". Gräset är oklippt, men man ser hur allt växer. Gråmalvan vid växthuset, det galna lammörat vid den blå tunnan, krassen som börjar komma, malörten till vänster i bild, grönsakerna i pallkragarna, ja, till och med sparrisen i förgrunden.

För ett tag sedan köpte jag en vit tagetes som visade sig bli alldeles bollformad när den började blomma ordentligt. Den är vaniljvit och jag har för mig att den till och med heter vanilla.

Den ska jag i alla fall ta frön av, så kan de få bli några fler till nästa år.

Jag var inte så förtjust i tagetes förut, men gillar dem mer och mer. De lyser upp fint och lukten ska tydligen rådjuren inte tycka om.

Den här lilla pensén dök plötsligt upp på eget bevåg bakom växthuset. Jag har inget minne av att jag någonsin köpt en pensé med detta utseende och jag har inte heller satt den där. Kanske någon fågel som delat med sig av frön? Fin var den, i alla fall, så jag tackar för titten.

Lilla Pip äter och växer och äter och växer. Redan en vecka gammal stoppade han i sig hela majskorn utan problem. Med två mammor som tävlar om att visa på mat, och när man är ensambarn, så är det lätt att få i sig det som behövs för att växa.

Han har redan börjat få fjädrar på vingarna, som han flaxar ivrigt med, och det sticker också ut lite stjärtfjädrar därbak. Inte lika dunig längre, men fortfarande väldigt söt. Jag säger han, men vet fortfarande inte om det är en hon eller han. Han har i alla fall lärt sig sprätta som värsta hönan, men det kanske bara är för att han har två mammor och inte för att han är en hon.

Hönorna lägger inga ägg än. Jag hoppas de börjar göra det snart, men de är väl fullt upptagna med den lilla. Någon som vet hur lång tid det kan ta?

Min andra djurfront - kissarna. När det regnar och är kallt kurar de inne, helst i en enda stor hög. Här syns alla tre - Mini, Lilla Lo och Skruffa.

Och ja, de kurar inne även när det är fint väder, men då kommer de åtminstone ut ibland och tittar till mig.

Till slut vågade jag inte starta min gamla gräsklippare igen. Senaste gången jag klippte gräset vibrerade den kraftigt, knivarna nötte håll på schassit, så de var tydligen obalanserade, någon del i motorn lossnade och skramlade runt och ett metallskydd på gräsklipparens ena sida ramlade av.

Nu får den bli skrot, efter åtta år av hårt jobb på stora ytor. Jag införskaffade en nästan likadan (för trots allt gillar jag den gamla gräsklipparen, även om den nu gjort sitt). På ICA av alla ställen.

Igår var det premiär och jag är så nöjd. Antagligen rullar den lättare för det tog 30 minuter kortare tid att klippa gräsmattan och bensinförbrukningen var betydligt mindre.

Nu börjar liljorna blomma på min lilla liljekulle. Det kommer nog att bli fler lökar i den kullen. De är så himla pampiga.

Så här ser mitt sparrisexperiment ut just nu, förutom de plantor som sitter i örtlandet. Det växer fint i vänstra delen av den gamla fönsterramen. I den högra, som inte syns på bild, är det nästan tomt - gissningsvis beroende på att kissarna använt den som toa, tills jag lade på armeringsnätet.

Apropå toa ... Även kissar kan vara lortiga. Skruffa visade upp dessa snygga tassar igår kväll. Min gissning är att hon hittat ett bra ställe att använda som kattlåda. Och hon är väääldigt noga med att raka över det hon gjort ...