Just nu känner jag mig som kungens lilla piga i barnvisan med samma namn:

" ... och hon ska bära slask och ved och vatten. Hon kommer ej i säng
förrän klockan slagit tolv, och då så får hon ligga bredvid katten."

För varje morgon fixar jag med vattnet och bär in ved att elda med. Och "slask", eller åtminstone matkompost, bär jag iväg med jämna mellanrum.

Men jag har ingenting emot att ligga bredvid katten.

Nedan står en av de små raringarna, Lilla Lo, och försöker få mig att fatta något viktigt. Hon var väldigt enträgen. Kanske sa hon "När ska du egentligen bära iväg med den här stenplattan och lägga den där den hör hemma?".

Plattan - den ska bli entréplatta vid växthuset. Jag får väl ta tag i saken. Men det gör jag inte förrän i vår, för nu tar kungens lilla piga snart semester i ett halvår.