Det visade sig att jordärtskockor inte bara är goda utan också blommar fint så här framåt hösten. Från de ätbara rotknölarna växer det upp en rejält hög grön buske och nu blommar den med fina gula blommor.

Jordärtskockor lär ta sig rätt bra när de väl rotat sig och sedan får man hålla efter dem så att de inte tar över där de står. Men det gör ju ingenting att få en anledning att äta upp dem innan de sprider sig. Jag längtar efter jordärtskockssoppa.

Idag begravdes min hjälpsamma granne Sven-Erik. Han fick en fin bukett från trädgården och odlingen som han hjälpt till så mycket med. I den fanns mangold med röd stjälk, ananassalvia, citronmeliss, jordärtskocka, slingerkrasse, en solros och den finaste dahlian jag har.

Förra året fick jag en rönn-sumak (Rhus typhina) av syrran som jag raskt hittade en plats för framför torpstugan och planterade. I våras trodde jag att rådjuren gjort processen kort med den, för de hade gnagt bort det mesta. Där stod en sorglig pinne kvar och såg eländig ut.

Men oj, vilken växtkraft det fanns kvar! Nya skott slog ut och växte till sig med rasande hastighet och nu ser den ut så här.

Rönn-sumaken är så fin, nästan som en exotisk liten palm, för när den blir lite större så sitter stora rejäla blad upptill i ett palmliknande bladrufs och de kala stammarna är som täckta av en sammetsliknande brun yta - alldeles lena att känna på.

Nu väntar jag på att den ska slå massor med rotskott så att jag får en liten palmdunge.

När jag hade varit ute och fotograferat mina luktärter som så sakteliga börjar blomma nu (jag satte dem också väldigt sent) och tittade igenom bilderna, så tyckte jag det såg ut som något litet skräp på en av blommorna. När jag förstorade bilden så syntes denna lilla filur. Han (hon?) ser ut att hålla på med någon slags avancerad insekts-breakdance. Undrar vad det är för en liten gynnare?

Jag tror att jag kommer att få användning för boken "Vad jag finner i min trädgård" som jag fick av mina skördelunchgäster förrförra söndagen.

Nedan blomman utan förstoring. Visst är den fin? Men jag kan lova att det är ingenting mot hur ljuvligt den doftar.

Jag odlar palsternacka för första gången i år. Jag testade att odla i pallkrage och det har gått över förväntan. Bara blasten är osannolikt stor (där gömmer sig även en och annan nässla som kommer ur gödslet jag använde, så man får passa sig när man ska skörda).

Under jorden döljer sig stora fina palsternackor som kommer att bli underbara ugnsrostade eller i gratäng. Soppa? Mos? Har någon recept att tipsa om?

För några år sedan gjorde jag väldigt goda varma vegetariska mackor med bland annat palsternacka. Man rev morot och palsternacka fint och stekte ihop med pressad vitlök, vitpeppar och salt, så att det fick färg. Sedan gjorde man varma mackor i smörgåsjärn med den stekta blandningen och ost som fyllning.

Palsternacka är en gammal hederlig rotsak som odlats i Sverige sedan 1600-talet, så gamle soldat Stolt odlade säkert palsternackor han med när han flyttade hit 1792.

Min första egenhändigt odlade majskolv någonsin. Så här såg den ut under skalet. Majskornen hade inte hunnit växa hela vägen upp, men de som fanns såg fullt ätbara ut. Ska bli spännande att koka och äta med salt och smör.

Majs är ett gräs. I toppen sitter hanblomman som en liten toppig blomma med skräpiga frön. Det är honblommorna i bladvecken på plantan som blir majskolvar.

Läste på nätet att man gör ett te på majs i Korea. Det kanske inte är det första jag tänker göra med mina majskolvar.

Helgen har bjudit på gråväder och regn, så det har varit riktigt brasväder. Tyvärr har inte allt jag behövde göra utomhus blivit gjort av den anledningen. Och det ostadiga vädret ska fortsätta säger de just nu på TV.

Jag har fortfarande inte planterat ett par växter som jag fick från mamma, men jag får väl ta en kväll i veckan till det. Och så börjar det bli dags att bära in en del utemöbler.

Jag har i alla fall röjt ur en liten del av odlingen som ska få lite mer vanlig jord, gödsel och aska som jag tänkte gräva ner där. Sedan ska jag täcka med markduk, klippa hål i den och sätta fler revor från mina små jordgubbsland där. Det skulle ha blivit gjort i helgen, men regnet satte stopp för planerna.

Jag har nu i alla fall, efter mycket pysslande, satt ihop mina kompostgaller till något som liknar en bur (varför är fjädrarna som ska hålla ihop det hela så "bängliga"?), så nu kan jag lägga blast och annat där när jag skördar. Det blir fint till sommaren och kanske till och med våren.

Och så har jag eldat brasa i bergslagskaminen - för värme till mig och kissarna.

Jag har nog kollat väderprognoserna minst två gånger varje dag i sommar och har definitivt inte missat TV 4:s väder en enda dag. Är det bara jag som är så vädernördig eller är alla trädgårdsintresserade det? Och varför gör man det? Det är ju inte direkt så att man kan göra något åt vädret i någon riktning överhuvudtaget.

Ja okej, det kan ju vara bra att veta om det ska regna så att man vet när man ska planera in gräsklippningen. Fast å andra sidan så har ju vädret och prognoserna en tendens att ändra på sig - speciellt när man bor vid foten av bergen, som jag gör. Här kan allt möjligt väder fastna mot bergen och rulla fram och tillbaka över oss som bor här, medan vädret en mil bort ser helt annorlunda ut.

På bilden en improviserad bänk som jag ordnade till. De små bockarna hittade jag i ladan. De fick lite falu rödfärg på sig. Den tjocka brädan hittade jag i en sopgrop en bit bort där folket i trakten kastar ner allt möjligt. En dag låg där något som såg ut som ett halvt torp, med stora, fina brädor som den här. Två av dem fick följa med hem och en är numera inoljad och har fått ett nytt liv som bänk.

På bänken har jag ställt det lilla fatet som jag tänkte kunde fungera som fågelbad. Men jag tror knappast att de små liven vågar sig dit när Lilla Lo sitter på pass och flashar huggtänderna. Ser ni blicken?

Jag satte mina dahlior väldigt sent och nu har äntligen den första spruckit ut i en fantastisk blomma. Fler är på gång och jag är så spänd på att få se hur de ser ut. Jag har tre sorter.

Äpplen faller nu från träden och äppleträdet som står alldeles intill torpstugan släpper sina på taket så att de högljutt studsar ner. De är verkligen små i år och angripna av någon liten invånare så det känns inte så inspirerande att göra äpplekakor, men någon ska jag väl åstadkomma.

Jag tror att mina majskolvar börjar bli klara. Ska ta mig en försiktig titt under ytterskalet i helgen.