Nu är sommaren slut. Det känns i vinden och märks på de allt kortare dagarna. Det märks också på att kissarna gärna håller sig inomhus i värmen och sover, sover, sover. Inte så dumt, när jag tänker efter.

Det är dags att skörda och bädda in delar av odlingen, lägga gräs och växtrester över rabatterna så att maskarna får lite att smaska på. Dags att plocka in de flesta utemöblerna. Dags att röja ur i växthuset.

Jag krattar inga löv. De får ligga kvar på gräsmattan och bli till näring. I vår klipper jag sönder det lilla som är kvar med gräsklipparen.

När kvällarna blir långa och mörka så får man stanna inne i stugan och elda i kaminen, läsa, pyssla och titta på TV. Det är mysigt det med, men det känns lite höstbluesigt.

På hyllan i pergolan tänkte jag att man kunde ställa lite kul saker. Det här gänget hamnade där. Det är "de som blev över".

Jag tillverkade en hel liten armé av dem på vårens keramikkurs. Det brukar nämligen alltid vara så att man får över en snutt lera när man tillverkat något. Det är synd att kasta. Så jag gjorde mattsvarta kissar. Dessa har jag sedan delat ut som gåvor här och var och sålt på Tysslingedagen. Dessa fyra blev över och jag vill nog behålla dem för de ser rätt kaxiga ut. Sedan behöver man inte fästa sig vid att kissen längst till höger ser mer ut som en mycket liten gremlin ...

Jag har också hängt upp ett klockspel som är väldigt diskret i tonen. Det är nämligen gjort av kokosnötsskal och "klockar" bara lite fint när det blåser.

Till helgen ska det bli skörda av. Undrar om frysen räcker till.

Lilla Lo rullar omkring på marken och vill bli klappad på magen. Och vem kan motstå den där lockiga kissemagen? Mjuk och gosig och alldeles bedårande. Undrar vem hennes frisör är ...

Mina åkerö-äpplen mår inget vidare i år. De är små och angripna av något så att de är fulla med svarta fläckar. Säkert något därinnanför som kryper omkring och mumsar i sig äpplet inifrån.

Det är så tråkigt för jag har drömt om förra årets äppelsaft som jag pressade i råsaftcentrifugen. Det var så himla gott - speciellt när man blandade det med morotssaft.

Idag har jag haft årets skördelunch med vännerna från Sollentuna. Jag glömde fotografera maten så det blir inga bilder på den, men det serverades:

Bröd med soltorkade tomater och rosmarin med en färskost smaksatt med chèvre, citron och salvia. Vattenmelon- och tomatgazpacho med lite mynta på toppen. Ernst Kirchsteigers nudelsallad med morötter, squash, rädisor, purjolök och fänkål. Till den teriyakimarinerad rostbiff och Svartrökarnas rökta fläskfilé. Och så en grönsallad med bara sallad, gurka och pumpakärnsolja. Ja, och så lite oliver. Rabarberkaka med vaniljsås till efterrätt.

Det blev gott. Men bäst av allt var sällskapet. Det börjar bli en fin liten tradition.

En liten utsikt från soffan i pergolan. Till vänster rabatten där solrosorna verkar ha tagit över allt.

Genom armeringsnätet, där blommor ska blomma nästa sommar, syns några pallkragar - man ser mangolden i den första och purjolöken i den andra. Och strax framför dem står tulpanträdet och syns knappt mot den frodiga mangolden i bakgrunden.

Närmast slingerkrassen som sjunger på sista versen, men som lyst upp fint i sommar. I bakgrunden växthuset där gurka, chilli och tomater frodas.

Apropå tomater. Jag och min granne har gjort samma erfarenhet i år. De flesta tomater smakar inte så mycket och doftar inte heller så där fantastiskt som de brukar kunna göra. Vi funderar på om det beror på att det var väldigt torrt och varmt under en period, och sedan blev väldigt regnigt och ganska kallt när de skulle till att börja mogna. Någon som har liknande erfarenheter?

I början av sommaren, när bönorna jag satt kom upp, så var det någon/något som åt på bladen. De var fullständigt perforerade och jag gav nästan upp helt på dem.

Men så tänkte jag att skam den som ger sig. Jag tryckte ner fler bönor i jorden och vattnade ordentligt, och si: nya plantor kom upp och började blomma med fantastiskt vackra mörklila och ljuslila blommor.

Det blev till och med så att de gamla, fransiga plantorna började ta sig, så nu har jag kunnat skörda mörklila bönor i ett par omgångar. Härligt!