För ett år sedan - i januari 2011 - såg det ut så här i min odling. Snön låg djup över pallkragar och land.

Pilkvistarna som jag använt för att hålla uppe fiberduken såg lite skraltiga ut. Nu är de ju utbytta mot plaströr som är lite snällare mot duken så att den inte går sönder. 

Titta på snövallen vid grannens hus. Det är en del snö som ramlat ner där. Lite skillnad mot årets snöfria vinter. Undrar just om det kommer någon snö i år.

Nu har jag sparat på den länge - frökatalogen från Impecta - men nu kan jag inte hålla mig längre. En ypperlig sysselsättning för trettondagen, tycker jag (jag måste nu bara komma ihåg att jag inte skulle köpa så mycket frön i år ...).

Efter stormen Dagmars härjningar tänkte jag att det är bäst att åka ut och titta till torpet. Det är nästan så att man får lite vårkänningar. Ingen snö och plusgrader. Som en tidig, men regnig vårdag. Mitt lilla syrenträd har knoppar som ser ut att vilja brista närsomhelst.

Rosen vid pergolan växer och ser grön och frodig ut. Dock inga rosknoppar på den, tack och lov.

Blomsterkrassen ligger som spagetti i rabatten, och där får den vara till våren så kan den ge tillbaka lite mat till maskarna.

I somras köpte jag ju sticklingar av olika blomsorter. Det här är julrosen. Den har ännu inte hunnit få blommor, men den verkar må bra där den sitter.

Min gigantiska schersminbuske avslöjar behovet av att beskärning så här års. Jag måste se till att ena sidan lyfter lite, för dels så har hela busken slagsida åt ena hållet och dels så ser man inte pionen som sitter i kanten längre.

Stormen hade inte gjort någon större åverkan förutom att en förtöjningsvajer gått av. Det är förrförra grannen som ankrat diverse stora träd i varandra så att de inte ska falla åt fel håll, till exempel över torpet. Jag är inte så säker på att träden mår bra av vajrarna, men det kanske löser sig av sig självt om de går av på det här viset. Hursomhelst så måste det ha varit rejäla krafter som dragit av vajern. Tur att man inte var där när det hände. Den snärten hade nog tagit död på vem som helst ...

En bild på äpplemyntan som jag fick från min syster i somras får fungera som julkort. Den tittar fram så fint från under snön. Doften är underbar.

Jag älskar mitt gräs i alla årstider. Pampigt och grönt på sommaren, brunt och vippigt på vintern. Jag blir glad av att se det.

Malörten tittar också fram ur den halvsmälta snön. Jag tror jag kommer att få dela på den här plantan. Jag fick den för två år sedan från trädgårdsintresserade Lena i Eskilstuna och nu är den gigantisk. Jättefin, men gigantisk. Någon som är intresserad? 

Vips så var den där. Nästa års frökatalog från Impecta kom redan i fredags.

Jag ska hålla i mig lite med fröinköp denna gång, hade jag tänkt. Men när jag bara snabbt bläddrade lite i katalogen så såg jag ju så mycket som skulle vara så roligt att prova ...

De äpplen som blev kvar i äppleträden hänger där som svarta små bollar.

Jag tycker mig se att det här äppleträdet nog behöver beskäras till våren. Men nu är det vintersömn som gäller. Samla krafter för vårens blommande.

Fast det är december och ganska mörkt och grått fortfarande så lyser ändå en del färger i torpet. Min kärleksört är nästan så man skulle vilja plocka den. Vinröd i blomman och gul i blad och skaft.

På marken ligger äpplen kvar, nu delvis täckta av den lilla snö som finns. Små färgklickar. Det är mums för älgar och rådjur och jag behöver inte hålla på och köra bort äpplen om hösten. Precis som jag struntar i att räfsa löv. Det blir finfin maskmat.

En del av äpplena ser nästan ut som om man skulle kunna plocka dem ur snön och äta. Kanske kan man det. Eller kanske de är frysta och ser fina ut, men skulle inte klara att tas in. Men de får nog ligga kvar. Jag har fortfarande användbara åkeröäpplen från torpet i kylskåpet i stan. Mums.

10 december och jag har gjort ett besök i torpet - räddat ett par färgburkar och mina frön från permafrosten.

I trädgården syns alla möjliga spår - allt från grannens cykel(!) till spår efter hare, katter, hundar, människor, rådjur, älgar och jag vet inte vad. En av traktens älgar är tydligen synnerligen påflugen. Grannarna Åsa och hennes barn blev jagade av en fjolårskalv häromdagen. Den blev så angelägen att den förstörde deras staket.

I min trädgård syns det i alla fall att den ätit av de äpplen jag lät ligga kvar. Dessvärre har den och ett eller flera rådjur strukit väldigt nära mitt älskade tulpanträd. Bort med klövarna, säger jag bara! Det är mitt!

Kanske måste jag göra en insats och försöka skydda det framme i vår innan de goda gröna knopparna kommer.

Ja, här på småbilderna syns bevisen för rådjursbesök, spår överallt. Både älg och rådjur verkar ha tagit för sig av mangolden som jag lät stå kvar. De färgglada stjälkarna är bara ett minne blott. Dessutom har de knaprat i sig av blasten från palsternackorna så jag får väl se om de klarar sig. Jag hade ju bestämt att de skulle få sitt kvar i jorden eftersom de var så himla små (jag sådde dem väldigt sent). Men nu kanske det är kört. Framme i vår får jag väl ta mig en titt  jorden.

Någon som vet vad detta är för svamp? Det växer flera stycken vid en av mina stora björkar. Jag tänkte först att det kanske var någon slags champinjon, men jag blev väldigt tveksam. Jag lärde mig däremot en del nya saker om champinjoner när jag googlade på dem.

Jag visste t.ex inte att det fanns giftiga champinjoner. Jag trodde alla var ätliga. Sedan så kan man ju tydligen förväxla champinjoner och vit flugsvamp, men den ska ha helvita skivor - något som champinjoner inte har. Frågan är om skivorna på svampen på bilden räknas som vita?

Kännetecken för champinjoner är:

• Hatten ska vara vit till gulvit (en del arter har mörka fjäll) och den är aldrig slemmig.
• Skivorna är fria, som unga bleka, vitgrå till rosa, med åldern blir de svartbruna av sporerna. 
• Foten har alltid ring (aldrig volva, slida eller strumpa). 
• Svampköttet är vitt och rodnar eller gulnar vid beröring (men av de sex champinjoner som gulnar är två giftiga).

Jag får undersöka vidare vad det är för svamp jag har. Jag har ju en hög med svampböcker.

Denna peruk är min rosenflocka. Jag älskar verkligen den blomman! Den blir hög och pampig och blommar med vinröda, stora blomklasar längst upp på långa stjälkar. Och nu så ser dessa blommor ut som stora peruker. Fortfarande imponerande och de ger en fin struktur till blomrabatterna i vintertid.