Nu äter jag de allra sista eftermognade tomaterna för året. Inte så dumt att de räckte hela vägen in i december.

Jag blir glad av färgerna. Orange, rött, gult och lite ljusgrönt.

Höstens test är frösådd av blommor. De kanske får en tidigare start inför nästa år, tänkte jag. I pallkragen satte jag stockrosor (två olika färger, tror jag) och rudbeckia - rosa och vita (och kanske en sort som är gulorange - minns inte riktigt).

Det ska bli spännande att se om de tar sig. Om inte, så har jag frön över för sådd i vår.

Mina rosa rudbeckia är kolsvarta och mörkbruna just nu. De ser rätt dramatiska ut. Faktiskt ganska snygga.

Jag hoppas de kommer nästa år igen och då betydligt fler än i år för jag petade ner lite fler frön. Jag har också sått vita rudbeckior, så nu blir det spännande.

Idag är det första advent och det blåser förskräckligt runt knutarna. Regnet faller. Ingen snö i sikte än och det är fortfarande ganska varmt ute.

Idag ska man ju tända första adventsljuset och dricka glögg och äta pepparkakor och lussekatter. Ljuset är tänt, men glöggen har jag inte värmt på än och pepparkakor och lussekatter ingår inte riktigt i min diet just nu. Så Lilla Lo får vara lussekatt. Säsongens suraste som synes ...

(Ja, jag veeet att båda bilderna är suddiga, men rudbeckian stod i värsta novemberdiset så ljuset räckte inte till, och Lilla Lo kunde inte sluta röra sig - men de fick duga ändå).

Jag kunde inte hålla mig längre.

Idag tittade jag på två dvd-filmer till i min dvd-samling Trädgårdsskolan. De handlade båda om blomodling.

Och så började jag skissa upp odlingen på papper och funderade på vad jag ska sätta var och var jag ska bygga den lilla redskapsbod som jag tänker mig ha nära odlingen. I anslutning till boden skulle jag vilja ha ett litet planteringsbord också, med tak över så att det inte regnar på det.

Jag har också vissa delar täckta av presenningar. Där kan jag tänka mig att bygga ut med lite blomrabatter nu. Bland annat ...

I helgen nattade jag över en natt i torpet eftersom grannen bjöd på kalas. Det var grått och mulet och tyst och inga kissar som smög omkring. Berberisbusken ståtade med praktfulla höstfärger.

Jag bodde tidigare i huset på granntomten - en gammal lanthandel från 1939. Under min tid där hade jag fem katter, men två av dem dog tyvärr och ligger begravda längst bak i den trädgården. Åsa och Tayeb, som köpte huset av mig, är väldigt förstående och tycker det är helt OK att mina gamla kissar Nisse och Tossan ligger där och att jag varje allhelgonahelg smyger dit och tänder ljus på deras gravar.

Innan jag for in till stan imorse gick jag ett varv i trädgården. Här ladan från baksidan. Ställningen till paviljongen står där som ett metallskelett. Jag hoppas det klarar vintern utan att börja luta eller få ful yta. Jag insåg att det nog inte var en så bra idé att montera ner ställningen, för risken för att det skulle böjas fel någonstans, eller gå sönder, var rätt stor. Så nu får vi se om jag bara kan dra på taket i vår.

Nu är stugan städad, all disk är diskad, mattor och överdrag har fått följa med in till stan för tvätt, innehållet i kylskåp och skafferi är rensat och allt är stängt och låst. Jag kommer troligen att titta till torpet under julledigheten, men annars så är det bara att säga "Hej då, torpet. Tack för i år. Vi ses i vår igen".

Ett par bilder från förra helgen i torpet. Mina jordärtskockor blev väldigt höga och blommade fint med sina gula små solblommor, men så kom blåsten och då lade sig det mesta med höjd ner - jordärtskockorna, malörten, solrosorna ... Nu har allt höstfärger, men jordärtskockorna går ju att gräva upp så länge det inte är fruset i marken.

Det kanske jag ska göra i helgen som kommer för då blir det en tur till torpet. Grannen bjuder på kalas och jag tänkte passa på att städa i stugan och ta med mig sådant som behöver tvättas in till stan.

En annan höstbild - min kornell. Om våren och hösten lyser grenarna klart röda. På sommaren blir den mer diskret i färgerna.

Jag hittade den mitt i ogräsåkern där jag numera har odlingen. Den lyste så fint så jag flyttade den och nu har den växt otroligt mycket.

Lite blomsterglädje passade jag på att ta med mig från torpet i form av de sista blommorna för året. Det blev en fin bukett som lyser upp i lägenheten.

I den finns kärleksört, gullris, nyponkvistar, snöbär och astrar (ja, de blommade till slut, alldeles i slutet av oktober). Det finns nog någon kvist av den sista höstrudbeckian där också. 

Vasen har jag gjort själv på keramikkkursen. Det är nog världens dyraste tulpanvas (för det var det det skulle bli) ... Jag drejade och eftersom jag vet med mig att jag tar god tid på mig och det rinner bort stora mängder material när jag håller på så tog jag i rejält. Jag tror där var minst tre kilo stengods från början (vi betalar 50 kr kilot). Lägger man till tiden det tog att dreja, beskicka, skröjbränna, glasera och glasyrbränna så har den säkert kostat 500-600 kr. Men den står stadigt och den fungerar och blev rätt fin till slut. Och så har jag ju gjort den själv.

Min citronmeliss är galen. Den dominerar fullständigt mitt lilla örtland och har dessvärre under sommaren växt till en magnifik buske som överskuggat alla andra örter. Den är jättefin, men så kan man ju inte ha det.

Dessutom har den börjat växa om med gröna kvistar nu på senhösten, som synes. Det bådar inte gott för kommande år. Vill det sig illa så har jag bara citronmeliss i mitt örtland nästa år ...

Så det blev till att klippa ner den och nu har jag grävt upp den och flyttat den till ett hörn av landet där den kan få breda ut sig som den vill. Hoppas den kommer att trivas där.

Nu har kissarna och jag lämnat torpet för i år. Så här såg min lilla stuga ut i lördags, i höstskrud.

Man känner sig lite vemodig, men samtidigt är det skönt att stänga igen. Lika roligt som det nu är vemodigt kommer det att kännas i vår när vi kommer dit igen och öppnar upp allt för vår och sommar.

Kissarna har tagit det väldigt bra. De kanske börjar bli vana. Mini och Skruffa är tillfreds, äter, sover och har letat fram leksakerna som nu täcker halva golvet. Lilla Lo är lite oroligare, men hittills lugnare än förut om åren, så jag håller tummarna.

Förra vinterns myckna snö fick taket på min pergola att se ut som en hängmatta, mycket beroende på att jag inte tänkte mig för när jag byggde den. Jag satte bara upp en tunn liten list på mitten. Hade nog tänkt mig att jag bara skulle ha den till att hänga en liten lykta från eller så. Inte att den behövdes för att hålla taket uppe ...

Nu sitter där en rejäl regel istället så nu hoppas jag slippa fara ut och skotta taket så fort det snöat.

Men denna vinter kanske inte alls blir som de föregående två. Det känns på något sätt som om den kommer att bli mildare. Det är ju fortfarande rätt varmt. Förra året hade vi fått snö redan i ett par omgångar vid den här tiden.

Jag måste också komma ihåg att ta bort hängrännan på växthuset. Förra året rasade det ner snö i den så att den knäcktes på mitten.