Odlingen i oktober efter första frosten. Det mesta är skördat. Det enda som är kvar är sista salladen, men den får vara kvar i pallgragen och ge lite näring till jorden. De sista solrosorna spretar mot himlen och luktärtstornet är fruset.

Jag ser att jag måste göra något åt gräset som kommer upp i gruset vid den lilla uteplatsen. Jag har markduk under, men det hjälper tydligen inte. Jag blir ständigt lika förundrad över växtkraften.

När grönskan lagt sig och löven fallit så kommer allt fram som inte är så vackert. Grannens gula baksida på huset är kanske inte den vackraste fonden till min odling, men jag får jobba på att bygga in odlingen i blommande, grönskande "väggar".

Bilden nedan är från september. Då växte det så det knakade i rabatter, land och pallkragar. Skörden stod för dörren. Och i träden började gula toner skymta.

I juli såg odlingen ut så här. Då hade inte solrosorna hunnit komma upp så högt och pergolan var inte påbörjad. Pallkragarna har täcken av fiberduk för att hålla fukten och värmen bättre och för att hålla småkryp borta. När jag ser det så här så är jag glad att jag byggde pergolan. Den kommer att bli ett fint inslag nästa sommar när klättrande blommor förgyller den och en mysig plats att sitta och fika i när jag behöver en paus från grävandet eller bara vill sitta och filosofera och planera.

Chokladpaprikorna mognar i fönstret i lägenheten och häromdagen skördade jag en av dem. De blir inte stora och de är ganska tunna i skalet, men de är sanslöst vackra med den svart-lila blanka ytan.

Smaken är inte mustig, som färgen kan förleda en att tro, utan nästan syrlig. De smakar inte paprika direkt, men de är mina egna och det är jättekul.

Och det finns hopp om fortsättning för en av plantorna blommar vackert. Ska bli spännande att följa dessa blommors utveckling. Någon av plantorna ska bli gul (eller röd) så vi får väl se vad som händer.

De sista skördade tomaterna (och lite chilli i skålen). Bilden tog jag innan jag flyttade hem från torpet. Just nu ser de lite skrynkligare ut. 

Men det gör ingenting för en del ska jag ta frön från (speciellt de små orangea körsbärstomaterna för de är sååå söta och goda) och en del ska jag ändå torka och lägga in i olja med lite vitlök och rosmarin. Mums.

Någon dag ska jag ta och gå igenom de frön jag har kvar. Kanske blir nästa års fröinköp mindre än årets? Kanske ...

Mycket sent sådde jag en påse blandade ringblommor. Alla hann inte växa upp men några blommade runt jordärtskockan, där jag sått dem, när jag flyttade från torpet. Detta är en av dem - enkel, gul och väldigt söt, tycker jag.

Det grå i förgrunden är malörten som sitter alldeles intill. Silvrigt vacker och bitter i smaken.

Och den där jordärtskockan ska jag nog besöka framme i februari-mars. Då kan man nog skörda lite och göra en mumsig soppa.

Idag var jag ute en mycket kort sväng till torpet. Jag behövde hämta lite ved till min öppna spis i stan. Det var kallt - både ute och inne. Jag tog en tur i odlingen och tittade till torpstugan. Det var som om tiden stod stilla i kylan.

Jag hade fyra paprikaplantor som fick flytta med till stan och som nu bor inomhus på fönsterbrädan. Det finns ganska stora paprikor på dem och jag följer nyfiket om de växer eller börjar få den färg de ska ha. En ska bli gul och tre ska bli chokladbruna.

Kanske vill de inte riktigt mogna inomhus, men den som lever får se. Jag hoppas i alla fall att plantorna överlever så att de kan få växa till sig i växthuset nästa sommar igen.

Två av tre kissar är nu acklimatiserade i lägenheten. Lilla Lo (till vänster i bild) ylar fortfarande varje natt över att hon vill gå ut. Kommer fram till sängen, krafsar på sängkanten, hoppar upp i sängen och trampar runt och jamar djupt och låååångt. Så man kan väl säga att jag inte har så god nattsömn.

Hon betedde sig precis så förra året också och det tog väl säkert en månad innan hon slutade och återgick till normalbeteende.

Nu visar blommorna upp sig i höstskrud. Vissa ser skröpliga och eländiga ut, andra ser skirt och skört vackra ut, som denna allium. 

Framåt vintern tar blommorna på sig vita mössor.

Nu får odlingen obönhörligen gå i vila. I pallkragarna har jag låtit blasten ligga kvar så att maskarna får något att jobba med.

Det vita längst bak är ett av sätten jag provar att övervintra kronärtskockorna på - direkt på landet, men med en fiberduk till täcke. Till vänster står några av plantorna helt otäckta. I växthuset sitter tre plantor med fiberduk och i jordkällaren står ett par krukor med kronärtskockor, lätt omsvepta av fiberduk där med.

Så nu får vi se.

Just nu känner jag mig som kungens lilla piga i barnvisan med samma namn:

" ... och hon ska bära slask och ved och vatten. Hon kommer ej i säng
förrän klockan slagit tolv, och då så får hon ligga bredvid katten."

För varje morgon fixar jag med vattnet och bär in ved att elda med. Och "slask", eller åtminstone matkompost, bär jag iväg med jämna mellanrum.

Men jag har ingenting emot att ligga bredvid katten.

Nedan står en av de små raringarna, Lilla Lo, och försöker få mig att fatta något viktigt. Hon var väldigt enträgen. Kanske sa hon "När ska du egentligen bära iväg med den här stenplattan och lägga den där den hör hemma?".

Plattan - den ska bli entréplatta vid växthuset. Jag får väl ta tag i saken. Men det gör jag inte förrän i vår, för nu tar kungens lilla piga snart semester i ett halvår.

Inatt snöade det igen. Det smälter säkert undan igen, men det känns kallt och blött och ruggigt och jag vill bara sitta inne vid brasan med kissarna, som verkar dela min känsla.

Men lite nytta har jag gjort ändå.

Purjon är skördad. De blev lite taniga, men betydligt tjockare än de sytrådar jag satte ner i jorden i somras.

Och så har jag satt lite blomlökar. Jag är extra spänd på hur de blå tulpanerna kommer att bli. Jag älskar också vita blommor, så i år satte jag dels vita tulpaner med gröna stråk, och dels en påse blandat vitt - tulpaner, narcisser och krokusar.

Nu är allt inplockat i ladan och jag kan stänga för vintern. I veckan kommer jag att plocka med mig lite saker hem till stan - lite för var dag. Och i helgen som kommer blir det storpackning och flytt för mig och kissarna.