Det är grått och mulet och regnet hänger i luften. Åsktrycket känner man också av så det kommer väl att braka loss ikväll eller imorgon.

I pergolan blommar min ros. Jag trodde det var en Flammentanz, men så var det inte. Dessa är rosagula, rejäla och väldigt vackra. Jag minns att jag fick två klätterrosor ett år av mor och far. En var en Flammentanz och en en rosa som jag glömt namnet på. En av dem dog och jag trodde det var den rosa, men jag hade visst fel.

Jag köpte ju också barrotade sticklingar från Odla.nu. Alla utom silveraxen tog sig. Detta är stjärnflockan som till och med blommar nu. Den är betydligt lägre än vad de kommer att bli så småningom, men den klarade sig i alla fall. Rysk martorn, vit stäpplilja och en näva har också tagit sig.

Ett av mina projekt när solen sken för några dagar sedan. Längst bak, täckt av fiberduk är min sparrisodling.

De två små pinntornen som kommer sedan är mycket sent sådda sockerärter. Går det så går det. Annars får jag väl komma igen lite tidigare nästa år.

Och i förgrunden ett annat sent projekt: bönor. Jag äter inte så mycket bönor, men skulle vara väldigt nöjd om jag bara fick se dem blomma för blommorna är supervackra - mörklila och vita.

Vid sidan av böntornet växer min pepparrot. Muren på andra sidan är ett försök att stoppa framfarten hos smultronen. Det kommer troligen att gå sisådär, men den är rätt dekorativ åtminstone.

Årets första färskpotatisskörd. Den bjöd jag ett par vänner på i torsdags.

Då blev det örtugnsbakad färskpotatis: lägg potatisarna i en form, klipp över massor med blandade färska örter och drissla över lite olivolja. På med rätt mycket flingsalt. Blanda ihop allt och kör i ugnen på 225 grader tills potatisarna är gyllenbruna utanpå och mjuka inuti.

Uppskattat av både människor och höns.

Det som gjorde mig gladast idag var en tokig tupp som sprang i zig-zag över gräsmattan och jagade insekter.

Sedan några dagar öppnar jag dörren till hönsgården. Fritt fram för Tor att promenera ut (för damerna är bara intresserade av att ruva just nu).

Här är han ute på sin första promenad på baksidan av ladan.

Det fanns mycket gott att hacka i sig.

Och här står han på tå och kollar läget innan han började gala som en tok. Jag hoppas det var för att tala om att han gillade att vara ute, och kanske för att tala om för Siv och Freja att han var på promenad i full frihet.

Och här promenerar han vidare i solen. Han hittade utan problem tillbaka till hönsgården. Duktig tupp.

Freja har fattat galoppen. Eller också gillar hon bara att sitta uppflugen på sittpinnar.

Siv och Freja tillbringar ju största delen av dag och natt med att ruva, men en morgon hade jag släppt ut Tor som vanligt vid sex-tiden på morgonen och kom sedan ut ett par timmar senare igen. Då var hon ute och åt, hoppade elegant upp på pinnen och fixade med fjäderdräkten.

Hon ser lite skruffig ut, men man kan väl inte begära mer när hon ligger och ruvar hela tiden och knappt får i sig mat. Det fixar sig säkert när kycklingarna är kläckta.

Äntligen är sommarvärmen här. Idag var en helt underbar dag, sådär som mina semesterdagar ska vara - varma och soliga och energigivande.

Dagen till ära införskaffade jag ett nytt bord och två stolar till den lilla uteplatsen vid växthuset. Illgröna. Jag blir glad av att se dem.

Stolarna fick dynor med smultronmönster. Allt matchar både växthus och min gråmalva som växer som tokig i växthusrabatten. Här inspekterar Skruffa det nya.

Mini godkände också nyinköpet. Lade sig och solade på en av dynorna när jag satt på andra stolen och njöt av solen.

Men den fina dagen innebar också lite jobb. Jag grävde upp en ny rabatt som får en gammal fönsterram som kant. Lättare att klippa gräset mot.

I den planterade jag alla mina sparrisar. Jag har ingen aning om de kommer att trivas där, men jag ska i alla fall göra mitt bästa för att de inte ska gå samma öde till mötes som den förra sparrisrabatten. Den blev katt-toalett. Alla plantorna rakades sönder. Men denna har nu fått fiberduk på sig. Lite skydd i alla fall, även om Skruffa slog sina lovar runt den.

Nytillskott i hönsgården - en sittpinne. Jag experimenterade med olika höjder, men valde att sätta den rätt lågt eftersom jag ännu inte har någon stege upp. Imorse såg jag faktiskt när Freja kom ut för att äta. Hon skuttade raskt upp på pinnen och satt där och putsade sig. Duktig flicka! Tor däremot har inte provat pinnen (vad jag vet) och inte heller gick han ut i trädgården trots att jag ställde upp dörren. Kanske behöver han en modig Freja som visar vägen ...

Nu blommar plymspirean i vackra, vita, fluffiga toppar. Jag har alltid tyckt att de ser ut som vintervita små granar. Den nya spirean, som jag fick av min arbetskamrat Eva, blommar också lika fint, men den är mycket lägre. Det tar säkert ett år innan den är uppe i höjd.

Inne i de fluffiga blommorna är det fullt av liv. Humlor och bin och andra insekter surrar runt där och förser sig med nektar. Det är som om hela busken surrar av liv.

1 juli är det idag och jag plockade första egna jordgubben och hoppas på många fler för den smakade sommar. Nu kan jag börja äta mina sommarfrukostar på allvar - jordgubbar och smultron varje dag.

Jag äter också ägg från hönsen varje dag. Även om damerna inte värper något nu när de ruvar så har jag kvar sedan tidigare. De tio äggen som skulle läggas i kläckaren fick jag nämligen tillbaka eftersom syrran inte fick ordning på termostaten. Jag har nog frukostägg för en vecka till. Sedan får jag invänta att de börjar värpa igen.

Här ligger de. Siv längst in och Freja i förgrunden. Freja har burrat upp sig ordentligt. Idag lyfte jag inte på henne för jag gissar att Siv fortfarande har alla äggen själv därinne i hörnet.

Utanför patrullerar Tor. Jag försöker prata med honom varje gång jag går förbi och hoppas att han får något litet nytt att fundera på.

Imorse serverades rester från gårdagkvällen - örtugnsbakad färskpotatis. Det verkade ha varit poppis hos både hönor och tupp för nästan allt var slut. Annat som de gillar är majs, äpplen, päron och bröd. Jag försöker ge dem lite som de gillar varje dag som komplement till torrfodret. Och en näve vattusarv brukar också gå ner.

Gulorna blir i alla fall fantastiska och äggen är supergoda.