Midsommaraftonen till ära blir dagens bild självklart en jordgubbe.

Den är från eget land, för nu kommer de stort. Mina smultron också. De har för övrigt spritt sig långt utanför pallkragen. Jag har inte rensat bort dem än, för jag tänker försöka plantera i krukor och hänga upp dem någonstans. Synd att inte ta tillvara på växtkraftiga plantor.

Idag blir det traditionsenlig midsommarmat hemma hos syster och mor och far. Sillunch med färskpotatis, grillat och jordgubbar i någon form (tror jag).

Apropå färskpotatis så ska det bli spännande att vittja hinkarna i helgen. Jag hoppas att färskpotatisen växt till sig i dem så att den är ätbar. Blasten är i alla fall gigantisk (men det är den i landet också).

Idag börjar semestern för mig - sex veckors ledigt och massor med tid att fixa med torp, trädgård och odling.

Jag tog mig en nedvarvningsstund i odlingen med ett glas vin i solskenet. Då upptäckte jag en stackars humla som flöt omkring i vattentunnan. Jag fiskade upp henne med ett blad och lade henne på bordet. Hon var genomblöt, men började genast jobba med att torka sig.

Här är hon nästan torr. Det verkar som om humlor inte vill flyga trots att vingarna är torra, om inte resten av deras luddiga kropp är torr. Jag älskar förresten humlans skugga på den här bilden.

Torr igen! I nästa sekund lyfte hon och flög ut i odlingen. Luddig och fin igen.

Födelsedagspresent från lillsyrran. En fin zinkhink med fina örter.

Där finns en gigantisk basilika. Den ska nog få bli pesto. Och finnas med i en tomat- och mozarellasallad under midsommarhelgen någon gång.

Och så en äpplemynta som doftar väldigt gott. Den ska jag nog bara gå och lukta på.

Och gräslök som är så användbart.

Till höger i hinken syns stevian. Jag äter GI-mat och vet att man ska vara försiktig med sötningsmedel, men stevia är naturligt. Inga kalorier, inga kolhydrater och lågt glykemiskt index. Man kan köpa det i handeln som ett vitt pulver. Då har man gjort avkok på bladen och kokat ner det så mycket att bara det söta ämnet finns kvar i form av ett kristalliserat pulver. Man kan tydligen också torka bladen och mortla dem fint och strö dem i rätter som behöver sötma. 

Plantan ska kunna bli mellan 40 och 100 cm hög, så jag lär få binda upp den. Tyvärr är den inte härdig i Sverige, så jag får väl försöka övervintra den inomhus.

Huvudkomponenten heter steviosid och ska tydligen vara 300 gånger sötare än socker. Torkade blad är 18-45 gånger sötare än socker, så det lär vara ganska drygt. Stevia är bra för allt möjligt - blodtrycket, svampinfektioner, bakterier. Den är bra vid förkylningar, minskar bildningen av plack och motverkar karies. Inget vanligt socker, alltså ...

Ja, jag vet att bilden är suddig, men jag kunde inte låta bli att fotografera mina första små plommon och det hade redan hunnit börja skymma ...

Men jag ska följa dessa små raringar så de återkommer förhoppningsvis i mer moget - och osuddigt - skick. Måtte fåglarna låta bli dem nu.

Plommonträdet satte jag för ett par år sedan. Det är ett Victoriaträd som jag hoppas ska ge massor med goda plommon på sikt. I år finns där fem små gröna plommon. Alltid en början ...

Idag har jag firat 47 år - inte mycket att fira, men  det var mysigt att träffa släkt och vänner.

Av grannen Thea fick jag denna fina "måne". Den solcellsladdar om dagen och lyser på kvällen.

Av min syster fick jag en zinkhink med blandade örter. En av dem var stevia och jag är väldigt intresserad av hur man odlar den och skördar den - den är som ett naturligt sötningsmedel. Någon som har erfarenheter att dela med sig av?

Kissarna patrullerar odlingen och trädgården varje dag. Nu i veckan har jag inte hunnit komma hem om kvällarna för att göra så mycket nytta, men de har koll på läget. Här Mini som kollar att jag klippt gräsmattan ordentligt. Jag är rätt nöjd, men hon ser lite "misse-nöjd" ut ...

Här Skruffa som inspekterar mitt ogräsröjande i odlingen. Hon brukar kratta runt lite själv ibland, men jag misstänker att det mer handlar om att uträtta sina behov än att rensa ogräs.

Ingen bild på Lilla Lo denna gång, men det kommer. De är mitt bästa sällskap i odlingen, de tre små håriga. 

Det har regnat i veckan så jag har inte behövt vattna, men imorgon hoppas jag att det håller uppe lite grand, för då ska jag fira födelsedag och stugan är alldeles för liten för att rymma 20 personer. Det blir dukning i carporten med infravärme och varma kläder.

Förra året köpte jag en paradisbuske. Den är inte stor i år - kanske en halv meter hög - men den blommar nu med fantastiskt fina blommor.

Glädje!

Ja, vad skördar man först om inte rädisor? Nu är de som bäst. Ska försöka äta upp dem innan de blir stora och träiga i år. Bättre att så en andra omgång.

Ruccolan är också färdig att ätas men jag är inte imponerad av sorten jag köpte. Den har lite runda blad och smakar ytterst lite. Det känns mest som att tugga på gröna blad - saknar helt den peppriga smaken. Jag kan inte minnas vad sorten heter, men jag köpte fröpåsen från Impecta. Ska nog hämta fram de frön jag tog efter mina plantor från förra året istället.

Gräslöken blommar vackert. Det känns nästan trist att klippa av dessa fina blommor, men vad gör man när man vill ha mer gräslök att äta?

Min rönnsumak börjar få blad. Det ser lite tunt ut på den längsta stammen, men de kanske kommer där med. De brukar ju få så fina plymer - nästan lite palmliknande.